För en kommunistisk feminism
Kommunistiska Partiet och Revolutionär Kommunistisk Ungdom arrangerade förra helgen en kvinnokonferens för att diskutera feminismen och den interna jämställdheten. Denna inleddes med ett offentligt möte ute på stan. Konferensen präglades av en sammansvetsad och positiv stämning. En vilja fanns att bli mer konkreta och föra fram en egen kvinnopolitik.
Under helgen fylldes Marx-Engelshuset i Göteborg av kvinnor från hela landet för att diskutera kvinnofrågan och den interna jämställdheten. Antalet deltagare var fler än på någon annan kvinnokonferens tidigare och en vilja att komma framåt märktes redan från början.
– Det är viktigt för oss alla att blicka inåt i organisationen. Att inte bara rikta kritik utåt utan inse att vi också behöver arbeta med den interna jämställdheten, menade Esmeralda Källu från Revolutionär Kommunistisk Ungdom som höll inledningstalet.
Innan konferensen startade arrangerades ett offentligt möte på Kungsportsplatsen i Göteborg. Flera tal genomfördes som bland annat berörde Sveriges inblandning i krig, offentlig sektor och attacken på feminismen. Trots regn och kyla stannade många människor upp för att lyssna.
Vera Petterson från Kommunistiska Partiets kvinnopolitiska utskott talade på frågan kring Feminister, antifeminister och kommunister och ställde frågan på sin spets.
– Om vi kritiserar andra feminister, men inte har något eget, vad händer då? Menade Vera Petterson
I talet tog hon också upp den antifeministiska kampen som idag sker i europeiska länder, där abortfrågan står i fokus.
– Det är inte så konstigt. Den går som ett spjut rätt in i kärnan, in i kvinnans sexualitet, sa Vera Petterson.
Turid Tomassen från norska partiet Rødt höll ett inspirerande tal om deras historia och kamp i jämställdhetsfrågan. Hon talade om deras arbetsmetoder för att sätta kvinnofrågan i fokus. Hon tog upp vikten av att ställa konkreta krav som sätter den interna jämställdheten på sin spets. Att låta kvinnor träffas i så kallade ”böllekurser” där kvinnor bland annat övar på att formulera sin politik, debattera och värja sig mot härskartekniker.
Och att ställa krav på hela sitt parti genom bestämmelser om könsfördelning i styrelser. På så sätt tvingas alla fundera kring hur arbetet ska ske för att få till en jämställd styrelse.
Flera tal hölls, men mycket av tiden ägnades åt workshops och gruppdiskussioner. Deltagarna kunde bland annat välja att gå workshop i mediabilden av kvinnor, härskartekniker, att skriva i Proletären och Rebell, arbetarlitteratur av och om kvinnor och att hitta former för det politiska samtalet på arbetsplatsen.
Efter omfattande gruppdiskussioner redovisades resultatet för hela konferensen. Stämningen var positiv och en vilja fanns att komma framåt. Kvinnorna på konferensen menade att vi måste bli mer konkreta i den interna jämställdheten. Deltagarna bestod av både yngre och äldre kvinnor.
Tillsammans kunde dessa utbyta erfarenheter och se att feminismen går i vågor och idag är något annat. Idag är feminismen under attack och idag har den en vänsterprägel.
Tillsammans kom deltagarna överens om en vilja att utveckla kommunisternas kvinnopolitik och skapa kvinnofrågor på både könsmässig och klassmässig grund.