Klimathotet kräver mer än att släcka lampor

Politiska beslut nödvändiga

Publicerad 9 april 2014

Utarmade ekosystem, extrema väderhändelser och en hotad vatten- och livsmedelsförsörjning. Det är några av de konsekvenser som målas upp i den andra delen av FN:s klimatpanels, IPCC:s, femte rapport som släpptes i Yokohama i förra veckan.

Bilder

Första delen som kom i höstas slog fast att mänskliga koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen ligger bakom den globala uppvärmning som nu börjar märkas allt tydligare. Den andra, nu publicerade delen behandlar de konsekvenser som uppvärmningen har fått och kommer att få. En kommande tredje del ska behandla vad som kan göras för att hejda eller mildra konsekvenserna.

I samband med förra rapporten som kom år 2007 fick IPCC utstå mycket kritik när det visade sig att någon enstaka detalj i rapporten blivit felaktig. Ett misstag som klimatskeptikerna var snabba att utnyttja.

Nu har man lärt av misstagen och betonar insyn och öppenhet i arbetet. Klimatpanelens arbete granskas fortlöpande, granskarnas synpunkter måste besvaras och alla kommentarer publiceras. Rapporten omfattar mer än 2000 sidor och har skrivits av 309 utvalda huvudförfattare från 70 länder som till sin hjälp haft 436 medförfattare och 1729 experter.

Rapporten slår fast att den globala temperaturen stiger i både atmosfär och hav samtidigt som havsnivån höjs. Antalet värmeböljor har ökat och nederbördsmönstren har förändrats. Både utbredningsområden och numerärer för växter och djur påverkas.

I världshaven förändras både fysikaliska och kemiska faktorer och uppvärmningen har lett till omfattande koralldöd och förändringar i fiskebestånden. Stora klimatstyrda processer pågår i de nordliga regionernas ekosystem och i Arktis. Permafrosten har börjat tina vilket i sin tur kan påskynda uppvärmningen. Arktis, de tropiska och kustnära områdena samt låglänta regioner drabbas hårdast.

För människans del hotar negativa effekter på livsmedelsproduktionen och minskad tillgång på färskvatten. Hälsoeffekter kan redan ses och på några håll i världen överskrids gränsen för säkert arbete under årets varmaste månader.

Klimatförändringarna utgör ett direkt hot mot människan då de slår mot byggnader, mat och vatten. Detta i sin tur kan orsaka flyktingströmmar, våld och konflikter. De klimatrelaterade riskerna samverkar och förstärker dessutom redan existerande problem som förlust av biologisk mångfald, jorderosion och vattenförorening.

Riskerna förstärker också sociala faktorer som fattigdom, ojämlikhet och könsdiskriminering. Genom sina förstärkande effekter kommer den globala uppvärmningen att göra problemen värre. Människor som redan är sårbara och marginaliserade, i synnerhet de fattigaste, oavsett om de bor i rika eller fattiga länder, kommer att drabbas värst. Klyftorna ökar.

Så länge den globala uppvärmningen håller sig under två grader anses riskerna vara på en låg eller medelnivå, men för vissa faktorer som den marina biologiska mångfalden, anses till och med 1,5 grader vara för mycket. Skulle uppvärmningen nå mot fyra grader, och mycket tyder nu på att det är dit vi är på väg, så ökar riskerna markant och anpassningarna till dessa förhållanden blir mycket svåra.

Risken för stora irreversibla förändringar som drabbar både ekosystemen och samhället är överhängande. Tinande permafrost, smältande polarisar och förändrade havsströmmar är sådana exempel.

För Amazonas är stigande temperaturer och avskogning en mycket hotfull kombination.

Koldioxidhalten i atmosfären har ökat varje år sedan noggranna mätningar började på 1950-talet och den stiger oavbrutet. Förra året passerades den magiska gränsen på 400 miljondelar.

Den överenskommelse som finns om det så kallade tvågradersmålet för temperaturhöjningen verkar inte kunna hållas. Den nuvarande utsläppstrenden pekar mot en höjning med fyra grader jämfört med den förindustriella nivån.

IPCC räknar dessutom med ett business-as-usual scenario som skulle resultera i en femgraders höjning under detta sekel. Om inte utsläppen minskar under de närmaste åren riskerar delar av jorden att bli obeboeliga.

Det är ett tämligen mörkt scenario som IPCC:s senaste rapport målar upp. Men rapporten underbyggs av vetenskapliga fakta och står på en mer fast grund än de tidigare rapporterna. Rapporten kan tyckas alarmistisk.

Richard Klein är forskare vid Stockholm Environment Institute och en av huvudförfattarna till rapporten. Till tidningen ETC säger han: ”Anser jag att rapporten är alarmistisk? Nej, det gör jag inte. Bevisen är starkare än någonsin tidigare. Osäkerhet brukar användas som en ursäkt för att vänta och se, men vi borde inte vänta tills vi går över gränsen. Jag hoppas att alla som läser rapporten använder sin makt till att påverka politikerna att agera.”

Hur har då medierna tagit emot rapporten? Med tanke på allvaret är reaktionerna sparsamma och i några fall märkliga.

Svenska Dagbladet valde att lyfta fram kritik mot rapporten och ger som exempel en författare som hoppat av arbetet. Det är ekonomen Richard Tol som är missnöjd med att rapporten inte tillräckligt lyfter fram uppvärmningens positiva effekter!

Göteborgs-Posten har sin speciella vinkling. Samma dag som rapporten publiceras lägger tidningen över ansvaret för klimatförändringarna på den enskilde konsumenten: ”ät mindre kött”. Och nästa dag följer man upp med en ledare som konstaterar ”Vi kan alla, var och en, agera utifrån den enkla principen att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Vi kan exempelvis åka mer kollektivt och släcka lamporna oftare och vi kan besluta oss för att enbart köpa svenskt kött.”

Så medan GP:s redaktörer släcker sina lampor så bör vi andra ta den betydligt klokare huvudförfattaren Richard Klein på orden: ”Jag hoppas att alla som läser rapporten använder sin makt till att påverka politikerna att agera.”

För hur vi konsumenter än anstränger och klimatanpassar oss så förslår det inte långt. Klimatkrisen kräver brådskande, stora samhälleliga insatser och internationella överenskommelser. FN:s klimatpanel har närmast övertydligt pekat på de mycket allvarliga konsekvenser som mänskligheten står inför. Politikerna måsta agera både snabbt och kraftfullt. Nästa år, vid klimatmötet i Paris är det upp till bevis!