Hoppa till huvudinnehåll
Av

Stor hamnstrid i Norge

I Norge pågår just nu strejker och blockader i hamnar landet runt kring frågan om lönedumpning och inhyrning av bemanning. Bortåt 1000 personer samlades i Oslo när hamnarbetarna i lördags kallade till nationell solidaritetsdemonstration.


– Klart att vi ska vara på plats med stöd, säger John Eliasson, nyvald förtroendeman i Hamn 4:an i Göteborg. Det handlar om samma kamp som i Portugal, men nu kommer det oss så mycket närmare. Vi måste hjälpa våra kamrater och samtidigt slå vakt om de organiserade hamnarbetarnas rätt till jobben i hamnarna.

– Redare och hamnägare försöker stjäla våra jobb. Om de lyckas etablera billig arbetskraft i hamnarna så faller vår välfärd. Därför kan vi inte släppa detta, vi måste vinna kampen för jobben, säger Joakim Isberg.

– Det var en bra samling på Youngstorget, arbetarrörelsens klassiska samlings-plats i centrala Oslo. Förutom från Hamnarbetarförbundet och Transport i Sverige deltog hamnarbetare från Portugal, USA, Frankrike och Finland, påpekar Bosse Johansson.

Hemkomna från kampmötet i Norge träffar vi de tre på Hamn4ans expedition strax utanför Skandiahamnen i Göteborg. Samtliga påpekar hur avgörande den internationella solidariteten är för framgång i hamnarbetarnas kamp mot bemanningsanställda och avtalsdumpning.

I Norge driver Transport sedan 160 dagar en blockad av Risavikaterminalen utanför Stavanger, en konflikt som Proletären tidigare rapporterat om. I Drammen har hamnarbetarna varit utestängda från jobb sedan i somras. Nu utlyser Norsk Transportarbeiderforbund en blockad från 17 april också mot Holship AS i Drammen sedan hamnarbetarna i tingsrätten vunnit en juridisk strid i frågan. På båda orterna kräver hamnarbetarfacket kollektivavtal för sina registrerade medlemmar enligt ILO-konvention 137.

Dessutom pågår hamnstrejker i mindre hamnar som Tromsø och Mosjøen med liknande krav. I Oslo hamn pågår en omfattande privatisering och där hotas främst kranförare av inhyrd arbetskraft.

De många striderna i Norge och den principiella betydelsen av internationell solidaritet är givetvis orsaken till att så många ledande representanter för kämpande hamnarbetare framträdde på manifestationen i Oslo.

Båda de stora internationalerna, det fristående IDC liksom den socialdemokratiskt dominerade ITF var representerade på högsta nivå, genom IDC:s europakoordinator Anthony Tétard från Le Havre i Frankrike och Transports ordförande Lasse Lindgren som också är ordförande för ITF:s europaorgan ETF.

Från IDC-anslutna Svenska Hamnarbetarförbundet talade dess ordförande Eskil Rönér, hamnarbetare i Helsingborg. Givetvis framträdde Norska Transports ordförande Björn Steffensen liksom Geir Ingebittsen, ordförande för de strejkande hamnarbetarna i Tromsø.

Men de största ovationerna fick utan tvekan två bland hamnarbetare välkända strejkledare. Från Lissabons hamnarbetare hälsade strejkledaren Antonio Mariano och tackade för det stöd de fått från IDC:s medlemsförbund. Sedan de slutit avtal i Lissabon är situationen bättre där, men fortfarande kvarstår problem med oorganiserad arbetskraft i andra hamnar.

Från USA:s sydstater där hamnarbetarna för cirka tio år sedan lyckades vinna en mycket hård kamp mot inhyrd underbetald arbetskraft framträdde på Youngstorget den legendariska strejkledaren Ken Reiley från Charlestone i South Carolina och Mark Boss från Mobile, Alabama.

– Just när striden stod som hårdast 1999-2000 fick de stöd för sin kamp och Ken Reiley förklarade att det var genom stödet från IDC, särskilt från kamraterna på USA:s västkust som de lyckades vinna sin kamp mot bemanning, berättar Bosse Johansson. Ta kampen här i Norge, uppmanade Ken Reiley, så kommer ni att få stöd från hamnarbetare i hela världen.

Han förklarade också att effekten av den tuffa strejkkampen fortfarande är påtaglig. Arbetsmarknaden i USA:s hamnar är fortfarande lugn.

– Vi har liknande problem under uppsegling också här i Sverige berättar Johan Eliasson. Med externa aktörer som kommer in med transportavtal, istället för våra stuveriavtal. Nu har vi ett sådant fall här i Göteborg där operatören vill lasta om med billigare terminalavtal som också sänker säkerhetskraven.

Demonstrationen i Oslo visar att den internationella solidariteten lever. Särskilt viktigt var att företrädarna för IDC och ITF samstämmigt förklarade sig beredda till internationella aktioner närhelst det påkallas av stridande hamnarbetarfackföreningar. Det bådar gott för framtiden.