Hoppa till huvudinnehåll

EU-pampar kände till Volkswagens utsläppsfusk – bjöd vd på lyxmiddag

Avslöjandet om Volkswagens utsläppsfusk slog ner som en bomb i september 2015. Men EU-kommissionen hade då vetat om fusket i minst fem år. För politikerna var det viktigare att vara bilindustrin till lags än att rädda klimatet.


Enligt dokument som den tyska tidningen Der Spiegel fått tillgång till har EU-kommissionen sedan åtminstone 2010 haft konkreta bevis för att biltillverkare, däribland Volkswagen, fuskat med utsläppsmätningar. Även Svenska Dagbladet hänvisar till dokument som avslöjar täta kontakter, inklusive lyxmiddagar, mellan Volkswagens ledning och EU:s förre industrikommissionär Antonio Tajani.

Der Spiegels och Svenska Dagbladets avslöjanden är häpnadsväckande. Samtidigt som en närmast samstämmig forskarvärld slår larm om höga utsläppsnivåer och klimatförändringar så sitter EU-kommissionens industriansvarige på lyxmiddag med bilindustrins kapitalister. Istället för utsläpp och miljö talar de om bilindustrins hotade vinstmarginaler.

Avslöjandena slår hål på den förljugna bilden av EU-samarbetet som nödvändigt för att rädda klimatet.

Redan i mitten av 2000-talet ska EU-kommissionen ha upptäckt att något inte stämde. Trots hårdare utsläppsregler förbättrades inte den uppmätta luftkvalitén i europeiska städer. EU-kommissionen beordrade då sin forskningsgrupp att mäta de verkliga utsläppen för dieselbilar och de kom snabbt fram till att de skiljde sig kraftigt från testerna i laboratoriemiljö.

Något förenklat hade Volkswagen fuskat med utsläppsmätningar genom att installera dataprogram som kände av när motorn befann sig i testmiljö respektive ute på riktiga vägar. Programmet såg till att minimera utsläppen i testmiljön.

Enligt Der Spiegel och SvD konstaterade EU-kommissionens forskningsgrupp i interna dokument 2010 att det var ”välkänt” att de verkliga utsläppsnivåerna ute på vägarna skiljde sig från utsläppsnivåerna i testmiljön. Det stod också klart och tydligt i dokumenten vad det berodde på, nämligen ”ett utbrett användande av särskild reducerande teknik i dieselmotorer”.

Allt detta ska EU:s industrikommissionär Antonio Tajani, tillika EU-parlamentsledamot för italienska högerpartiet Forza Italia, ha fått reda på som allra senast 2012.

Den 6 december 2012 bjöd Antonio Tajani in Volkswagens nu sparkade vd Martin Winterkorn till en flott middag på EU-kommissionens flotta huvudkontor. Skulle Antonio Tajani då äntligen ställa Winterkorn mot väggen för utsläppsfusket?

Nej, på inbjudan stod istället att Antonio Tajani var orolig för ”annonserade nedskärningar, kostnader och press på vinstmarginaler”, vilket de sedan diskuterade under ”avspända former”.

Ett halvår senare var det dags igen. Denna gång var det Martin Winterkorn som stod för inbjudan. Antonio Tajani skulle få komma till Volkswagens huvudkontor och testa koncernens nya bilmodeller.

Enligt SvD framkommer det inte huruvida de också diskuterade utsläppsfusken. Klart är i vilket fall att mötet inte resulterade i några åtgärder.

Även i tidigare personliga brev fjäskar Antonio Tajani för Volkswagen, som han kallar för ”en pelare i industrin”. Ha tackar också för den signerade fotbollströja från det lokala fotbollslaget VfL Wolfsburg han fått i gåva av biljätten.

Att EU:s industrikommissionär går på dejt med Volkswagens vd borde egentligen inte förvåna. Hela EU är uppbyggt kring lobbyism och kring värnandet av de stora europeiska industrimonopolen.

Ironiskt nog skulle det till en annan biltillverkande stormakt, nämligen USA, för att avslöja utsläppsfusken. USA värnar förstås sina egna biltillverkare och tvekar inte inför att sätta dit de europeiska konkurrenterna. Men fusket är knappast en europeisk företeelse. Fusket är inbyggt i kapitalismen.

I den stenhårda konkurrensen mellan industrimonopolen finns inget utrymme för miljötänk. Varje biltillverkare ser till att maximera sin försäljning och presentera så höga vinster som möjligt åt sina krävande ägare. Alla eventuella genvägar utnyttjas.

EU-kommissionens klädsamma och försiktiga förslag om att möjligen reglera utsläppen lite grann hanteras lättast av biltillverkarna genom lyxmiddagar, fina gåvor och hot om att flytta produktionen till låglöneländer.