Mediokert avtal

– Avtalet är mediokert. Klart jag är besviken på Transport att de inte tog chansen att utveckla det samarbete vi hade i fjolårets lyckade avtalsstrid, konstaterar Eskil Rönér ordförande i Hamnarbetarförbundet som organiserar merparten av landets hamnarbetare.

En besvikelse grundad i erfarenheten från förra årets avtalsrörelse då Hamn och Transport tog gemensam strid mot Sveriges Hamnars försök att kraftigt försämra hamnarbetarnas i avtal fastslagna möjlighet att påverka sin arbetstid. Efter två dagars konflikt gav arbetsköparna upp sina krav och skrev på ett avtal som låg klart över 2012 års ”märke”.

Nu ett år senare tog det istället två dagars förhandlande innan Transport skrev på ett avtal som slaviskt följer det av IF Metall och Teknikföretagen satta löneledande märket. Dessutom en uppgörelse på hela 31 månader, vilket innebär att hamnarbetarna fasats in på samma avtalsperiod som de flesta LO-avtal.

Vet då att Transport under våren sagt sig vilja fortsätta avtalssamarbetet med Hamnarbetarförbundet. Att Transports ordförande Lars Lindgren avvisat industrinormens märke, krävt högre lönelyft och förordat ettårsavtal.

På Hamnarbetarförbundets förbundskonferens i början av 2013 deltog också Transports Lars Lindgren och stuveriombudsman Peter Winsten och där beslutades att de båda förbunden skulle förbereda avtalsrörelsen med en gemensam konferens under senvåren. Men när tiden för konferensen närmade sig så drog sig Transport ur samarbetet. Måhända som en konsekvens av att Lars Lindgren och Transport i samband med åkeri- och terminalarbetarnas lunchstrejk i april släppte kravet på ettårsavtal och böjde sig för det normerande märket.

På liknande sätt bröt Transport överenskommelsen att Hamnarbetarförbundets ordförande Eskil Rönér skulle ingå i Transports förhandlingsdelegation. Detta skedde bara några veckor före de nyss avslutade förhandlingarna. Osökt infinner sig tanken att den tidigare så tydliga viljan från Transport till avtalssamverkan med Hamnarbetarförbundet i praktiken omöjliggjorts sedan Transports ledning fullt ut accepterat det av LO påbjudna märket.

I år aktade sig också arbetsköparna i Sveriges Hamnar för att dra in andra frågor i lönerörelsen vilket underlättade för Transport att snabbt skriva på det förelagda normerande avtalet. Givetvis har arbetsköparna ett intresse av att vidmakthålla sprickan mellan det till LO:s klassamarbete knutna Transport och det kampvilliga Hamnarbetarförbundet.

I över 40 års tid har LO-förbundet Transport i nära samverkan med arbetsköparna i Sveriges Hamnar stängt ute det från LO fristående Hamnarbetarförbundet från den grundläggande fackligt-demokratiska rätten att sluta egna avtal. Ett besvärligt förhållande som Hamnarbetarförbundet genom åren med en samtidigt smidig och principfast kamplinje lyckats hantera på ett för medlemmarna lyckosamt sätt.

Grundläggande här är medlemsdemokratin. Inom Hamnarbetarförbundet är det medlemsmöten som fattar alla avgörande beslut. Vilket aktiverar och engagerar hela medlemskollektivet i vaktslående om arbetarrätten. I Transport är det ombudsmännen och förbundspamparna som styr. Här har inga medlemmar fått rösta om avtalen på årtionden. Vilket årets stuveriavtal är ett åskådligt exempel på.

– Transports avtal betyder att vi hamnarbetare kommer att släpa efter de bäst betalade inom LO. Med märket ökar klyftorna, mest för de riktigt lågavlönade, men också för våra hyggligt avlönade medlemmar, konstaterar Eskil Rönér.

Men det betyder inte att Hamnarbetarna är slagna till slant de närmast 31 månaderna. Hamnarbetarförbundets styrka har sedan många år lett till att Hamnarbetarförbundet lokalt är avtalspart i de flesta hamnar. En styrka vunnen i långvarig kamp som resulterat i kraftigt förbättrade arbetsförhållanden.