”Allt måste inte vara stort”

• Berätta varför Proletären ger ut en skrivarhandledning.
– För Kommunistiska Partiets tidning är det centralt att medlemmar och sympatisörer skriver i tidningen. Det är vår grundläggande idé, Proletären ska vara en tidning av arbetare, för arbetare. Utan ett sådant medarbetarskap skulle Proletären bli en skrivbordsprodukt.

– Sedan länge har vi anställda journalister känt ett behov av en sammanställning med råd för att underlätta skrivandet landet runt. Det har också förts fram på distriktskonferenser och möten om Proletären.

• Du påstår inledningsvis att ”alla kan skriva”. Men är det inte mest en våt dröm från en kunnig och engagerad journalist och redaktionssekreterare?
– Jag menar att alla som har viljan och intresset kan lära sig att skriva en notis och en nyhetstext. Alla kan inte skriva allt, men var och en kan finnas den form som man behärskar. Korta notiser får vi för lite av. Kanske för att många tror att det som skrivs i Proletären ska vara stort och omfattande.

– Ett råd till nybörjaren är att skriva om det du känner till och behärskar. Börja i det lilla och ta gärna kontakt med redaktionen med din idé. Skriv ett utkast och mejla det till oss, så kan vi ge hjälp och råd att gå vidare. Men först ska du läsa broschyren ”Att skriva i Proletären”.

• Berätta om din egen roll på Proletären.
– Jobbet som redaktionssekreterare innebär att jag har den huvudsakliga kontakten med de som skriver i tidningen. Det är jag som tar emot alla mejl. Dessutom sätter jag ihop tidningen utifrån den grundläggande planering som görs på redaktionsmötet varje onsdag eftermiddag.

– Särskilt uppskattar jag kontakten med skribenter. Att ge respons på frågor och diskutera hur texten kan bli bättre. Kanske genom att lägga till något. Det kan göras av skribenten eller vara så att vi på redaktionen skriver någon kompletterande text. Eller, som i många fall, att författaren koncentrerar handlingen genom plocka bort något mindre viktigt.

• Hur avgör du vad som ska med i tidningen?
– Hela redaktionen utgör ett kollektiv som fått i uppdrag att utforma en tidning som motsvarar Kommunistiska Partiets behov och politik. Tillsammans diskuterar vi vad som är viktigt att lyfta fram och hur vi vinklar frågan.

– Sedan har vi en chefredaktör som ansvarar för kommunikationen mellan partistyrelsen och redaktionen och för ledarsidan ansvarar partistyrelsens arbetsutskott.

• Handen på hjärtat. Finns det egentligen någon konstnärlig frihet för dig som journalist på partitidningen?
– Ja det finns det absolut. När jag berättar vad jag jobbar med frågar många: ”Hur är det att inte få skriva det du vill?” På det svarar jag att jag är kommunist och partimedlem därför att jag vill vara det. Det jag skriver i Proletären är det jag vill skriva om. Sedan är det också en sanning att alla artiklar i tidningen inte måste vara programmatiska.

– Att vi har ett kollektivt arbetssätt står absolut inte i motsättning till drivkraften att skriva en så bra och konstnärlig text som möjligt. Inte heller till att skriva personligt. Tankar och reflektioner från arbetskamrater är bara utvecklande. Sedan är det en myt att för de som jobbar på borgerliga tidningar, radio och tv är det bara att köra på efter eget huvud.

• En sista fråga. Hur ska enligt din mening ”Att skriva i Proletären” användas?
– Jag hoppas att alla som på något sätt ska skriva i Proletären använder broschyren. Det gäller allt från enkla annonstexter och insändare till nyhetsartiklar och reportage. Läs åtminstone de avsnitt som är aktuella och ha broschyren liggande bredvid datorn, som en lathund. Ett tips är att skriva annonsmanus på samma sätt som annonserna ser ut i tidningen. Titta alltså i Proletären först så sparar vi på redaktionen en hel del tid när vi slipper korta och skriva om annonser.

– Broschyren kan också användas i de partiavdelningar som diskuterar skrivandet i Proletären. Visst kan vi på redaktionen skriva när det händer något viktigt på en ort, men texten blir så mycket bättre om vi får en nyhetsartikel eller krönika från någon som bor eller jobbar där.