Konfliktvarsel i Sveriges hamnar

Först ut var Hamnarbetarförbundet som förra veckan varslade om en timmas strejk tisdag 25 september i sympati med hamnarbetarna i Portugal som genomför punktstrejker mot EU:s diktat att hamnverksamheten ska avregleras.

I måndags varslade så Transport om konflikt i alla svenska hamnar från torsdag 27 september som svar på arbetsgivarpartens krav på ny arbetstidsreglering i stuveri- och hamnavtalet där LO-anslutna Transport är avtalsslutande part. Omgående kom ett varsel om sympatiåtgärder från Hamnarbetarförbundet som organiserar majoriteten av Sveriges hamnarbetare.

– Aktionen tillsammans med hamnarbetarna i Europa passar bra in i vår strid här hemma. Båda dessa strider är princip lika allvarliga, säger Eskil Rönér ordförande i Svenska Hamnarbetarförbundet.

– Att vi i frågan om det svenska hamnavtalet går ut tillsammans och uppträder som jämbördiga parter är mycket viktigt. Det eniga uppträdandet visar att vi ser allvarligt på arbetsgivarnas försök att försämra våra arbetsvillkor.



De båda fackliga striderna handlar i grunden om samma sak, den urgamla motsättningen under kapitalismen mellan arbetsköpare och anställda kring arbetarnas möjligheter att påverka sina arbetsvillkor. Här har de organiserade hamnarbetarna, i Sverige såväl som internationellt, bättre än de flesta andra yrkesgrupper lyckats tillkämpa sig och försvara ett hyggligt inflytande över arbetsvillkoren.

Men i dagen genomliberaliserade värld satsar arbetsköparna och EU på att knäcka fackföreningarnas inflytande. Under 2000-talet har Europas hamnarbetare vid tre tillfällen lyckats stoppa EU:s försök att med ett hamndirektiv tvinga fram en avreglering av hamnverksamheten.

EU ger sig inte och villkorar nu nödlån till Portugal med krav om att landets regering ska genomdriva kärnan i hamndirektivet. Men Portugals hamnarbetare, som idag har mer inflytande över fördelningen av jobb än sina kamrater i de flesta europeiska länder, tar strid för sina rättigheter i flera veckolånga strejker.



På ett möte i Partis 12 september beslöt den fristående hamnarbetarinternationalen IDC, där de portugisiska hamnarbetarfacken är anslutna, om en timmes sympatistrejk i europeiska hamnar 25 september, under nästa strejk i Portugal.

– EU vill avreglera all hamnverksamhet och pressa ner lönerna genom att släppa in hyrfirmor och sjömän på hamnarbetarjobb. I förlängningen handlar det också om våra jobb i Sverige, säger Martin Berg från Göteborg som representerade Svenska Hamnarbetarförbundets förbundsstyrelse på IDC-mötet.

Här har Transport hittills ställt sig vid sidan om då ITF, den socialdemokratiskt dominerade transportarbetarinternationalen, inte uppmanat till stöd för kampen i Portugals hamnar.

Men i den andra aktuella inhemska konfliktfrågan, kampen för att i årets avtalsförhandlingar försvara arbetstidsreglerna i nuvarande hamnavtal, har de båda fackföreningarna som organiserar Sveriges hamnarbetare visat sällan skådad enighet. På ett gemensamt möte 10 september beslutade Transports ledning och Hamnarbetarförbundets verkställande utskott att sam- ordna agerandet i årets avtalsrörelse.

Det är knappast en tillfällighet att Sveriges Hamnar, de svenska hamnbolagens huvudorganisation, i dessa tider passar på att i löneförhandlingarna kräva en förändring av arbetstidsreglerna i hamnavtalet. Det går i linje med EU:s och Svenskt Näringslivs aggressiva krav på total frihet för arbetsköparna att diktera villkoren för fackföreningarna och deras medlemmar:

– Avtalet måste moderniseras och arbetstidsreglerna förändras. Reglerna för arbetstid och övertid bör motsvara dem som gäller på andra avtalsområden, deklarerar Peter Jeppsson, vd för Sveriges Hamnar i ett pressmeddelande.



Vet då att skrivningarna i det nu uppsagda Stuveri- och hamnavtalet, som ger arbetarna ett inte oväsentlig inflytande över sina arbetstider, tillkom 1974. Det var en tid där vilda strejker och politiska vänstervindar gjort arbetsköparna möra och villiga att gå de arbetande till mötes för att säkra arbetsfreden.

Men det är också viktigt att veta att samtidigt som detta regelverk gett hamnarbetarna möjlighet att påverka sina arbetstider så har produktiviteten i hamnverksamheten under dessa 40 år haft en fantastisk utveckling. Sveriges hamnarbetare ställer upp på skift och scheman som ger en flexibilitet utan like, vilket snart sagt varje lokalt hamnbolag håller med om inom skål och vägg.

En som tydligt deklarerar sig nöjd med dagens avtal är Tommy Hallén, vd i Trelleborgs hamn när han för Trelleborgs Allehanda 4 september, i samband med att förhandlingarna om arbetsvillkoren strandade, berättade att kravet på nya arbetsvillkor inte kommer att innebära någon skillnad för hamnarbetarna i Trelleborg:

– Nej. Eftersom vi har fasta avgångar har vi fasta scheman. Vi är inte i behov av det Sveriges Hamnar förhandlar om.



Det är ord och inga visor som vittnar om att Sveriges Hamnars krav i grunden är rent ideologiskt och inte har ett dyft att göra med vad som gynnar hamnverksamheten. Så vittnar fackliga ledare vi talar med i såväl stora som små hamnar att de verkställande direktörerna i de ”egna” hamnbolagen regelmässigt uttrycker sin tillfredställelse över hur smidigt verksamheten fungerar.

– Det här handlar om makt och ingenting annat. Vi har ett tidsenligt kollektivavtal som gör det möjligt att möta kundernas vitt skiftande behov. Bara här i Göteborgs hamn har vi ett 25-tal olika skräddarsydda arbetsscheman som täcker alla dygnets timmar och alla veckans dagar, säger Peter Annerback, Hamn 4ans ordförande.

– Börjar du rota i det så kan du se att det finns lokala överenskommelser om arbetstiderna överallt i landet. Jag vet ingen arbetsgivare som är negativt inställd till skrivningarna i det nuvarande avtalet, säger Hamns förbundsordförande Eskil Rönér, som själv jobbar på kajen i Helsingborgs hamn.

– Kan du säga att du någon gång inte fått en båt färdig i tid, säger jag till vår vd och han blir svaret skyldig, säger Rolf Axelsson, ordförande i Hamn avd 121 i Karlshamn.



Rolf Axelsson, som tillsammans med Peter Annerback och Eskil Rönér utgör Hamnarbetarförbundets VU, berättar också att hans unga medlemmar är på hugget i de aktuella kampfrågorna:

– De hatar beordrad övertid, därför är det så viktigt att vi får vara med och bestämma. Gubbarna här nere tycker att detta är viktiga strider.

– Konfliktvapnet ska inte användas lättvindigt, men när vi nu blir tvingade att slåss för att behålla vårt inflytande över arbetstidens förläggning så kommer vi inte att backa, avslutar Eskil Rönér.

Proletären har förgäves sökt Lars Lindgren, ordförande i Transport, för en kommentar till konfliktvarslet.