Lycksökare köper Saabs konkursbo

Det nybildade elbilskonsortiet NEVS (National Electronic Vehicle Sweden) tar över Saab Automobile, inklusive dotterbolagen Saab Tools och Saab Powertrain, samt aktieinnehavet i det bolag som äger fabrik och övriga fastigheter i Trollhättan. Däremot ingår inte reservdelsbolaget Saab Parts, och självklart inte heller rättigheterna till 9-5 modellen som fortfarande tillhör tidigare ägaren General Motors. Köpeskillingen uppges vara 1,8 miljarder kronor. Utöver det ska NEVS ha säkrat långsiktig finansiering på sju miljarder kronor.

Nu lovas ny- startad produktion i Trollhättan. Hundratals före detta Saabanställda ska anställas. Miljövänliga elbilar ska utvecklas och produceras med den kinesiska marknaden som målgrupp. Inom något år ska massproduktion vara igång. Löften som får optimismen att flöda hos de som inte lärt av tidigare erfarenheter, och som ger stoff till nya spekulationer på landets tidningsredaktioner.

Nu får Saab en ny frontfigur i NEVS vd Kai Johan Jiang, och ett första intryck är att han är av exakt samma skrot och korn som den tidigare ägaren Victor Muller. Istället för en excentrisk och vältalig holländsk sportbilstillverkare träder nu en kines med svenskklingande mellannamn och ett väl- smort munläder in på scenen. Som finansiärer bakom affären nämns kinesiska och japanska fonder med säten i skatteparadis. Vem och vilka som står bakom fonderna och vad de har för intressen verkar ingen riktigt veta.

Sedan 1990-talet är Kai Johan Jiang svensk medborgare, och han har i sina hittillsvarande kommentarer spelat ut både ett och två kort för att bedyra sin kärlek till Sverige. Han skräder heller inte orden när han anger ett påstått engagemang för miljön som orsak till köpet av Saab.

– När jag var liten var vattnet [i min hemby] rent och gick att dricka men efterhand ökade miljögifterna. En dag blev mamma sjuk när hon drack vattnet och jag tror att det var då jag bestämde mig för att slåss för en hållbar värld, säger han till GT.

– Min passion för grön energi och hållbarhet har lett mig till att stå här idag och det som kommer att leda utvecklingen framåt i bilindustrin är att gå över till grön el, förkunnade han på den presskonferens som hölls i Trollhättan samma dag som försäljningen bekantgjordes.

Här ges bilden av den idealistiske entreprenören med världsförbättrarambitioner. Men gråtmilda utspel kan inte dölja det faktumet att elbilskonsortiet NEVS, som bildades för bara någon månad sedan, aldrig har producerat en endaste elbil.

När Victor Muller tog över Saab vintern 2010 fanns det i Trollhättan en intakt fabrik med arbetare och ingenjörer, liksom det fanns underleverantörer, nya modeller under utveckling och ett fungerande distributionsled i global omfattning. Detta till trots lyckades inte Muller få företaget att överleva. Skulle det då vara en framkomligare väg att bygga elbilar i Trollhättan?

Till saken hör att det idag inte existerar någon produktion av elbilar i egentlig mening, i alla fall inte för masskonsumtion. Men de flesta världsledande bilföretag försöker ligga i framkant och har elbilsmodeller under utveckling. Är det då någon som tror att ett nybildat konsortium utan erfarenhet av bilproduktion kan hävda sig i en bransch som än så länge mest existerar på ingenjörernas ritbord? Finns det någon som är beredd att investera de mångmiljardbelopp som krävs för att stå sig i konkurrensen med den etablerade fordonsindustrin?

Det låter i bästa fall som lycksökeri, och i värsta som bedrägeri. Och dessvärre finns det erfarenheter som talar för det sistnämnda.

2006 tog Kai Johan Jiang tillsammans med parhästen Karl Erling Trogen, tidigare vd för Volvo Lastvagnar och numera styrelseordförande för NEVS, initiativ till att starta en biogasanläggning för framställning av etanol i Sveg i Härjedalen.

Löften om miljardinvesteringar som skulle innebära 300 nya arbetstillfällen lät som ljuv musik i öronen på lokalpolitiker i en bygd hårt drabbad av arbetslöshet och utflyttningar. Herrarna Jiang och Trogen kunde genom sitt bolag NBE Sweden kamma hem 100 miljoner kronor i olika utvecklingsbidrag. Sedan drog sig finansiärerna som av en händelse ur projektet, och av etanolfabriken blev det bara en knappt påbörjad försöksverksamhet.

Är det samma öde som kommer att gå Saabs konkursbo till mötes? En som är inne på den linjen är Lars Holmqvist, tidigare ordförande för europeiska underleverantörsföreningen Clepa. Han sågar det påstådda elbilsprojektet jäms med fotknölarna.

– Om jag ska vara ärlig så är det så dumt att jag sällan hört något liknande. Jag tror att det finns ett stort mått av opportunism och spekulation med offentliga bidrag i detta, säger han till Dagens Nyheter.

Skulle det inte gå att lura till sig bidrag från offentliga medel finns alltid möjligheten att tömma fabriken på tillgångar och skeppa dem till Kina, även om ett sådant scenario så klart indignerat tillbakavisas av Karl Erling Trogen när han intervjuas i Svenska Dagbladet.

– Det är inte ens värt att kommentera. Det ligger inte i vår agenda, våra tankar eller visioner alls. Trollhättan är basen i vår kommande framgång.

Låt oss då leka med tanken att det inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att produceras miljövänliga elbilar i Trollhättan, är det inte i så fall inte just vad vi propagerat för i Proletärens spalter? Vi har ju flera gånger hävdat att den numera öde fabriken i Trollhättan skulle lämpa sig väl för den omställning till miljövänlig bilproduktion som allt fler är överens om är ett måste. Men vi har hela tiden också sagt att en sådan omställning inte kan anförtros åt kapitalismen, som med sitt kortsiktiga vinstintresse står i motsättning till den långsiktiga planering som krävs för en klimatsmart fordonsproduktion.

Vår ståndpunkt har varit och är än idag att räddningen för Saab finns som en statligt ägd bilfabrik. I händerna på Kai Johan Jiang och Karl Erling Trogen, oaktat de är lycksökare eller bedragare, kommer Saabs historia istället att sluta som en förlorad möjlighet.