Hoppa till huvudinnehåll
Av
Gymnasielärare

”Varför kan man rädda bankerna men inte jobben?”

I det gamla sossefästet Katrineholm styr numera socialdemokrater och moderater ihop. Kommunisten Dennis Källerfors hyser inga illusioner om att de ska rädda jobben.


På ett fik i Katrineholm sitter Dennis Källerfors. Han är metallarbetare och kommunist. Han jobbar på Volvo i grannkommunen Flen, en tågstation bort. Liksom många andra i Katrineholm upprörs han över Ericssons nerläggningsbeslut.

– Det här slår mot arbetare i hela bygden, säger han. Vi har redan stora problem med en arbetslöshet på över tio procent. För några år sedan lade de ner Scania, nu står Ericsson på tur. Vi skulle behöva 400 jobb till, inte ännu en nerläggning. Vem drabbas härnäst?

Ericssonkoncernen gör miljardvinster. Till bolagsstämman föreslår valberedningen att styrelseordförande får sitt arvode höjt till 4000000 kronor. Aktieutdelningen ökar för fjärde året i rad. Ägarna har all anledning att känna sig nöjda.

– De säger att företagen går med vinst, konstaterar Dennis Källerfors. Men inte tillräckligt med vinst. Då blir det ett slag i ansiktet då Ericsson lägger ner. De kunde ha använt pengarna till att investera, förbättra maskinparken och utbilda personalen.

I sörmländska Katrineholms kommande budgetplan beräknas 2015 års skatteintäkter, inklusive kommunal utjämning, uppgå till 1,8 miljarder kronor. Häromåret fakturerade den globala telekomjätten Ericsson för 228 miljarder. Bara som en jämförelse.

– Många är sura över att företagen kan lägga ner hur som helst utan några extra kostnader, poängterar Dennis Källerfors. Samhället hjälper till med infrastruktur och utbildning. Vi arbetare betalar skatt och står för notan. Ericsson borde åka på böter eller straffavgift.

Arbetarstaden Katrineholm har länge varit ett starkt sossefäste. Under flera decennier hade partiet egen majoritet. Här var Göran Persson kommunstyrelsens ordförande innan han blev statsminister. Men Dennis Källerfors hyser inga större förhoppningar.

– Sossarna kräver inte att Ericsson ska återkalla nerläggningen, understryker han. I bästa fall lovar de hjälpa till vid omställningen. Men så styrs kommunen numera av sossar och moderater ihop. Detta trots att de rödgröna skulle haft egen majoritet.

Det öppnar för högerpopulisterna. Liksom på många andra orter har Sverigedemokraterna gått fram och etablerat sig på den politiska kartan. I förra valet knep de sex mandat i kommunfullmäktige. En industrinerläggning gör knappast saken bättre.

– Sverigedemokraterna har sin grogrund i arbetslösheten då alla tvingas kämpa om jobben, insisterar Dennis Källerfors. Men nu blir det tydligt att arbetslösheten inte beror på att folk kommer hit från utlandet, utan på att företagen lägger ner sina fabriker och flyttar ut dem till låglöneländer.

Ericssons landsomfattande varsel har inte beslutats av någon vald församling baserad på allmän rösträtt. Det har fattats av en företagsledning, utsedd på en bolagsstämma där rösträtten fördelas efter pengar och aktieinnehav. Det är inte demokrati.

– Vi måste tvinga dem att ta samhällsansvar, avslutar Dennis Källerfors bestämt. Våra politiker tycker att det går bra att ösa miljarder över storbankerna. Men det går inte att rädda företag med tusentals anställda. Vad är det för en prioritering?

Arbetarna och Katrineholmsborna har både rätt och möjlighet att göra sina röster hörda. Ett starkt opinionstryck i form av manifestationer och protestaktioner är det enda som kan väga upp Ericssons mäktiga ägarintressen. Det är demokrati.
Fakta

”Varför kan man rädda bankerna men inte jobben?”