Sjuksköterskorna på Karolinska har fått nog: "Det känns som ett systemfel"

Missnöjet jäser bland sjuksköterskorna på Karolinska sjukhusets akutmottagning i Huddinge. De har fått nog. Nyligen skickade de ett öppet brev till ansvariga politiker. Proletären träffar sjuksköterskan John Tivenius på ett café i entréhallen.

– Det finns en stor frustration över löneutveckling, arbetsmiljö och arbetsvillkor över hela landet, förklarar han. Det råder en allmän brist på sjuksköterskor men den är särskilt påtaglig inom landstingen. Personalomsättningen är hög. Folk söker sig till andra arbetsgivare.

Borgerligt styrda Stockholms läns landsting har länge fört en rigid lönepolitik. Men mönstret går igen i andra regioner och landsting. Minsta tillstymmelse till löneutveckling sitter långt inne. Ovanpå detta läggs besparingar, nerskärningar och privatiseringar.

– Vi sjuksköterskor brukar brinna för vårt jobb, understryker John Tivenius. Det är intressant och givande. Jag vill stanna kvar och kämpa för min arbetsplats. Men inte för arbetsgivarens skull, utan för patienterna och mina arbetskamrater.

Ändå kan han berätta om hur många sjuksköterskor försvinner till privata vårdcentraler, privat äldreomsorg, kosmetiska vård- eller vaccinationsmottagningar. Det är som om den privata vården äter sönder den offentliga. Den senare tenderar att förblöda.

– Den privata sektorn håller inte på med svårt sjuka människor, poängterar John Tivenius. Inom landstingsvården känns det ändå som om att vi kan göra skillnad och rädda liv. Vi minskar lidandet hos dem som är svårt sjuka.

Sjuksköterskebristen skapar en ond cirkel inom den offentliga verksamheten. Akuten på Karolinska i Huddinge har egentligen 130 tjänster. Men för någon månad sedan var bara 87 av dessa besatta. Luckorna måste täckas av övertid och bemanningspersonal. Det blir dyrt.

– Men det finns inget som heter fullt hos oss, fortsätter han. Vi måste ta emot folk. När det fattas personal på de vanliga vårdavdelningarna bromsas patienterna upp och fastnar på akutmottagningen. Men vi kan inte ge dem den specialistvård de egentligen behöver.

En vårdavdelning har i normala fall 12 vårdplatser. Förra sommaren låg 18 patienter kvar på Huddingeakuten. Det motsvarar en och en halv avdelning. Idag är situationen ännu värre. Hela 30 patienter tvingas stanna på akuten i väntan på en riktig vårdplats.

– Det är en tidsfråga innan någon dör, larmar John Tivenius upprört. Personalen har ett så ansträngt läge att vi inte alltid hinner ha full koll på alla patienter.

Sjukvården i Sverige mår inte bra. Patientsäkerheten är hotad.

Den som hjälper sjuka anhöriga till en akutmottagning förväntar sig knappast att de ska fara illa. Men John Tivenius vittnesmål om överbeläggningar, stress och arbetsförhållanden talar för att risken för detta betydligt ökar.

– Det är fysiskt ansträngande att jobba så mycket extra som vi gör, konstaterar han. Många arbetar mer än 200 timmar övertid per år och kliniken tvingas ansöka om dispens. Folk blir slitna. Vissa får vända om dygnet för att de jobbar treskift.

Det är inte ovanligt att sjuksköterskor går på dubbelpass. De börjar 7.00 på morgonen. Men istället för att sluta på eftermiddagen kör de vidare till 21.30 på kvällen. Andra jobbar kväll och sedan natt. Ibland flera dagar eller nätter i rad.

– Många arbetskamrater blir trötta och arbetsmoralen sänks, berättar John Tivenius. Folk sjukskriver sig och då blir det ännu fler luckor som måste fyllas. Akuten plockar in från bemanningsföretag. I bästa fall ger det två nya händer, men ingen som kan verksamheten.

Saken blir knappast bättre av att kliniken åkt på ett besparingskrav på tiotals miljoner kronor. För två månader sedan infördes en ny lönemodell. Ersättningen för obekväm arbetstid på kvällar och nätter på helger sänktes med två tredjedelar.

– Flera sjuksköterskor sa omgående upp sig, påpekar John Tivenius. Då jag jobbar mycket helg blev också jag sårbar. Men när personal försvinner måste den på ett eller annat sätt ersättas. Kostnaderna för övertid, bemanningsföretag och nyrekryteringar försvinner ut i sjön.

John Tivenius vågar inte svara på exakt hur mycket det kostar i övertidsersättning att fylla en vakans. Men nyrekrytering, inklusive intervju och inskolning, går på mellan 200 000 och 350 000 kronor per ny sjuksköterska beroende på erfarenhet.

– Var är det vi blöder pengar? frågar han uppbragt. Är det kostnaden för att hålla nere lönerna som gör att vi måste spara? Det kan inte vara kanyler som kostar. Det skulle vara billigare att ge sjuksköterskorna löner så att fler av oss kunde och ville stanna kvar.

Det öppna brevet är adresserat till fyra landstingsråd i Stockholms läns landsting och till sjukvårdsminister Gabriel Wikström. Inledningsvis ställde sig 40 vårdanställda bakom. Idag har i stort sett hela akuten skrivit på. Personal ringer och hör av sig från andra avdelningar.

– Det känns som ett systemfel, menar John Tivenius. Jag tror att brevet fångar stämningen hos de flesta av sjuksköterskorna på akuten och på många andra arbetsplatser runt om i landet. Vi vill informera politiker och allmänhet om hur illa det är ställt.

Än så länge har de inte fått några reaktioner som talar för några konkreta förändringar. Landstingspolitikerna tycks mena att de inte kan lägga sig i lönebildningen på en enskild akutmottagning. Men brevets opinionsbildande egenskaper ska inte underskattas.

– Från början tänkte jag säga upp mig, avslutar John Tivenius. Men jag älskar min arbetsplats och mina kollegor. Så jag bestämde mig för att göra något annat, att försöka lösa det här. Så att vi kan fortsätta att göra vårt jobb så att sjukvården mår bra igen.