Volvoarbetare sparkas – styrelsens arvoden höjs

I dagsläget har ledamöterna i AB Volvos styrelse en ersättning på 750000 kr per år. Till bolagsstämman i april förslås en höjning till en miljon kronor. Den summan motsvarar nästan tre arbetarlöner.

Då ska det tilläggas att ledamöterna är improduktiva, till skillnad från de anställda som nu ska rationaliseras bort.

Styrelseposterna i AB Volvo är inte den enda inkomstkällan för ledamöterna. Styrelsens ordförande Carl-Eric Svanberg har ett arvode på 2,25 miljoner. Han har tidigare varit vd på Ericsson, men framförallt är han känd för att han som styrelseordförande för BP varit ansvarig för oljekatastrofen i mexikanska golfen.

Likaså var han under sin tid på Ericsson drivande för att kraftigt skära ner på personalen för att öka vinsterna.

En annan styrelseledamot i Volvos styrelse, Anders Nyrén, är även vd för Industrivärden. Dessutom har han ytterligare två styrelseuppdrag – i Sandvik och SCA. Nyréns inkomst uppgår till minst 25 miljoner kronor om året.

Oavsett vilken styrelse som väljs på bolagstämman har de stora ägarna siktet inställt på att ytterligare pressa ner löner och arbetstillfällen.

De enskilda ledamöterna representerar ytterst de olika storägarnas intressen. Inom Volvokoncernen är Industrivärden, Cevian och Norges Riksbank de tunga aktörerna.

Industrivärden är Handelsbankens motsvarighet till Wallenbers investmentbolag Investor. Industrivärden kontrollerar idag helt eller delvis Handelsbanken, Sandvik, AB Volvo, SCA, Ericsson, Skanska, Ica och SSAB.

Industrivärden är en av de största makthavarna i Sverige, endast utmanad av SE-bankens Investor, som kontrolleras av familjen Wallenberg. Storägare i Industrivärden är Fredrik Lundberg med 15 procent av aktierna.

Christer Gardells Cevian är en annan röststark aktör i AB Volvo, som tidigare har krävt stora aktieutdelningar.

Här finns delvis förklaringen till uppsägningarna. Varje kvarvarande arbetare ska producera ett större värde samtidigt som lönerna hålls nere på samma nivå som tidigare.

Det handlar om vinstmaximering. I den kapitalistiska överproduktionskrisen är konkurrensen stenhård mellan de olika lastvagnstillverkarna, vilket leder till ständiga sparkrav och rationaliseringsprogram.

För att snabba på utdelningen av rationaliseringsvinsten lånar Volvo upp otroliga 2,3 miljarder kronor. Pengar som överförs till aktieägarna och som går till ren spekulation.

Enligt kapitalistisk logik finns det ingen anledning att investera vinsterna när det inte finns tillräcklig efterfrågan.

För de snabba aktieklippens män är det en totalt främmande tanke, att istället behålla de anställda och höja arbetarlönen, vilket skulle öka efterfrågan på konsumtionsvaror och i sin tur öka behovet av lastbilstransporter.

Det enda sättet att vända den kapitalistiska krisen är att vi arbetare, på Volvo och i andra företag, börjar diskutera hur vi ska tilltvinga oss en större andel av de värden vi skapar.

Erik Pettersson

volvoarbetare