Strejken över – märket består

Knappt en vecka varade strejken för Byggnads. Bara två dagar efter att Elektrikerna i fredags tecknat ett avtal med arbetsköparna i Elektriska installatörsorganisationen (EIO) tecknade Byggnads ett avtal med Sveriges Byggindustrier (BI) och i måndags gick de 1650 strejkande byggnadsarbetarna tillbaka till arbetet.

Det finns inte mycket i avtalen att hurra för, varken för elektriker eller byggnadsarbetare. Men facken säger sig vara nöjda, inte minst för att de lyckats avvärja arbetsköparnas attacker på lönesystemen.

– Ja, de är nöjda för att de lyckades rädda ackorden, säger elektrikern Karl Strandberg. Det är så klart bra, men det känns som att fackets inställning nu är mer av ”räddas vad som räddas kan” snarare än den offensiva hållning 6F gick ut med i början av avtalsrörelsen.

Snickaren Jesper Pernhall håller med.

– Jag och många andra på byggena börjar tröttna på att alltid vara på defensiven. När fan ska vi gå på offensiven om inte nu? Vi har bostadsbrist och en högkonjunktur, om vi inte går på offensiven nu hur ska vi kunna försvara oss i en lågkonjunktur och hur kommer ett avtal se ut då? Kommer arbetsköparnas attacker att lyckas då?

Både Byggnads och Elektrikerna har varit ganska otydliga med om de tänkt hålla sig innanför industrins märke eller inte. Byggnads ordförande Johan Lindholm välkomnade exempelvis LO:s gemensamma utspel med Svenskt Näringsliv där de krävde att alla förbund höll sig inom märket, men försäkrade å andra sidan att förbundet fortsatte kräva 3,2 procent gentemot BI.

Nu försöker de båda fackförbunden ge sken av att man spräckt märket och tecknat avtal på 2,4 procent. Men eftersom avtalen är på 13 månader, till skillnad från industrins 12, så blir resultatet ändå att man håller sig inom märket.

– De kunde åtminstone gått ut och sagt ”tyvärr blev det ett skitavtal den här gången”, men istället försöker de lura medlemmarna att de spräckt märket, säger Karl Strandberg.

– Men det är inte första gången som de först har varit kaxiga och kritiska mot märket men sedan ändå tecknat avtal som snarare stärker märket.

– Byggnads kämpar redan på arbetsplatserna för att behålla stödet och medlemmarna kvar i förbundet, säger Jesper Pernhall. Den kampen blir inte lättare när man i ena stunden går ut i media storstilat och väldigt kaxigt och ska överträffa märket för att i nästa stund inställsamt acceptera 2,2 procent och dessutom fiffla med avtalstiden för att få de hela att se bättre ut när vi alla vet hur vidrigt stora företagens vinster är.

Att Elektrikerna och Byggnads tecknat 13-månadersavtal har också betydelse för att garantera märket även i nästa års avtalsrörelse, eftersom industriavtalet endast är på 12 månader.

– Vi har enats om ett 13 månaders avtal så att den konkurrensutsatta industrin i lugn och ro hinner sätta märket 2017, säger BI:s vd Ola Månsson till tidningen Byggnadsarbetaren.

Både byggavtalet och Elektrikernas nya installationsavtal innehåller delar som kan innebära ökad otrygghet på jobbet och till och med lönedumpning. Enligt det nya installationsavtalet ska mindre elföretag kunna anställa lärlingar på tillfälliga kontrakt istället för tillsvidareanställning som gällt tidigare.

Byggavtalet öppnar för liknande lösningar och även ”introduktionsanställningar” för nyanlända. Det handlar om skissartade förslag som först ska gå genom partsgemensamma arbetsgrupper men redan de diffusa skrivningarna är illavarslande. Det är lägre lön som gäller i introduktionsanställningarna.

– Det är organiserad lönesänkning, konstaterar Jesper Pernhall.

Byggnads och Elektrikerna går båda ut med att de är nöjda med sina avtal, vilket även arbetsköparna i BI och EIO gör.

– Om kapitalisterna är nöjda med avtalet kan det inte vara bra för oss, konstaterar Karl Strandberg och menar att arbetarna borde få säga sitt innan kollektivavtal skrivs under.

– Facken borde lämna ut avtalen till medlemsomröstning innan de skrivs på.