Lönedumpning på vägarna

De låga priserna på Ikeas varor beror delvis på att den svenska möbeljätten håller nere sina transportkostnader med lönedumpning. Det visar en utredning av Internationella Transportarbetarfederationen (ITF) som ännu inte publicerats.

Utredarna rapporterar att de träffat chaufförer som kör för löner på 1970-talets nivå.

– Vi är väldigt oroade över hur Ikea agerar som transportköpare, säger svenska Transportarbetareförbundets internationella politiska sekreterare Magnus Falk till tidningen Transportarbetaren.

Även om lönedumpningen säkert sticker extra i ögonen på en del när det rör det ”folkkära” Ikea så är den inget undantag. Läget på de svenska och europeiska vägarna är allvarligt för såväl yrkeschaufförer som de mindre åkerierna.

I dagarna lanserades en kampanj med målet att samla in en miljon namnunderskrifter för att få EU-kommissionen att göra någonting åt situationen för Europas yrkeschaufförer.

– Vi har försökt alla andra vägar för att få EU-kommissionen att ta sig an transport-arbetares villkor. De har misslyckats. Lissabon-fördraget ger oss den här möjligheten och nu prövar vi den, säger Lars Lindgren, ordförande i både svenska Transport och Europeiska Transportarbetarfederationen (ETF), till Transportarbetaren.

Kampanjen för schyssta villkor på vägarna är utformad som ett medborgarinitiativ och kräver att en miljon namnunderskrifter samlas in på ett år för att EU-kommissionen ska behandla initiativet. Initiativtagarna får sedan presentera sina krav inför kommissionen som dessutom måste genomföra en offentlig utfrågning i ämnet.

EU-kommissionen har alltså inga skyldigheter att lägga fram några konkreta lagförslag om en miljon namnunderskrifter lämnas in men förhoppningen är att i alla fall få upp frågan om social dumpning inom transportnäringen på den EU-politiska dagordningen.

– Jag hoppas att det här får upp EU:s ögon för att miljontals människor i transportbranschen utnyttjas in absurdum, säger Lars Lindgren.

I skrivelsen till EU-kommissionen beskrivs tillståndet för många chaufförer som modernt slaveri. Kraven som ETF samlar in namn kring handlar om ett stopp för laglösheten och den sociala dumpningen på vägarna.

Ett av de stora problemen i den svenska transportbranschen är de alltför slappa cabotagereglerna. De handlar om rätten för ett utländskt företag att utföra inrikes transporter i landet.

Enligt de EU-anpassade reglerna som gäller sedan 2010 får en internationell transport till Sverige ta tre inrikeskörningar inom sju dagar innan de måste lämna landet igen.

Transport vill begränsa antalet sådana körningar till endast en på tillbakavägen. Utöver detta har Transport fem politiska krav för att konkurrensen på transportmarknaden ska bli mer rättvis för de svenska åkerierna: Fler poliser som kontrollerar tunga fordon, höjd maxvikt för lastbilar till 74 ton, utökat beställaransvar, klampning (fastlåsning) av bilen tills böter är betald samt en vägslitageavgift för all tung trafik i landet.

Trots de vidlyftiga reglerna är fusket enormt utbrett. Enligt en studie från Lunds tekniska högskola (LTH) lämnar tusentals utländska fordon aldrig Sverige utan kör vanliga inrikestransporter, med skillnaden att chaufförslönerna ligger långt under svenska löner.

Det gör att lönerna dumpas för de svenska chaufförerna och den orättvisa konkurrensen slår hårt mot de små svenska åkerierna.

Den 1 oktober gav regeringen Transportstyrelsen uppdraget att utreda läget på vägarna. Högst upp på utredarnas dagordning är att se över hur beställaransvaret kan skärpas. Beställaren är den speditör som anlitar ett åkeri och ansvaret är att inte anlita en åkare som erbjuder ett pris som är uppenbart lägre än vad som går att erbjuda med lagliga och seriösa villkor för chaufförerna.

Utöver detta har Transportstyrelsen fått uppdraget att utreda om det går att införa regler som skapar mer ordning inom sex ytterligare områden på de svenska vägarna.

Att situationen för yrkeschaufförerna som kör i Sverige kommer upp för diskussion är förstås bra. Men bör ETF verkligen lägga tid och arbete på att samla in en miljon namnunderskrifter till ett initiativ som EU-kommissionen inte ens behöver agera på istället för att organisera sina medlemsförbund till mer traditionella kampmetoder?

Vad som helt uteblir är kritiken mot EU som orsaken till problemen. Att EU:s fria rörlighet av arbetskraft skapar kaos på de svenska vägarna är inget misstag som en miljon namnunderskrifter kan få EU-kommissionen att inse.

Kaoset, laglösheten och lönedumpningen är följden av EU-medlemskapet och allt går enligt EU:s planer. Kampen måste därför gälla att Sverige lämnar EU. Men det utesluter självfallet inte att arbetarna tar strid här och nu mot dåliga villkor.

– Vi hoppas att vi kan förklara för dem varför vi tycker att de ska byta transportmodell, säger Transports Magnus Falk till Transportarbetaren.

– Ikea skulle kunna vara ett gott föredöme.

Det återstår att se om muntliga tillrättavisningar räcker för att få Ikea att ändra sig.