Hoppa till huvudinnehåll
Av

Klasspolitik i Gislaved

Hemsjukvården blev ett hett debattämne på det senaste kommunfullmäktigemötet i Gislaved.


Det handlar om runt fyra hundra vårdtagare som är så sjuka att de är i behov av sjukvård i hemmet. Denna uppsökande och viktiga verksamhet har tidigare legat på landstinget att ombesörja och var på den tiden gratis.

Sedan gjordes en skatteväxling mellan landsting och kommun varvid pengarna för hemsjukvård överfördes till kommunerna.

Men nu tycker plötsligt den lokala Alliansen, inkluderande dess lokala stödparti Miljöpartiet, att detta är något man kan pungslå vårdtagarna på ytterligare en gång. Alltså; först skatteväxling där överförandet en gång betalats av landstingets pengar; och som lök på laxen ett uttagande av vårdavgifter när den numera lokalt dirigerade hemsjukvården brukas av de långtidssjuka.

Det inte så länge sedan man här i landet släppte ekonomiska brottslingar, då borgarklassen efter ett EU-beslut tyckte att skattebrottslingar inte kunde ”dubbelbestraffas” om dessa efter upptäckt tvingats betala in en straffavgift som en följd av sin skattebrottslighet.

För det fina folket gäller en lagstiftning, men för fattiga och sjuka är det helt legalt att ta ut dubbla avgifter – så ser borgarklassens etik ut. Fy fan!

Kommunistiska Partiet gick naturligtvis mot detta orättfärdiga avgiftsuttag och vi trodde först att sossarna hade samma linje. Under debatten visade det sig att det var en totalt enig mur av alliansfolk och miljöpartister som såg denna möjliga kommunala avgiftsintäkt som helt moraliskt riktig. Inga sprickor syntes.

För att visa att vi menade allvar yrkade vi kommunister på avslag och på återremiss.

Vid en återremiss hade förslaget återvisats för utredning med inriktningen att skrota det föreslagna avgiftsuttaget. För beslut om återremiss räcker en tredjedel av rösterna och med lite hjälp hade vi stoppat en käpp i hjulet och försinkat ett avgörande för åtskillig tid framåt.

Men vad gör de högertänkande sossarna. De lägger ner sina röster i omröstningen och förslaget går därefter igenom. Höjden av förräderi. Snacka om att ”tala med dubbla tungor”.

Ett par punkter längre ner på dagordningen behandlas frågan om kommunalt stöd till det lokala näringslivet med 2,6 miljoner.

I det ärendet sprang kommunalråden Niclas Palmgren (M) och Marie Johansson (S) benen av sig för att beskriva hur fint det är att kommunen använder 2,6 miljoner kronor till inköp av en smart uträknad innovationsmetod, som innebär att man skall stänga in direktörer, finansiärer och innovatörer på kurs i 48-72 timmar. I denna instängda, men som man får förmoda, väldigt påkostade miljö skall dessa sedan stiga ut som fågeln Fenix med mängder av nya idéer om hur näringslivet skall kunna göra nya och bättre affärer.

Under hela denna process, som kallas Innovationsfabriken Småland, har alla tidigare kontaktade intressenter hoppat av. Som enda kvarvarande intressent att stötta detta märkliga näringslivsprojekt står Gislaveds kommun.

Näringslivet har inte visat den minsta vilja att bidra med en enda krona. Och varför skulle de det, när borgare och sossar betalar rubbet över kommunalskatten. De har inte minsta tanke på att ens kräva att näringsliv och stat skall stå för näringslivsutvecklande.

Kommunisterna var det enda parti som agerade mot att skattebetalarna i Gislaveds kommun på detta sätt tvingas suventionera det privata näringslivet.

Borgare och sossar springer benen av sig i talarstolen för att bedyra hur viktigt detta näringslivets ”brainstorming” är. Det är både skrattretande och förfärande på samma gång.

Skrattretande mot bakgrund av vilken ”vattvälling” några smarta människor som står näringslivet nära vill sälja till kommunen för ”att utveckla det lokala näringslivet”.

Förfärande mot bakgrund av att vi bara en kvart tidigare sett hur man utan samvetsbetänkligheter var villiga att pressa pengar ur långtidssjuka med behov av hemsjukvård.

Att pungslå dessa, ofta smått bemedlade och långtidssjuka, skulle inbringa en halv miljon till kommunen. Samtidigt ville en skön förening mellan sossar och borgare ge näringslivet – utan minsta tillstymmelse till motprestation, 2,6 miljoner, dvs en summa som motsvarar ca 5-6 års orättfärdiga avgifter.

Så ser klasspolitiken ut i en enskild kommun.
Curt Vang

kommunfullmäktigeledamot (K), Gislaved