Välfärd istället för rut-avdrag

Publicerad 5 mars 2014

”Rutavdraget nyttjas av dem som tjänar mest och utnyttjar dem som tjänar minst”. Så sammanfattar Kommunistiska Partiet på ett bra sätt rut-avdraget.

Rutavdraget exemplifierar hur klass och kön samverkar. Kvinnorna – för det är ofta kvinnor – som städar de rikas hem har usla löner och arbetsvillkor. De dammsuger och torkar i obekväma positioner, med risk för arbetsskador som följd.

Rut-branschen är med andra ord ett skräckexempel på ett kvinnodominerat yrke. Lönen är låg. Heltider i princip icke-existerande. Förslitningsskadorna många.

Det är en gåta hur detta bidrag kan utmålas som en politik för kvinnor. Men det är klart. Högern har inte de anställda för ögonen när de argumenterar, utan de som köper arbetet.

Rut-avdraget ger ett fåtal kvinnor möjlighet att köpa sig fria från det hemarbete som det patriarkala samhället ålägger dem. Det är kommuner där många högavlönade bor, som Danderyd och Lidingö utanför Stockholm, som toppar listan över vilka som utnyttjar rut-avdraget.

Enligt preliminära siffror från Skatteverket får invånarna i Danderyd i genomsnitt ett bidrag på 9339 kronor tack vare rut-avdraget. Det innebär att nästan en tusenlapp i månaden av våra gemensamma resurser går till invånarna i en kommun där män i genomsnitt tjänar 674 000 kr om året.

Men att överklassen i Danderyd slipper en del av hemarbetet förändrar inte könsmaktordningen. Männen går lika fria från dammtussar och skrikande barn som innan. De samhälleliga strukturerna som upprätthåller det ojämlika hemarbetet påverkas inte heller och normen att det främst är kvinnans uppgift att sköta hem och barn utmanas knappast.

Ändå påstår såväl högern som Socialdemokraterna att rutavdraget är en jämställdhetsreform och en lösning på det så omtalade livspusslet. Men det är inte de rika som tvingas pussla ihop deltidsarbete på obekväma arbetstider med att hämta barnen på förskolan som bara har öppet dagtid. Nästan hälften av LO-kvinnorna jobbar på obekväma arbetstider, medan bara en tiondel av de Saco-anslutna gör det.

Ändå är det de rika som sätter ramarna för politiken när den generella välfärden monteras ned till förmån för individuella bidragssystem som rut-avdrag till dem som har råd.

Arbetarkvinnor gynnas av en stark välfärdspolitik. Av förskolor med generösa öppettider där det känns tryggt att lämna barnen. Av en äldreomsorg med hög kvalitet där de som har behov av det erbjuds plats.

Vi vet alla att verkligheten inte uppfyller de kraven på välfärden. Men politikerna satsar inte resurser för att förändra detta. Tvärtom skärs det ned i hemtjänsten och förskolor och äldreboenden stängs. Samtidigt lägger politikerna gladeligen 2,4 miljarder kronor av statens resurser på rut-avdrag. Det är en medveten politik för att plånboken och inte behoven ska styra.

Och det är knappast någon hemlighet vilken klass och vilket kön som har tjockast plånbok.