Usla villkor och sänkta löner för inhyrda på lager

Tidigare i år skrev vi i Proletären om situationen för inhyrda arbetare från Proffice på Icas lager i Helsingborg. En anonymt intervjuad lagerarbetare berättade om fusk med löner, dålig arbetsmiljö, liksom om rädsla bland de anställda efter hot och trakasserier mot fackligt aktiva.

– Vi får felaktiga löner, vi lyfter flera ton på en arbetsdag och tvingas till att jobba 60 timmar i veckan utan att få den dygnsvila vi enligt lag har rätt till, sammanfattade den intervjuade lagerarbetaren läget på arbetsplatsen.

Situationen är inte unik för lagret i Helsingborg. Det har tidigare uppmärksammats hur inhyrda arbetare på Icas lager i Kallhäll – även här ifrån Proffice – systematiskt betalats för låga löner under en längre tid. Nu kompletterar tidningen Transportarbetaren bilden, efter att i två nummer ha granskat situationen för inhyrda arbetare från Proffice på Icas lager i Jordbro.

Lagret beskrivs som en av ”landets många arbetsplatser där tystnaden och rädslan breder ut sig”. När tidningens reporter besöker Jordbro kräver platschefen att få vara med när arbetarna intervjuas. Ingen vågar yttra ett ord; ”Man kan höra en knappnål falla. Ansiktena är slutna.”

Det kan tyckas konstigt att det är Transportarbetarfackets tidning som granskar situationen på en av de stora handelskedjornas lager, där arbetarna som regel är organiserade i Handels. Förklaringen är att när Proffice fick Icas uppdrag att bemanna lagret i Jordbro så valde företaget att skriva ett hängavtal med Transport.

Det är ett raffinerat sätt att sänka arbetarnas löner, där arbetsköparna väljer det billigaste avtalet. Facket kallar det för avtalsshopping. Vi har tidigare rapporterat om hur DHL som nyligen tog över driften av Lagenas lager, också beläget i Jordbro, agerar på samma sätt (artikeln "Fack oeniga om avtal på Lagena", se länk intill).

Enligt Transportarbetaren motsatte sig såväl Handels som Transport avtalsbytet på Icas lager. Men Proffice kunde kringgå LO:s gränsdragning mellan förbunden genom att hävda att arbetet faller inom Transports avtalsområde, ett argument som facket i slutändan accepterade.

– Jag förstår att de anställda är besvikna. Men vi kan inte kräva att Handels avtal ska gälla i det här fallet. Det är klart att det är avtalsshopping det handlar om. Arbetsgivaren försöker hitta det billigast avtalet. Detta har blivit ett växande problem, sade Hans Boberg, ombudsman på Handels, till Handelsnytt i november förra året.

Transportombudmannen Bosse Nilsson är mera kritisk, när han intervjuas i Transportabetarens granskning.

– Egentligen borde facken göra gemensam sak och vägra teckna avtal med arbetsgivare som gör så här. Det får ju orimliga konsekvenser.

Det vore högst rimligt, men istället lät facket som så många gånger förr arbetsköparna sätta agendan. Med resultatet att arbetarna på Icas lager nu tjänar omkring 60 kronor mindre i timmen. Och att arbetarna är splittrade mellan två fackförbund. Omkring hälften av lagerarbetarna har gått med i Transport medan övriga är kvar i Handels.

Ica har ingen egen anställd personal på lagret i Jordbro. 2011 sparkades samtliga 170 anställda när lagret i Årsta lades ned. Sedan dess har man anlitat bemanningsföretag. Det gör att Ica kan välja att bortse från det egna ansvaret för hur personalen behandlas.

Föga förvånande ger företaget pliktskyldiga svar när Transportarbetarens reporter ställer kritiska frågor, och påstår att ”för oss är det självklart att arbetsrätt och arbetsmiljölagstiftningen följs i alla avseenden”, för att i nästa andetag lakoniskt hävda att ”ytterst ligger arbetsgivaransvaret hos bemanningsföretaget, och därför tycker vi att frågan bör riktas till dem.”

Från och med årsskiftet planerar dock Ica att driva Jordbrolagret i egen regi. Men företaget ger inga garantier att de som nu är anställda av Proffice kommer att erbjudas jobb, trots att majoriteten tidigare varit anställda av Ica. Istället riskerar arbetarna att tvingas att söka om sina gamla jobb, till låga ingångslöner och med ett halvårs provanställning. Och Ica kan välja bort de arbetare som inte anses önskvärda.

Även detta är ett agerande som blivit allt vanligare på arbetsmarknaden. Vi känner igen det från flera offentliga upphandlingar, eller från när SJ återtog tågstädet i egen regi och vägrade att anställa de som sades upp från den tidigare entreprenören Trafficare.

Sammantaget ser vi alltså ännu ett exempel på hur kapitalisterna använder bemanningsföretag som en murbräcka för att attackera arbetarklassens rättigheter, medan facket tycks stå handfallet eller i värsta fall agerar medlöpare.

En lagerarbetare i Jordbro som intervjuas i Transportarbetaren ger en träffande sammanfattning av situationen:
– Tidigare var vi som en familj. Vi stod bakom och var lojala mot varandra. Nu har sammanhållningen dött. Arbetstempot är högt och vi är underbemannade. Ovissheten ifall man får behålla jobbet är värst.