När Gud var kvinna

Publicerad 7 mars 2013
Fler män dör i krig. Men det är männen som krigar, män som skickar ut krigarna och män som tar hand om krigsbytet. Att också kvinnor skickas som ockupationssoldater till Afghanistan är ett missriktat försök till jämställdhet.
Fler män dör i krig. Men det är männen som krigar, män som skickar ut krigarna och män som tar hand om krigsbytet. Att också kvinnor skickas som ockupationssoldater till Afghanistan är ett missriktat försök till jämställdhet.

Bör kvinnofrågan uppvärderas, och till och med överordnas, kampen för en bättre värld? Den frågan ställer Per Lindström efter att ha gjort en historisk återblick över kvinnoförtryckets förödande konskevenser.

För vår överlevnads skull måste vi överge denna tankens begränsning. Jag ser inget annat sätt än att lyfta ”kvinnofrågan” till en ännu högre nivå.

Den teoretiska basen för synen på ”kvinnofrågan” är för socialister och kommunister (och många andra) fortfarande Friedrich Engels ”Familjens, privategendomens och statens ursprung”, utgiven första gången 1884, något reviderad 1891. Jag använder citationstecken därför att frågan om kvinnans ställning i samhället av kommunister tidigare setts som en fråga underordnad klasskampen mot kapitalismen.

Frågan är om en sådan infallsvinkel fortfarande äger praktisk och filosofisk relevans. Även stora vetenskapliga genombrott har med tiden reviderats när ny kunskap inhämtats.

Darwins evolutionsteori har visat sig stämma i huvudsak. Hans linjära uppfattning om den ”gradvisa evolutionen” har däremot fått ge vika för den nya tidens upptäckter av katastrofer som avgörande faktorer för det organiska livets evolution.

Newtons ”lagar” om fasta kroppars uppträdande har visat sig vara en sanning med modifikation med introducerandet av relativitets- och kaosteorier.

Kommunister har alltsedan Marx och Engels strävat att införliva nya vetenskapliga rön i analyser av samhället. Därför känns det angeläget att de senaste 120 årens forskning kring människans historia finns med i bakgrunden när en sådan här betydelsefull fråga diskuteras. Inte minst den holistiska (tvärvetenskapliga, ”se helheten”) forskning som vann mark efter den intellektuella revolten under 1960-70 talen.

Kunskaperna har sedan dess ökat språngartat om jordens, människans och de mänskliga samhällenas historia.


Denna forskning har de senaste 50 åren gett en ny bild av neolitikum (betecknad ”barbari” på Engels tid), när samlarsamhällen övergick till jordbruk (ca 12.000-5.000 f.v.t.), som en period där de för överlevnaden jämlika samlar- och jägarsamhällenas sociala strukturer fortfarande var intakta.

Många av dessa samhällen avancerade in i bronsåldern och nådde mycket långt inom teknologisk och kulturell utveckling. Förutom smides- och bevattningstekniker utarbetades även de första stegen mot ett skriftspråk.
Detta alltså med bibehållen social jämlikhet, i samhällen där överskott av livsnödvändigheter sedan länge var ett faktum.

Denna utveckling verkar dock abrupt ha avbrutits ungefär 5.000-4.000 f.v.t. när för första gången vapen i brons (svärd, stridsyxor mm) uppträder i det fossila arkivet. Ibland görs fynden ovanpå äldre bosättningar som funnits där under lång tid dessförinnan. Vapen hittas enbart i de övre lagren.

Dessutom de första kungagravarna med tillhörande offer av människor och djur, samt långt större storleksskillnader mellan bostäder, indikerande en uppkommen social skillnad. För att travestera Engels, dylika fynd av en sådan omfattning måste historiskt förklaras och inte sopas undan.


”En av de betydelsefullaste [revolutioner] som människorna upplevt”, återigen enligt Engels. Han talar om modersrättens nederlag till förmån för fadersrätten.

Engels hade inte tillgång till den kunskap som ackumulerats sedan dess. Han erkänner att man då inget visste om hur denna omvälvning gick till och beskriver den därför schematiskt.

Idag vet vi betydligt mer.

 Rön från en lång rad forskare pekar i riktning mot att jordbrukande och övervägande jämlika samhällen över hela södra Euro-Asien erövrades av krigiska beduinstammar från norr. Vilket till delar sammanfaller med Engels funderingar kring var den patriarkala dominansen kan ha uppstått.

”Det kvinnliga könets världshistoriska nederlag”, med Engels ord, gav upphov till de första slavarna: kvinnorna. Inte överallt och omedelbart, men på tillräckligt många bekräftade platser för att låta oss förstå kraften i det manliga övertagandet.

Gamla Testamentet är ett fynd för den som önskar mer kött på benen av vad som tilldrog sig under några tusen år i områdena kring östra Medelhavet och Svarta Havet, ”den bördiga halvmånen”. Enligt bibelforskare är GT en många gånger omredigerad och tillrättalagd version av denna genomgripande omvälvning. Under tusentals år formades av de nya härskarnas präster en doktrin: läran om mannens överhöghet. Traditioner, sedvänjor, tänkande; allt måste anpassas på djupet till den nya världsordningen. Modersrätten som ekonomisk företeelse, och ”hedniska” religioner som dess andliga avspegling, måste nedkämpas i grunden och ersättas med manliga motsvarigheter.

Ur denna ”hjärntvätt” formades därefter dåtidens samhällen, i enlighet med Bibelns, Koranens och Talmuds i grunden sammanfallande patriarkala dogmer. Men ändå med tydliga inslag från en tid före patriarkatets uppror, då Gud oftast var en kvinna eller modersgestalt.


GT beskriver obehagligt detaljerat denna samhälleliga revolution som svepte över denna del av världen. En orgie i plundring, våld, och kvinnoförnedring. De Nya Gudarna, som ersatte de tidigare milda gudarna, baserade sin ideologi på erövring. ”Du skall inga andra Gudar hava jämte mig” är en direkt uppmaning till ockuperade befolkningar att upphöra med det ”hedniska” dyrkandet av sina gudar. I centrum stod nu istället krigsguden Jahve och dyrkan av vapen, främst svärdet.
 
Med andra ord, patriarkala strukturer formade de första samhällena byggda på en hierarkisk uppdelning av människor. Inte tvärtom, vilket är en avgörande distinktion.



Och i nådens år 2013, känner vi trots allt inte igen den gamla bockfoten? Djingis Khan eller Bush, Moses eller Obama; allt går igen, bara ytan är annorlunda. I grunden ett förtryck, baserat på utsugning och erövring, med udden riktad mot feminina och milda värderingar. Ett system utformat av män, för män, med kvinnor och barn som främsta offer.

Visst, flest män dör i krig. Men det är männen som krigar, män som skickar ut krigarna, och män som tar hand om krigsbytet.

Att en del av västvärldens kvinnor idag dras in i krig som aktiva deltagare i uniform, eller sitter som styrelseledamöter eller informationsdirektörer och blåljuger om livsfarliga produkter eller utnyttjande av kvinnor och män i syd är, enligt min mening, snarare missriktade försök till jämställdhet. Kvinnor som vill vara som män, eftersom Han är normen.


Att modersrätten skulle ha besegrats på ett abrupt och våldsamt sätt ligger helt i linje med den nya tidens vetenskapliga upptäckter. Liksom biologisk evolution triggas av snabba och omvälvande förändringar i livsbetingelserna, pekar mycket på att kulturell evolution är likartad. Dagens människor hänger sig åt traditioner (utan att i flertalet fall begripa varför) som grundlades tusentals år tillbaka vilket indikerar att ingenting egentligen hänt sedan dess.

Revolutioner har avlöst varandra och fört nya män till toppen. De grundläggande strukturerna har kvarlevt.

Mot dessa ursprungliga, patriarkala strukturer har ännu ingen påvisad revolution ägt rum.



Kommunistiska Partiet har lyft frågan om kvinnans ställning på ett bra sätt. Men ska denna fråga underordnas? Eftersom det i praktiken alltid innebär att männen placerar sig i främsta ledet. Vare sig vi talar om det egna partiet, arbetsplatser, bostadsområden eller annorstädes.

De strukturer vi är eniga om existerar ger mannen ett övertag. Varför är den lokale facklige representanten inom vården så ofta en man? Trots att den överväldigande majoriteten är kvinnor. För att ta ett av oändligt många exempel. Det ”bara blir så”, det ”sitter i väggarna”. 



För vår överlevnads skull måste vi överge denna tankens begränsning. Jag ser inget annat sätt än att lyfta ”kvinnofrågan” till en ännu högre nivå. Det kan onekligen bli svårt även i ett frimodigt tänkande parti som Kommunistiska Partiet.

Men människans fortsatta existens hänger förmodligen på att andra, mer ”feminina” värdegrunder får ett genomslag om det ska bli någon fortsatt vandring på jorden för vår art. Särskilt med tanke på att framtiden bortom oljetoppen riskerar att bli en tid av omfattande fördelningskrig och total ödeläggelse av de sista orörda naturområdena på den här planeten. Och någon annan planet står inte till buds annat än i överhettade fantasier.
 
Det finns de som hävdar (även män) att krigiska perioder följer på framsteg för jämställdheten, att patriarkatet genom krig söker stoppa en sådan utveckling.

Kanske istället bakslag för jämställdheten är ett resultat av förberedelser för krig av ekonomiska orsaker, som vi tydligt ser idag.

När krig om råvaror och marknader står för dörren måste opinionen bearbetas och ”feminina” värderingar om omsorg och solidaritet på alla sätt bekämpas. En förråande och inhuman agenda sjösätts. Kvinnorna blir de första offren i den processen. Pornografi, våldtäkter, näthat; ingredienser och symptom.

Återigen, ska ”kvinnofrågan” verkligen underordnas klasskampen? Den kanske i själva verket ska överordnas kampen för en bättre värld. Kvinnor och män som gemensamt sopar undan den döende kapitalismen men samtidigt en gång för alla gör upp med den förändrade balans mellan könen som inträffade för inte så värst länge sedan.

Vår hominida historia daterar sig cirka 5 miljoner år bakåt, Homo sapiens kanske 200.000 år. Det innebär att 99,999 procent av hominidernas och 97,5 procent av vår egen arts tid på jorden har kännetecknats av en naturlig och för överlevnaden nödvändig jämlikhet mellan könen.

Det ger framtidshopp. Vi är vare sig biologiskt eller kulturellt ämnade för de liv vi tvingas leva idag, vare sig vi bor i nord eller syd.


Hur detta ska framföras politiskt är en annan historia.
/h6>Per Lindström