Sommarjobb med goda kamrater

Varje sommar hoppas tusentals ungdomar på att få sommarjobb, antingen som ett sätt att dryga ut kassan under sommarlovet eller som en efterlängtad möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Vissa jobb är mer eftertraktade än andra. Ett sådant är att få jobba på nöjesparken Liseberg i Göteborg.

Varje år jobbar här ca 2.000 säsongsanställda arbetare med att driva Nordens största Nöjespark som blivit det självklara besöksmålet för såväl göteborgare som turister under sommarmånaderna.

Hit sökte 7.000 ungdomar i år. Av dessa fick 800 de utannonserade jobben. En av dessa är Ida Johansson, 19 år, som arbetar som spelbiträde.

– Jag blev sjukt glad när jag fick jobbet. Man känner sig nästan lite speciell när man klarat hela urvalsprocessen, det känns att det är ett seriöst arbete.

Ida Johansson är på många sätt typisk för unga i Sverige idag. Efter att ha gått ut gymnasiet 2011 läste hon några enstaka kurser på universitetet samtidigt som hon sökte jobb. Efter några korta vikariejobb kantat av oviss arbetslöshet var det därför ett efterlängtat besked att hon fått jobbet på Liseberg. Inte minst eftersom det innebär att hon har möjlighet att jobba där även kommande somrar. Bara det att få jobba på en nöjespark låter kanske som en dröm för många. Även om arbetsdagarna knappast består av att åka karuseller och äta sockervadd så trivs hon på jobbet.

– Man får träffa mycket folk och jobbet går ut på att glädja människor, klart det är kul även om det kan bli långa dagar ibland.

Hon lyfter också fram arbetskamraterna. Redan innan hon började jobba fick hon höra att det inte förekom någon mobbing på arbetsplatsen Liseberg. Det kunde förstås lika gärna vara ord från en arbetsgivare som är mån om en gemytlig bild utåt. Men Ida Johansson menar att det stämmer.

– Det är verkligen goa kollegor och bra sammanhållning, säger hon och fortsätter att resonera om varför.

– Jag tror att det dels beror på att vårt jobb verkligen går ut på att göra människor glada, men också för att Liseberg inte främst drivs av vinstintresse. Stämningen blir mycket bättre när allt inte handlar om att dra in så mycket pengar som möjligt. Konkurrensen blir mindre mellan de anställda också, säger hon och vårt samtal glider in på hur Lisebergs bör drivas.

Idag drivs Liseberg som aktiebolag, men är helägt av Göteborgs kommun. Nöjesparken drivs alltså delvis kommersiellt men tack vare det kommunala ägandet kan även mindre lönsamma kulturaktiviteter arrangeras. Den största delen av vinsten återinvesteras i parken och resten går till Göteborgs Stad och kommunen.

Starka kapitalistiska intressen ser förstås gärna en utförsäljning eller åtminstone en avstyckning av Liseberg. Under 2000-talets mitt gjorde Svenskt Näringsliv en ”granskning” av kommunala bolag i Sverige och kom föga förvånande fram till att Liseberg bör säljas ut till privata intressen. Ida Johansson är bestämd med vad hon tycker om en eventuell utförsäljning.

– Det vore förödande! Kvaliteten skulle sänkas, det är ju mycket tack vare att det drivs kommunalt som det blivit så framgångsrikt!

För sommarjobbarna på Liseberg skulle en privatisering förstås hota den positiva stämning som Ida Johansson menar finns på arbetsplatsen. Men även arbetsvillkoren skulle riskera att försämras. Den svåra situationen för ungdomar på arbetsmarknaden utnyttjas givetvis av företag och arbetsgivare.

De oftast tillfälliga säsongsanställningarna och frånvaron av fackföreningar på ungdomsdominerade arbetsplatser gör många ungdomar i princip rättslösa. Sommarjobbarna på Liseberg hör dock inte till de värst utsatta. Kanske just för att det är ett kommunägt företag. På arbetsplatsen finns fackliga ombud och villkor samt lön är trots allt helt okej, menar Ida Johansson. Åtminstone för att vara ett typiskt ungdoms-jobb.

För många unga är sommarjobb bara en tillfällig lösning, i bästa fall en återkommande tillfällig lösning som för Lisebergsarbetarna. Men det gäller att hitta sysselsättning resten av året också. Ida Johansson har redan siktet inne på att utbilda sig till teaterpedagog i Örebro, där hon även hoppas kunna hitta jobb nästa sommar.

Hon återkommer till tryggheten i att ha lyckats få jobb på Liseberg och vi pratar om hur det är för alla som varje år tvingas bjuda ut sig på den osäkra arbetsmarknaden för unga. Sommarjobbet är för många unga den första anställningen, en möjlighet att få tjäna egna pengar och komma in på arbetsmarknaden.

Bland de som faktiskt lyckas få sommarjobb kan det dock lika gärna vara ett första otrevligt möte med en cynisk arbetsmarknad där arbetarungdomar ses som slit och släng-varor, som kan utnyttjas till max under sommarhalvåret och sen skickas hem när de inte längre är lönsamma.

Anställningar på kommunala bolag är förstås ingen försäkran om schyssta villkor. Tvärtom är så kallade feriejobb och särskilda ungdomsjobb på kommuner ökända för dåliga löner och villkor. Men till skillnad från den privata sektorn finns åtminstone möjligheten till politisk kontroll över arbetsgivaren. En viktig princip när arbetsmarknadslagstiftningen luckras upp allt mer och där ungdomar inte bara utnyttjas för sin svara ställning på arbetsmarknaden utan också används som murbräcka mot hela arbetarkollektivet.

Utanför Liseberg tar vi adjö av Ida Johansson, som gör sig redo att ännu en dag hjälpa besökarna vid skicklighetsspelen inne på området. Vi tar oss runt i parken, bland semestrande barnfamiljer och ivriga högstadieungdomar. Vid varje spelbås, matställe, karusell, åkattraktion eller souveniraffär står sommarjobbande ungdomar och gör sitt bästa för att erbjuda besökarna en upplevelse. Och så ser det ut på hundratals andra ungdomsdominerande arbetsplatser på sommaren.

När vi andra tar sovmorgon, påtar i koloniträdgården eller beger oss till stranden, stämplar sommarjobbarna in, redo att under några korta sommarmånader göra vår semester möjlig.

August Eliasson