De rika bär skulden för global ojämlikhet

Världens åtta rikaste personer äger mer än den fattigaste hälften av jordens befolkning. Den fattigaste hälften har en sammanlagd förmögenhet på 406 miljarder dollar, medan de rikaste åtta personernas sammanlagda förmögenhet är 426 miljarder dollar.

Detta framkommer i den internationella välgörenhetsorganisationen Oxfams nya rapport om den ekonomiska ojämlikheten i världen, An economy for the 99 % – en ekonomi för de 99 procenten.

I Oxfams rapporter från 2014, 2015 och 2016 var det de 85, 80 respektive 62 rikaste personerna som ägde lika mycket som de fattigaste 50 procenten. Den dramatiska förändringen till 2016 beror delvis på att de fattigastes tillgångar tidigare överskattats och deras skulder underskattats.

Annan iögonfallande fakta som slås fast är att den rikaste procenten sedan 2015 äger mer än resten av jordens befolkning tillsammans.

Rapporten tar också upp ett par exempel från enskilda länder. Enligt ekonomen Thomas Piketty har USA:s översta procent tredubblat sin inkomst de senaste trettio åren medan de 50 procenten på botten av inkomstligan inte har ökat sina inkomster över huvud taget.

I Storbritannien har andelen av företagens vinst som delas ut till aktieägarna ökat från 10 procent år 1970 till dagens 70 procent. Här pekar rapporten också på orsaken till den ökade ojämlikheten: De rika.

Men det är inte rikedomen i sig som är problemet enligt Oxfam, utan de rikas girighet. Därför sätter de sitt hopp till att problemen kan lösas i schweiziska Davos, där världens kapitalister i dagarna samlas till World Economic Forum. På Oxfams hemsida kan man skriva under ett brev som vädjar till världens kapitalister att dela med sig mer. Det är nog en lågoddsare att brevet inte kommer upp på dagordningen i Davos.

Oxfam konstaterar helt riktigt att det är en myt att de rikas tillgångar sipprar ner till oss andra. Snarare sugs både inkomster och förmögenheter uppåt till de redan rika. Men detta är ingen bugg i systemet som kan lösas genom Oxfams behjärtansvärda förslag på ”en ekonomi för de 99 procenten”. Det är själva systemet. Det är så här kapitalismen fungerar. Oxfams förslag på en mänskligare kapitalism full av visionära politiker, företag som jobbar för allas bästa, miljötänk, jämställdhet och rättvisa skatter sprider illusionen att det går att bygga en kapitalism med ett mänskligt ansikte. Men det finns ingen mänsklig kapitalism. Bara en mer eller mindre omänsklig.