Hoppa till huvudinnehåll
Av

Transport kräver 6 timmars arbetsdag

Svenska Transportarbetarförbundets 33 kongress som hölls i Örebro sista veckan i augusti blev delvis stormig. I flera viktiga arbetarfrågor körde kongressen över förbundsstyrelsen, som i frågan om lagstadgad arbetstid där Transport numera reser det politiska kravet på lagstadgad 30 timmars arbetsvecka.


Transport vreds otvetydigt ett snäpp åt vänster. Det gäller kravet på 30-timmarsvecka och beslutet att bibehålla inkomstförsäkringen så att alla med a-kassa får 80 procent av lönen.

Men också i frågan om synen på EU och bemanningsföretag. På kongressen fanns också en betydande minoritet för krav på utträde ur EU och förbud för bemanningsföretag. Återstår givetvis att se vilka återverkningar kongressen får för förbundets agerande framöver.

Viktigast är kongressens beslut att Transport ska driva krav på sex timmars arbetsdag eller, som beslutet formuleras, 30-timmars arbetsvecka. Inte som en avtalsfråga i löneförhandlingarna med arbetsköparna utan som ett politiskt krav. I motionen skriver Flygavdelning 46 att Transport ska trycka på riksdagspartierna för att få igenom 30-timmarsvecka i Sverige.

En viktig markering, för de senaste decennierna har vi upplevt hur allt fler av LO:s förbund gjort arbetstidsförkortning till en avtalsfråga där tanken är att arbetarna avstår löneförhöjning i utbyte mot kortare arbetstid, vilket i regel handlar om ett antal futtiga minuter om dagen.

I sitt avslagsyrkande framförde Transports förbundsstyrelse just avtalslinjen och betecknade det som orealistiskt, att genomföra en rejäl arbetstidsförkortning den politiska vägen.

Debatten blev intensiv och Robert Langholz, föredragande från motionärerna i avd 46, avvisade förtjänstfullt resonemanget att med 30-timmarsvecka blir produktionsbortfallet för stort, med att det är precis samma argument som arbetarrörelsens tvingades slåss mot för hundra år sedan i striden om åttatimmarsdagen. Med de mycket jämna siffrorna 125 för och 115 mot sa kongressen ja till kravet på 30-timmars arbetsvecka.

– För mig handlar det om kampen om produktiviteten, att vi inte får ut det mervärde vi skapar i pengar och inte heller i arbetstid. Men pengar finns, konstaterar Kenneth Grampe, också kongressombud från Flygavdelning 46 där han är ombudsman på Arlanda för flygtekniker, mekaniker, lastare, catering- och cargo-personal.

– Det var viktigt att vi fick med kongressen på att 30-timmarsveckan måste drivas politiskt. Arbetstiden måste vara lika för alla arbetare, oavsett var man är anställd.

Själv var Kenneth Grampe föredragande för motionärerna i avd 46 i frågan om inkomstförsäkringen som infördes vid förra kongressen 2007. Den fyller ut a-kassan så att de arbetslösa som tjänar över taket 18.700 kronor i månadslön också får 80 procent av lönen i hundra dagar.

Under fem år har Transports arbetslösa medlemmar genom försäkringen kunnat dela på 58 miljoner kronor, som de berövats genom borgarregeringens försämringar av a-kassereglerna. Men förbundsledningen och flera ombud med dem anser att det är för dyrt för förbundet och drog sig inte för att använda rättviseargument för avskaffandet, att de sämst avlönade medlemmarna ska betala.

– Idag får bara tio procent av våra medlemmar 80 procent i a-kassa. Det går inte att sätta sin tro till att någon regering tar tag i detta, säger Kennet Grampe. Han berättar att det blev den längsta debatten under kongressen och att Martin Viredius, förbundsstyrelsens föredragande, var uppe i talarstolen många gånger.

– Det stod och vägde och omröstningsresultatet blev en smäll för förbundsstyrelsen, konstaterar Kenneth Grampe som är mycket nöjd med att arbetslösa medlemmar får bibehållen trygghet i åtminstone ytterligare fem år.

Också i fråga om Transports syn på EU blev kongressdebatten hård. Det råder ingen tvekan om att förbundet är EU-kritiskt men det finns en betydande medlemsopinion som vill att Transport också ska driva kravet Sverige ut ur EU.

Kenneth Grampe var en av dem som agerande för utträdeskravet med ett tal där han bland annat visade falskheten i snacket om att vi ska vara med för att påverka. Också här var förbundsstyrelsens Martin Viredius väldigt engagerad och hävdade att det inte går att gå ur EU.

– Jag argumenterade och drog exempel på att EU är finanskapitalets råa diktatur, definitivt ingen demokrati. Efteråt var det många som tog mig i hand och tackade för det talet.

Enigheten på kongressen var total om att Transport ska vara EU-kritiskt men över en tredjedel av ombuden röstade också för utträdeskravet.

Dessutom beslöts att förbundsstyrelsen ska ta fram en plan för studier och utbildning i EU-frågan. En motion som förbundsledningen från början yrkade avslag på, men sedan ändrade sig under kongressdebatten.

Den i många branscher brännande bemanningsfrågan föranledde också en bred diskussion. Flera motioner ville att Transport ska driva frågan om återinförande av lagen om förbud av bemanningsföretag som avskaffades i början av 1990-talet. I talarstolen beskrevs bemanningsbranschen som ”slaveri” och bemanningsföretagen som ”krokodiler”.

Här menar Kenneth Grampe att det inte räcker att konstatera att fjorton LO-förbund har avtal med arbetsgivarorganisationen Bemanningsföretagen som säger att de inhyrda ska ha GFL, genomsnittligt förtjänstläge, på den arbetsplats där de för tillfället är placerade. Han varnar för att bemanningsanställda blir B-gäng.

– På stora terminaler är idag alla bemanningsanställda. Då hjälper det inte med bra kollektivavtal, säger Kenneth Grampe.

Han påpekar att Transport har egna avtal och att det är de som ska gälla för alla. För framgångsrikt fackligt arbetet är det viktigt att alla på arbetsplatsen är med i samma fackklubb, så att de kan enas om en gemensam linje i fackliga frågor.

– Kongressen var bra och jag tycker att flygavdelningen gjorde bra ifrån sig. Vi bidrog aktivt till flera viktiga beslut och då särskilt i kravet på 30 timmars-arbetsvecka och inkomstförsäkringen vid arbetslöshet.