Var tredje går på otrygga jobb
En tredjedel av alla anställda inom OECD-området går på otrygga jobb. Det gör att klassklyftorna fördjupas och att den ekonomiska tillväxten blir lägre.
Inkomstklyftorna inom OECD-området är de största på 30 år. Det hävdar organisationen i rapporten ”In It Together: Why Less Inequality Benefits All” som publicerades för några veckor sedan.
Ojämlikheten slår mot breda grupper, inte bara de allra sämst ställda.
Vid sidan av massarbetslöshet och ökad lönespridning pekar organisationen ut otrygga anställningar som den viktigaste orsaken. Fler människor än någonsin hankar sig fram på visstider, deltider eller räknas till den diffusa kategorin ”självanställda”.
De otrygga jobben omfattar idag en tredjedel av samtliga anställda i OECD:s medlemsländer. I några länder som Schweiz och Nederländerna närmar sig andelen hälften. I andra jobbar en femtedel av arbetsstyrkan under otrygga förhållanden.
Under högkonjunkturen åren innan den globala ekonomiska krisen 2008 ökade den totala sysselsättningen inom OECD. Men nära hälften av ökningen utgjordes av otrygga anställningar.
Trots att fler människor fick jobb växte därför inkomstklyftorna i samhället. Under och åren efter krisen har läget på arbetsmarknaden knappast blivit bättre. Miljoner människor har kastats ut i arbetslöshet, ännu fler går på otrygga jobb.
Rapporten uppmärksammar att arbetsmarknadens regelverk och struktur har förändrats sedan 1980. Arbetslagstiftningen har genomgående blivit sämre för de anställda. Service- och kunskapsyrkena har blivit fler. Det är vanligare med just-in-time och flödestänk.
Osäkra anställningsformer förekommer framför allt inom okvalificerade yrken, men också i en del högkvalificerade. Kvinnor, ungdomar och lågutbildade är överrepresenterade. Samtidigt krymper andelen trygga standardjobb på kvalificeringsskalans mitt.
De otrygga jobben innebär i allmänhet lägre löner, sämre löneutveckling, minskade chanser till fortbildning, ökad stress och osäkerhet. Inom högkvalificerade yrken är effekten mer neutral. Polariseringen på arbetsmarknaden tilltar. Ojämlikheten i inkomster ökar.
Tillfälliga jobb, deltider och självanställning handlar inte om alternativa livsstilar. De allra flesta av arbetarna i otrygga jobb bor i hushåll med två eller flera personer. Över hälften är hushållets huvudförsörjare och hela familjer halkar därmed ner i osäkerhet och fattigdom.
Ett vanligt argument från näringslivshåll brukar vara att uppluckrade regler på arbetsmarknaden ger företagen möjligheter att anställa flera. Detta ska i sin tur skapa trappsteg som på sikt kan leda den enskilda arbetaren fram till fast anställning.
Men OECD konstaterar att otrygga jobb inte alls är en språngbräda till stabil och varaktig sysselsättning. Ett tillfälligt jobb kan öka möjligheten till fast anställning för den som är arbetslös. Men vare sig deltid eller självanställning ökar chansen till ett fast heltidsjobb.
Det är framför allt omsorg om den ekonomiska tillväxten som får experterna på OECD att ondgöra sig över de fördjupade inkomstklyftorna. Medlemsländerna beräknas ha tappat flera procentenheter i utebliven BNP på grund av ökad ojämlikhet. Hjulen lär inte snurra snabbare av den ännu skevare förmögenhetsfördelningen.
OECD gläds dock över kvinnornas intåg på arbetsmarknaden. Det har bromsat den ökande ojämlikheten.
Kvinnorna har lägre löner och sysselsättningsgrad än männen. Men om antalet kvinnor som är hemma hade varit lika stort som för 25 år sedan hade ojämlikheten varit ännu större.
För att få fart på tillväxten manar därför OECD medlemsländernas regeringar att satsa på utbildning och kvalitativa jobb, att verka för ett ökat kvinnligt deltagande på arbetsmarknaden och att använda sig av skatter och transfereringar för att minska klyftorna.
Följande rader ur rapporten kan vara värda att citera:
”Adekvat utformad omfördelning via skatter och transfereringar är ett kraftfullt instrument för att bidra till mer jämlikhet och tillväxt. De senaste decennierna, har omfördelningens effektivitet försvagats i många länder på grund av att ersättningarna inte har hållit jämna steg med reallönerna och av att skatterna har blivit mindre progressiva. Politiken måste säkra att förmögna individer men också att multinationella företag betalar sin del av skattebördan.”
Sug på den Svenskt Näringsliv!