Jämställt småbarnsliv?

Publicerad 6 mars 2013

– Jämställdheten ställs på sin spets när man får barn och ska börja pussla, säger Johanna Sjöberg som blev mamma förra året, i ett samtal om föräldraskap, yrkesliv och samhällets förväntningar.

Fakta och bakgrund
Vuxen
  • Småbarnsmammor lägger 40 timmar i veckan på obetalt arbete.
  • Kvinnor lägger i genomsnitt 12 timmar i veckan på hushållsarbete, män 7 timmar.
  • I åldersgruppen 30-40 år är skillnaden i årsinkomst mellan män och kvinnor 82.000 kronor.
  • 63 procent av kvinnorna och 89 procent av männen arbetar heltid.
  • Av de som arbetar deltid för att vårda barn är 90 procent kvinnor.
  • Kvinnors arbetstid påverkas av antalet barn och av yngsta barnets ålder, medan mäns arbetstid inte påverkas nämnbart av detta.
  • Kvinnor tar ut 76 procent av föräldradagarna och 64 procent av den tillfälliga föräldrapenningen (vård av sjukt barn).

”Min arbetsgivare informerade mig om att jag hade rätt att arbeta 75 procent. Hade en man fått samma information?”

Johanna Sjöberg är socionom och har nyligen återgått till sitt arbete på Regionarkivet i Göteborg efter föräldraledigheten med sonen Måns som nu är tio månader.

Precis som många andra mammor med små barn har hon valt att arbeta deltid efter föräldraledigheten för att få vardagen att gå ihop. Hennes sambo pluggar på deltid samtidigt som han är hemma med Måns.

– Det kändes lagom med 75 procent, berättar hon när vi träffas i lägenheten i Högsbo. Det är en stor omställning att börja jobba, när man både ska vara förälder och yrkesarbeta.

– Barnen är inte anpassade för heltidsarbete, fortsätter hon.

Vi talar om statistiken som säger att kvinnors arbetstid påverkas av yngsta barnets ålder medan männens arbetstid i princip inte förändras alls när de blir pappor.

– Det verkar alltid finnas någon anledning till att männen inte kan jobba mindre när de har små barn. Många mammor säger att deras män skulle vilja vara lediga mer men att de måste plugga klart, att de måste söka jobb, att de inte har råd för att han tjänar mer…

– Men varför kan man inte köpa sig lite jämställdhet? funderar hon.

Hon tror att det främst är sociala normer och gamla traditioner som gör att det blir kvinnorna som tar ut flest föräldradagar och går ner i arbetstid när barnen är små. När hon själv började jobba efter nio månader hemma med sonen kunde hon få frågan vem som passar Måns när hon jobbar. Hon märkte också att vissa tycker att hon började jobba tidigt.

– Man förväntar sig minst ett år av en kvinna, men bara några månader av en man, säger hon. Jag tror också att männens föräldraledighet oftare ses som ett problem på arbetsplatserna, kanske för att de oftare jobbar i det privata medan kvinnor jobbar i offentlig sektor.

Johanna Sjöberg funderar på de osynliga strukturer som gör att kvinnor tar ett större ansvar för barnen.

– Jag tror inte att kvinnor känner sig direkt pressade att jobba deltid, men av någon anledning är det så lätt att göra det valet. Min arbetsgivare informerade mig om att jag hade rätt att arbeta 75 procent. Hade en man fått samma information?

– Kvinnor har kanske också en mer realistisk syn på föräldraskapet. Vi inser att det inte håller om båda är hemifrån 45 timmar i veckan.

– Jag funderade på lösningar tidigare än min sambo gjorde. Jämställdheten ställs på sin spets när man får barn och ska börja pussla. Barnet är det viktigaste man har och man vill kanske inte att han ska vara på dagis 9 timmar per dag.

Samtidigt är hon medveten om att kvinnors val får konsekvenser i plånboken. Kvinnor mellan 30 och 40 år tjänar i snitt 82.000 kronor mindre än män varje år.

– Det är för jävligt. Det är ju just de åren som många kvinnor går ner i arbetstid. Det blir en ond cirkel när kvinnan kanske är den som jobbar deltid för att hon redan från början har lägre lön. Vi förlorar i pension och får sämre löneutveckling när vi inte är på jobbet.

Även jämställdheten inom familjen brukar förändras när barnen kommer. För Johanna Sjöberg och hennes sambo har själva hushållsarbetet inte varit något problem. Hon beskriver sig själv som lat och säger att han har skött mycket av matlagning, disk och städning.

– Nu när Måns finns märker jag att jag tar ett större ansvar än tidigare för hus-hållsarbetet. Och jag är den som tar störst ansvar för pusslandet, för Måns och för att allt ska fungera. Att komma ihåg och skicka papper i tid. Jag tar ett mer övergripande ansvar.

Hon tror också att många kvinnor går mycket upp i att vara hemma, i själva omvårdnaden om barnen.

– Jag trodde också att det skulle bli det viktigaste, och det är det ju, men jag är glad över att få börja jobba igen. Det är oerhört krävande med ett litet barn.

Hon konstaterar att det nästan är förbjudet för en mamma att säga så. Samhällets förväntningar är att föräldraskapet ska vara helt fantastiskt redan från början. Samtidigt är det svårt att sätta fingret på varifrån de där förväntningarna kommer. Ofta är det krav som kvinnor ställer på sig själva.

– Men det man själv tycker och tänker kommer ju någon stans ifrån, menar Johanna Sjöberg. Det är ingen som säger det tydligt, det bara finns där.

Hon tror att en lösning för jämställdheten inom familjen är att man pratar igenom föräldraledighet och jobb redan innan man får barn.

– Annars blir det lösningar för stunden och för ett halvår framåt. Man kan ju inte gå omkring och tänka på sin pension hela tiden. Men om jag inte hade vetat i förväg att jag var tvungen att börja jobba i februari så hade jag säkert varit hemma fortfarande.

Vi pratar om vad jämställdhet är. Johanna Sjöberg lutar sig tillbaka i fåtöljen och säger att det är en jättestor fråga. När hon har funderat en stund definierar hon jämställdhet som att ha lika möjligheter, socialt och rättsligt, att göra det man vill i livet. Att vi inte ska begränsas av vår könstillhörighet.

– I familjen handlar det om att planera sin vardag så att båda får möjlighet att utveckla sig själv. Och att inte den ena står på bar backe vid en skilsmässa eller ett dödsfall.