Stockholms Sopgubbar till Arbetsdomstolen
Stockholms Sopgubbar förbereder sig för Arbetsdomstolen. Den 11 december får de kämpande renhållningsarbetarna tala för sin sak i AD.
– Vi får i alla fall lägga fram det vi har att säga. Vi har inte fått det tidigare, säger numera arbetslöse sophämtaren Francisco Acosta. Vi får försvara oss mot anklagelserna. De krävde att vi skulle utföra en uppgift som inte står i avtalet. Och hittills har vi inte haft möjligheten att tala om det.
Francisco Acosta, 40, och Anders Schultz, 44, är två av sophämtarna som kommer till Arbetsdomstolen i Gamla Stan i Stockholm. De hoppas på stöd från andra arbetare och konstaterar att roten till det här och många andra problem är den kommunala utförsäljningen där de privata entreprenörernas vinstjakt går ut över både arbetarnas villkor och över servicen till invånarna.
– Vi måste bygga en bred front för att attackera upphandlingssystemet. Allt har försämrats av upphandlingen, för hamnarbetarna, tågarbetarna, sopgubbarna, tunnelbanan, allt. Både för arbetarna och för de som ska ha nytta av servicen, säger Francisco Acosta. I ett samhälle där företagen äger har vi försvarat våra arbetsvillkor. Därför är vi starka.
– De har händerna både i våra fickor och på skattepengarna, säger Anders Schultz.
Francisco Acosta kommer till AD som inkallat vittne och Anders Schultz för att bevaka processen mellan, som det heter på AD:s hemsida, ”Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Svenska Transportarbetareförbundet och 49 arbetstagare hos Reno-Norden AB. Olovlig stridsåtgärd. Biltrafikens Arbetsgivareförbund har väckt talan mot Transport och 49 arbetstagare hos RenoNorden AB och yrkat att AD ska förklara en stridsåtgärd olovlig och ålägga var och en av arbetstagarna att betala allmänt skadestånd.”
– Domstolen ska ju skapa rättvisa på arbetsmarknaden, och i det här fallet är allt väldigt tydligt: företaget krävde att vi skulle utföra arbetsuppgifter som inte fanns i avtalet. Man tycker ju att domstolen borde gå på vår linje, säger Francisco Acosta.
– Vår kamp är viktig, säger Anders Schultz. Tyvärr har många normaliserat det här läget: ”en gång i tiden var det bra, men nu är det som det är”. Det är samma med vården och skolan, ibland verkar det som om folk inte orkar bry sig.
Konflikten, som Proletären rapporterat om tidigare, handlar dels om att Reno Norden kraftigt ville sänka arbetarnas löner. Dels om nyckelinventeringen, där företaget ville ha total kontroll på nycklarna till soprummen – för att sedan enkelt kunna ersätta de arbetare som inte gick med på sänkta löner.
– Konflikten bröt ut med nyckelinventeringen, säger Anders Schultz. Alla visste om lönesituationen och hur de tänkte. Det fanns ett missnöje men vi ville fortsätta att förhandla. Sen kom inventeringen, den bara small till klockan fem en måndagsmorgon. Den triggade igång allt. Vi pratade igenom det och ansåg att vi hade stöd i avtalet för att inte genomföra den arbetsuppgiften. Om de hade nycklarna, då hade de kunnat sparka oss direkt.
Sophämtarna berättar också om trakasserier och hot från högt uppsatta arbetsledare i företaget.
Reno Norden är det konkursmässiga företag som vann upphandlingen av sophämtningen i Stockholm. Efter ett beslut i kommunala Stockholm Vatten ska företaget sköta all sophämtning från den 1 oktober.
Men företagets oförmåga att lösa sina arbetsuppgifter med ny och oerfaren personal har lett till kraftigt försämrad sophantering i Stockholm. För att klara bara den mest basala servicen har kommunen tvingats ta in externa aktörer. Avfallsföretaget Ragnsells försöker nu bistå i sopkaoset i staden.
Kommunen uppmanar också stockholmarna att själva hantera sitt avfall och har ställt ut 55 sopcontainrar runt om i staden. En lösning som kan vara olaglig.
I Svenska Dagbladet hänvisar Jakob Heidbrink, docent i förvaltningsrätt vid Göteborgs universitet, till renhållningslagens kapitel om avfallshantering där det heter att ”skall avfall forslas bort genom kommunens försorg får inte någon annan än den som kommunen anlitar för ändamålet ta befattning med bortforslingen.”
För vissa stockholmare innebär kommunens lösning att de måste gå uppemot en kilometer med soporna, eller ta bussen.
– Det kan knappast betraktas som rimligt avstånd om det rör sig om mer än en kilometer. Det kan inte vara rätt att en förälder måste stoppa ner en soppåse i barnvagnen istället för blöjor, säger Heidbrink till Svenska Dagbladet.
Klagomålen på den undermåliga och oregelbundna sophämtningen väller nu in till Stockholm Vatten. De första veckorna efter konflikten kom det in över 1000 klagomål – per dag. Nu 400-600.
– När vi jobbade hade vi kvalitetskrav där felmarginalen fick vara 0,02 procent, efter det blev det viten för firman. I hela Stockholm var det kanske 200 avvikelser på en månad, berättar Anders Schultz. Nu är de nöjda med att ha 400 klagomål på en dag.
– De är tre man i bilarna och kör dubbelskift. Plus containrarna på gatan och ambulerande sopbilar. Det är fler entreprenörer, mer folk och ändå 400 klagomål. Hur mycket kostar det? Inkomsterna för Stockholms Vatten har minskat och det får skattebetalarna betala.
Politiskt ansvarig är Miljöpartiets borgarråd Katarina Luhr. Hon skyller allt på arbetarna, bland annat för att de vägrat gå med på nyckelinventeringen, men lovar nu att allt är på väg åt rätt håll.
Sopgubbarna håller inte med. Inte stockholmarna heller.