När flickor blir flickor

Publicerad 6 mars 2013

När barnen under sin uppväxt formas till pojkar eller flickor läggs grunden för könsförtrycket.

Fakta och bakgrund
Barn
  • Föräldrar tenderar att beskriva sina pojkar som stora och starka och sina flickor som små och mjuka.
  • I förskolan får flickor mer uppmärksamhet för sitt utseende och de förväntas vara mer försiktiga och lugna.
  • Pojkar förväntas vara mer framåt och busiga och får inte möjlighet att prata lika mycket med personalen.

Flickor blir duktiga på att underordna och anpassa sig, pojkar på att bestämma och ta för sig.

Tänk dig att du blir uppringd av en vän som nyss har fött barn. Hon säger att allt har gått bra och att alla är friska. Tänk dig att samtalet bryts innan du har hunnit fråga om den nya människan är en pojke eller en flicka. Skulle du känna dig frustrerad? Troligen. Anledningen är att kön är så viktigt för vår förståelse av en annan människa att vi inte riktigt kan relatera till en person om vi inte vet om det är en pojke eller en flicka.

Könet är helt avgörande när ett nytt litet liv ska bli människa. Eller snarare genus, som är det sociala och kulturella könet som omfattar våra föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt. Att vi ser rosa som en flickfärg och blått som en pojkfärg, till exempel.

Genus är föränderligt genom historien. Olika tidsepoker, kulturer och samhällen har olika uppfattningar om mäns och kvinnors roller. Gemensamt är föreställningen om att det manliga och kvinnliga är varandras motsatser. Pojkar kan inte leka med dockor just för att det är en flickleksak.

Dessa motsatser är också hierarkiskt ordnade så att det kvinnliga har lägre status. Det är anledningen till att det är socialt mer accepterat för flickor att ”låna” pojkarnas leksaker än tvärtom.

Från den stunden i förlossningsrummet då en förälder eller en barnmorska tar en titt mellan benen på det nyfödda barnet är det antingen pojke eller flicka, och dessa kategorier börjar genast fyllas med innehåll. Pojkbebisarna är starka och pigga, medan flickbebisarna är näpna och ömtåliga. Släkten köper kläder i passande färg och snitt och redan de allra första leksakerna, som skallror och bitringar, går att inhandla i könsstereotypa modeller.

De föräldrar som dristar sig till att bryta mönstret genom att sätta på sin nyfödda flicka en mörkblå stass får förbereda sig på omgivningens negativa reaktioner. Barnmorskor och barnsköterskor som får hjärnsläpp och måste dubbelkolla i journalen, svärföräldrar som känner sig snuvade på prinsessutstyrseln.

I förskolan får könsrollerna fullt genomslag och exemplen är många. En flicka som är högljudd uppfattas som mer störande än en pojke som beter sig på samma sätt. Pojkar får mer hjälp med påklädning, även när de inte ber om det. Flickor måste oftare be om hjälp. Flickorna får uppmärksamhet för sina kläder och får höra att de är fina och söta och blir på så sätt tidigt objektifierade och lär sig att koppla sin självkänsla till sitt utseende.

Den fria leken på förskolorna är ofta uppdelad efter kön så att det redan i tidig ålder uppstår ett flick- och ett pojkuniversum där samspel och aktiviteter ser helt olika ut.

Skillnaderna i hur förskolepersonalen bemöter pojkar och flickor är tydlig även på förskolor som har ett genusperspektiv. Våra förväntningar på könen sitter djupt och vi agerar mer eller mindre omedvetet utifrån dessa förväntningar. Vilket innebär att det krävs stora insatser och mycket kunskap för att bryta strukturerna. Samtidigt är en förändring i förskolan nödvändig för att nästa generation pojkar och flickor ska få en chans att bli jämlikar.

När barnen börjar skolan vet både pojkar och flickor att det är pojkarna som bestämmer. Trots att flickorna fortfarande är fysiskt jämnstarka underordnar de sig istället för att slå tillbaka när pojkarna går över gränsen. De vet att det förväntas av dem. Varenda sjuåring är omedvetet medveten om att det är okvinnligt att höja rösten och ge någon på käften. Och pojkarna vet att det är fritt fram att dra flickorna i håret eller ta reda på vad de har för färg på trosorna.

I den här åldern ökar också skillnaderna i klädsel. Nu är det inte bara färgen som skiljer sig åt, flickornas kläder är tightare och mer obekväma, vilket naturligtvis inte uppmuntrar till lek och fysisk aktivitet.

I klassrummet tar pojkarna mer plats och får mer uppmärksamhet av lärarna. Pojkar har redan lärt sig att ta och behålla ordet. 2013 finns det fortfarande lärare som placerar en stillsam duktig tjej mellan de stökiga killarna för att få lugn.

Flickor uppmuntras och förväntas ta ansvar för andra och vara hjälpredor åt de vuxna. Även i förskolan kan man se att flickor tar rollen som ”hjälpfröknar” som servar pojkarna.

När barnen under sin uppväxt formas till pojkar eller flickor läggs grunden för könsförtrycket. Flickor blir duktiga på att under-ordna och anpassa sig, på relationer och omsorg, medan pojkar blir duktiga på att bestämma och ta för sig. En förutsättning för jämställdhet är därför att vi diskuterar och utmanar de könsroller vi ger till våra barn.