Hoppa till huvudinnehåll
Av
Plåtslagare

LO:s förhandlingsinvit hotar arbetsrätten

LO vill ha förhandlingar om trygga jobb med Svenskt Näringsliv som riskerar att sluta i motsatsen till trygghet på arbetsmarknaden.


LO:s delegation i förhandlingarna består av Handels ordförande Susanna Gideonsson, IF Metalls ordförande Marie Nilsson och LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.

På förra veckans presskonferens försökte de ge ett kaxigt och beslutsamt intryck:

”Nu rackarns ska vi ta kampen mot det otyg som sprider sig på svensk arbetsmarknad”, sa Gideonsson.

Men det går inte att värja sig från tanken att detta kan sluta illa. De stora problemen i dagens arbetsliv med hyvlade anställningar, allmän visstid, bemanningsföretag, SMS-jobb och andra ovärdiga och otrygga anställningsvillkor kan inte lösas i samförstånd. Det krävs stridsåtgärder.

Men delegationens ledare, Torbjörn Johansson säger att han hoppas på en bättre samsyn med arbetsgivarna kring hur arbetsmarknaden skall fungera.

Det värsta är att denna samsyn redan verkar finnas. Marie Nilsson från IF Metall betonade att ”dagens anställningstrygghet inte alls hänger samman med anställningstid, utan handlar om vilken kompetens man har fått bygga upp.” Därför behövs mer kompetensutveckling.

Det låter kusligt likt vad Svenskt Näringsliv, som på senare tid intensifierat sina attacker mot Lagen om anställningsskydd, Las, säger.

Därför är det inte förvånande att Svenskt Näringslivs vice VD Peter ”Lex Luthor” Jeppsson är positiv till LO:s förhandlingsinvit. Han ser gärna en diskussion om anställningsskyddet i ett större perspektiv ”Las är en gammal lagstiftning. Den behöver ses över och komma i fas med hur arbetsmarknaden ser ut idag”, säger han. ”Därför måste fokus skiftas från anställningstid till kompetens när det gäller turordningsregler.”

Med andra ord. Ett mätbart och obestridligt faktum ska ersättas av godtycke.

Alla anställningar blir provanställningar som Sveriges Ingenjörers förhandlingschef, Camilla Frankelius, så träffande uttryckte det i en debattartikel i Aftonbladet.

Svenskt Näringslivs återkommande krav paketerades om för att bli mer aptitliga av den lyhörda S-regeringen 2015. Då gav regeringens rikaste person, framtidsminister Kristina Persson, uppdraget åt en analysgrupp. Analysgruppens rapport föreslog en reform för livslångt lärande, med finansiering från stat och arbetsgivare.

Kommunals dåvarande bas Annelie Nordström var ordförande för analysgruppen och presenterade resultatet.

”Detta kan ge nya öppningar till diskussioner om vissa delar av reglerna om anställningstrygghet”, sa Annelie Nordström och fortsatte:

”På framtidens arbetsmarknad ligger tryggheten inte i anställningstid utan i kompetens.” (Där kom den igen.)

Gruppen bestod också av Klas Eklund från SEB, ledamöter från Swedbank, Teknikföretagen, Handelshögskolan, Entreprenörsforum och LO.

Det verkar som om denna rapport är LO:s rättesnöre i de kommande förhandlingarna. Uppluckring av Las i utbyte mot löften om fortbildning.

Det är en farlig väg.

Kompetensutveckling eller vettiga omskolningsprogram är givetvis inte fel i sig.

Men att byta det mot rätten att gradera och värdera anställda efter en godtycklig arbetsköparmåttstock är förkastligt. Det skulle splittra kollektiven och dessutom förstärka myten om att uppsägningar och arbetslöshet beror på tillkortakommanden hos de anställda. Inte på systemfel.

Svenskt Näringslivs våta dröm är att uppnå en arbetsmarknad där djungelns lag råder i konkurrens mellan lönearbetarna. Det skall inte LO bidra till.

Det krävs, som sagt, stridsåtgärder. Stridsåtgärder för att förbjuda hyvlingar, allmän visstid, bemanningsföretag och andra otrygga jobb.

Las måste förstärkas och rensas från allt sådant ofog. Inte anpassas efter arbetsköparnas krav.