Hoppa till huvudinnehåll
Av

”Strejkviljan är enorm”

– Jag är stolt och glad över att det är strejk, säger Daniel Abalo, tågvärd på Veolia, när vi möts på Centralstationen i Malmö. Han är precis tillbaka efter en veckas semester i Spanien.


– Jag drabbades själv av strejken eftersom jag kom med flyg till Kastrup och inte kunde ta tåg därifrån. Men strejken handlar om solidaritet och om helheten. Det är större än att enskilda drabbas och tvingas hitta alternativa resvägar. Strejken är ett sätt att visa att vi menar allvar. Vi kan inte acceptera villkoren som Veolia ställer, säger Daniel Abalo.

– Veolia vill sparka 250 personer och sen anställa dem på deltid. Det kan vi inte gå med på!

Daniel Abalo har många år i branschen. Han började jobba för SJ 2001. Idag arbetar han heltid. Daniel Abalo poängterar att striden mot deltids- och timanställningar handlar om de anställdas trygghet.

– Hur ska vi kunna planera för framtiden om vi bara jobbar 50, 60 eller 75 procent? Anställningsgraden följer dig dessutom överallt, det påverkar ersättningen om du blir arbetslös eller om du är föräldraledig och vilken pension du får, säger Daniel Abalo och fortsätter:

– Jag har kollegor med småbarn som nyss har köpt hus där båda föräldrarna nu riskerar att få gå ned till deltid. De klarar sig inte på en sådan lön.

När Veolia vann upphandlingen om Öresundstrafiken lade de ett bud som var 53 miljoner kronor lägre än närmaste konkurrent. Det är ett skäl till att Veolia nu försöker skära i verksamheten, så att företaget trots det låga budet kan göra vinst.

Att företag vinner upphandlingar genom att bjuda under varandra för att sedan låta de anställda ta smällen är ett uselt system, menar Daniel Abalo.

– Avregleringen är det sämsta som har hänt. Sedan avregleringen genomfördes har det blivit sämre och sämre överallt, inte minst har olyckorna blivit fler.

I södra Sverige är Sekos strejk märkbar. Många pendlar dagligen till skola eller arbete och sammantaget beräknas mellan 75 000 och 80 000 resenärer påverkas. Men allmänhetens stöd till strejken är trots detta påtagligt.

– Det är arbetsgivarens fel att vi befinner oss här, men jag är väldigt glad över att resenärerna ställer upp bakom oss, säger Daniel Abalo.

Ett skäl till solidariteten med de strejkande tror han är att alla inser att även om det är tågpersonal som nu drabbas av hot om försämrade anställningsvillkor så står andra yrkesgrupper på tur om inte Seko säger ifrån.

– Det kan drabba kommunalare eller metallare eller andra, och vi har alla nytta av att Seko nu tar striden. Vi måste visa att vi inte kan tillåta sådana här försämringar. Om Veolia skulle få igenom det här så kommer snart andra yrkesområden att drabbas.

Inne i det rum på Centralstationen där de strejkande har samlats är atmosfären positiv och förväntansfull.

– Strejkviljan är enorm, säger Daniel Abalo. Jag vågar påstå att Sekos medlemmar hade blivit besvikna om det inte hade blivit någon strejk. Vi är många som känner att Veolia har behandlat oss anställda dåligt ända sedan de tog över trafiken.

– Det här är ett samhällsproblem. Vi måste ta strid för framtiden, säger Daniel Abalo innan vi skiljs åt.