Hoppa till huvudinnehåll
Av

”Vi hoppas vi har jobb i morgon”

Robert Sandh och Ida Lif är två unga arbetare med erfarenhet av bemanningsbranschen.


– Vi är verkligen en Svenssonfamilj, jag jobbar inom industrin och du inom vården.

Knappt har vi slagit oss ner i vardagsrumssoffan i den moderna rymliga tvåan på sjunde våningen i Länsmansgården, Göteborg, förrän Robert Sandh med en sarkasm slår an tonen på samtalet med två bemanningsanställda. För som bemanningsanställda lever de under villkor som är långt från den vanliga familjen Svensson.

Ida Lif arbetar som stödassistent åt funktionshindrade på gruppboenden. Hon är visserligen kommunanställd, men inte av den verksamhet där hon arbetar, utan på kommunens egen bemanning Västra Hisingen och anställningsformen är timvikarie.
– Jag har arbetat med människor i över tio år, men utom en kort period på privata Assistans Humana har jag har aldrig varit tillsvidareanställd, berättar Ida Lif.

Under tre-fyra år var Robert Sandh tillsvidareanställd av Volvo som bilbyggare. Han sade upp sig och gick en utbildning på ett par år. Tillbaka på arbetsmarknaden 2010 var det stört omöjligt att få fast jobb på annat än på bemanningsföretag. Så han jobbar åter på sin gamla arbetsplats, men nu som inhyrd.

Jobbet på Lernia bemanning är visserligen en tillsvidareanställning, det som ska vara fast anställning och som enligt lagen om anställningsskydd, Las, ska skydda mot tillfälliga uppsägningar. Men de reglerna gäller inte för bemanningsanställda.

– Lernia säger regelmässigt upp oss både över semestern och på julen. Ett undantag var i julas men förra sommaren 2013, liksom jul-nyår och under sommaren 2012 var jag uppsagd för att sedan bli återanställd av Lernia när Volvo drar igång igen efter ledigheterna.

• Men blir du fortsatt tillsvidareanställd?
– Ja så är det. Lernia säger upp oss på grund av arbetsbrist och då varken kan eller vill facket ifrågasätta företagets agerande. Det kvittar vilken anställningsform vi bemanningsanställda har, företaget har ändå fria händer att säga upp vem de vill. Las-listan som de ska gå efter vid återanställningar betyder heller ingenting. De kan ändå ta in vem de vill. Jag jobbar med vänsterdörrar och då räcker det att säga att det inte behövs någon med den kompetensen. Då har det ingen betydelse att jag jobbat en massa år på Volvo TC, med en massa olika jobb på slutmonteringen.

– Enda skälet till att jag fått jobbet tillbaka efter uppsägningarna är att Volvo vill ha mig. Men när de ska ha mig på samma avdelning så skulle jag ju vara fast anställd av Volvo.

Medan industriarbetaren Robert Sandh som bemanningsanställd arbetar schemalagt tvåskift, precis som arbetskamraterna med anställningskontrakt hos Volvo så är i detta avseende arbetsvillkoren för kommunanställda Ida Lif betydligt mer osäkra. Särskilt i jämförelse med de som är fastanställda av samma kommunala förvaltning.

– Jag har ofta ingen aning om hur jag ska jobba nästa dag. Just nu på påskdagen vet jag för ovanlighetens skull hur jag ska jobba hela veckan. Jag brukar få ihop 100 arbetstimmar per månad, men det finns ingen garanti.

– Men det som jag tycker är värst är att jag jobbar med personer som har autism, som behöver ro och kontinuitet, vilket ställer till oreda när omsorgspersonalen hela tiden varierar.

• Hur ser din arbetstid ut som kommunanställd och hur lång varseltid har du när du blir inringd?
– Varseltiden kan vara från en minut, att jag ska komma direkt. Jag har ingen fast arbetstid. Det kan vara fyra timmar eller 12 timmar. Kommunen tillämpar ”time care” där vi via datorn anmäler när vi är tillgängliga. De kan ringa när som helst och säger jag nej för många gånger så är jag rädd att de slutar ringa.

– I mitt jobb finns det stora krav på att vi ska ansvar för vårdtagarna, men jag får inte ställa några krav.

• Hur är förhållandena för bemanningsanställda i industrin?
– Vad gäller själva jobbet så är det ingen skillnad för oss och Volvoanställda. Men det Ida berättar om större krav på bemanningsanställda så är situationen likadan för oss i industrin. Volvo använder Lernia som rekryteringsbas. De kan kolla hur vi fungerar och de anställer sedan vem de vill.

– Det är också mycket krångligare och mera otryggt att vara bemanning. När det uppstår problem i jobbet är det inte klart vem vi ska vända oss till. Behöver jag ledighet så måste jag få ok från både Volvo och Lernia. Ska jag ha en ny t-shirt måste jag ta mig till Lernia i Eriksberg. Vi tidsrapporterar allt och om jag beordras övertid av Volvo så måste jag själv ringa Lernia och berätta för att få ut lönen. Sjukskrivning är också ett problem.

• Vem är egentligen din chef?
– Det är i praktiken personalledaren som är Volvoanställd. Men formellt är han inte min chef. Min riktiga chef finns på Lernia, men henne ser jag aldrig på jobbet.

• Med alla dessa problem. Varför är ni två då bemanningsanställda?
– Jag var arbetslös i ett helt år, säger Ida Lif. Nu är jag på kommunens bemanning sedan november förra året och orsaken är bara att jag inte får några andra jobb.

– Du får samma svar från mig, förklarar Robert Sandh. Hade jag fått ett fast jobb så hade jag tagit det. Ida och jag skulle vilja flytta till ett hus men vi kan inte få några lån. Banken ger inga krediter till bemanningsanställda.

• Du Ida får ihop 100 timmar i månaden, det motsvarar cirka 60 procent av heltid. Det måste betyda att du är beroende av Roberts inkomst. Hur känns det för dig som tjej?
– Du har rätt i att jag inte skulle klara mig utan Robban på de 9000-12000 kronor jag tjänar i månaden. När vi tar en fika ute så betalar jag var tredje eller fjärde gång. Klart att det inte är kul och jag skulle verkligen vilja stå för min del av inkomsten.

– Jag grämer mig inte så mycket över pengarna, inflikar Robert Sandh, jag tjänar så mycket att jag kan lägga undan en del. Men visst är det för jäkligt att Ida är beroende av mig. Det är rent bisarrt att tänka på att hon måste jobba en timme för att få lika mycket som jag får på tjugo minuter.

• Ni har båda fyllt 30. Tänker ni på att skaffa barn, skulle det fungera?
– Du ska vara väldigt tyst som bemanningsanställd om du blir gravid eller ska bli farsa, säger Robert Sandh med hetta i rösten. Lernia skulle inte sparka mig direkt, men jag har vänner i bemanningsbranschen som fått gå direkt. Många säger också upp sig. Jag känner ingen kille på bemanning som utnyttjat jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen.

– Det är klart att vi funderar på barn svarar Ida Lif. Men det funkar inte utan en fast tillsvidareanställning. Jag som inte ens kan vara sjukskriven när jag är timanställd på bemanning utan fast uppdrag. Hur skulle jag då få jobb om jag är gravid? Föräldrapenningen blir ju också därefter.

– Men skriv att jag gillar mitt jobb. Det är spännande och roligt att jobba med människor och det är verkligen utvecklande. Men det är så mycket negativt runt jobbet med dålig personalfördelning, usla löner och arbetstider så jag vet inte hur jag ska orka någon längre tid.

• Om fem år, hur jobbar ni då?
– Vi kan inte tänka så. Jag hoppas vi har jobb i morgon, säger Ida Lif direkt och tillägger: Jag hoppas jag kan gå en utbildning som ger mig fast jobb.

– Mitt hopp är fast jobb på Volvo. Först då kan jag börja planera framtiden, svarar Robert Sandh.

Vad gäller fackets roll menar de att LO-facken sviker de bemanningsanställda och mest ser de fastanställdas situation. Så är det tydligt att Verkstadsklubben på Volvo representerar sina egna medlemmar och att de bemanningsanställda som inte har någon klubb missgynnas.

Vi frågar Robert Sandh, som själv varit drivande i försöket att starta en fackklubb för bemanningsanställda på Volvo Torslanda, om hans inställning till tanken att alla som jobbar på samma fabrik ska kunna delta på samma fackmöten med rösträtt oavsett de är Volvo- eller bemanningsanställda. Svaret kommer direkt:

– Då anser jag att alla ska vara Volvoanställda. Det löser problemet.