Volvo PV sparkar 300 bemanningsanställda

För på fabriken i Torslanda består sedan några år tio procent av arbetsstyrkan av dryga 300 inhyrda arbetare från Lernia.

Det är bara dessa arbetare som drabbas och de har ingen fackklubb som företräder deras intressen, vilket vi redogjorde för i ett reportage om den sjuka bemanningsbranschen i Proletären 26 för bara två månader sedan.

Att anställa arbetare via bemanningsföretag är så himla cyniskt och förbaskat praktiskt för kapitalägare och företagsledning på Volvo. För trots att Lernia har kollektivavtal med Metall, samma fackförbund som Volvo Personvagnar tecknar avtal med så gäller helt andra, sämre regler för de metallarbetare som jobbar under Lernias avtal.

Det kapitalistiska systemets cynism blir än tydligare när Volvo Lastvagnar samtidigt för första gången tar in bemanningsanställda – lika många som de Lerniaanställda som tvingas bort från Volvo personvagnar. Vän av ordning tänker givetvis att Lerniaanställda på Personvagnar kan flytta till Lastvagnar.

Visserligen har bolagen sedan länge olika ägare, men arbetarna på respektive bolag är ju faktiskt med i samma verkstadsklubb, vilket man tycker borde kunna underlätta saken.

Men Volvo Lastvagnar har tecknat avtal med Adecco, ett till Lernia konkurrerande bemanningsföretag, så det är helt enkelt inte aktuellt. Visst är kapitalismen finurlig på att hitta olika vägar att splittra arbetarklassen.

Nu hotas nästan alla Lerniaanställda på Volvo PV att få gå från jobbet om bara några veckor. Proletären erfar att uppsägningstiden med fackets goda minne förkortats till v 39.

Den bistra sanningen är att storföretaget Geely, som äger Volvo Personvagnar, tjänar grova pengar på att lättvindigt kunna minska arbetsstyrkan när konjunkturen sviker.

Det hade varit betydligt dyrare för kapitalet med de regler som gällde innan Sveriges inträde i EU. Då bemanningsföretag var förbjudna och permitteringslön som var lika med ordinarie lön betalades ut i upp till 30 dagar per år.

Det är också lättvindigt för Volvo att sparka när få röster hörs i protest. Hur ska de bemanningsanställda på Lernia kunna enas och protestera när deras kontrakt bevisligen har löpt ut? Hur ska de arbetare som är anställda av Volvo få kraft att samlas till protester när de direkt drabbade inte tycks reagera?

Det är här som fackföreningen kommer in. Alltsedan arbetarrörelsens barndom för 150 år sedan har arbetare gått samman i fackföreningar för att gemensamt ta tillvara sina intressen under parollen: Enade vi stå, söndrade vi falla.

En grundbult för svensk arbetarrörelse har alltid varit att alla arbetare på samma fabrik ska vara med i samma fackförening. Så växte klassen stark i kamp och arbetarnas villkor förbättrades.
Permitteringssystemet är bara ett exempel.

Med bemanningsföretagens inträde har vi kastats tillbaka många årtionden. En orsak är att fackföreningarna inte tar strid och ser till att arbetarna som i fallet på Volvo Personvagnar är med i samma fackklubb.

Hur lätt hade det varit att skicka ut 300 arbetare om Volvo Verkstadsklubb hade samlat alla Volvo- och Lerniaanställda till gemensamt möte om hur företagets avskedanden ska bemötas? Idag är de Lernianställda hänvisade till en ombudsman vid IF Metalls kontor inne i Göteborg.

Att kapitalisterna behandlar arbetare som kattskit är vardagsmat. I det avseendet är Lernias arbetare på Volvo varken de första eller de sista så länge kapitalismen får råda.

Men att en fackföreningsledare är så passiv som Volvo verkstadsklubbs ordförande Mikael Sällström inför att 300 arbetare sparkas från ”den egna” fabriken är inget annat än skandal. ”Europa går inte som man har tänkt sig” är Sällströms krassa kommentar i Göteborgs-Posten till beskedet.

Det finns fler exempel på IF Metalls usla omhändertagande av de Lerniaanställda volvoarbetarnas intressen. Som att årets löneförhöjning ännu inte utbetalats.

Fackliga företrädare på Volvo Torslanda har ursäktat företagets underlåtenhet med motivering att det är krångligt att räkna ut snittlön för arbetare som tvingas jobba olika arbetstider mest varje dag eller vecka. Nu frågar sig Lerniaarbetarna om de någonsin kommer att se röken av de pengarna.

Den borgerliga myten att bemanningsföretag ger fler jobb, en uppfattning som också Socialdemokraterna numera omfattar, motbevisas av situationen för 300 Lerniaanställda på Volvo Personvagnar.