Konfliktvarsel från båda sidor i måleribranschen

Tisdagen den 22 mars lade Svenska Målareförbundet ett varsel om att ta ut cirka 260 medlemmar i strejk som svar på Måleriföretagens avtalskrav som skulle få allvarliga konsekvenser för målarnas löner.

– Deras krav är ett grundskott mot vårt lönesystem och skulle på sikt leda till kraftiga lönesänkningar för våra medlemmar, säger Målarnas vice ordförande och förhandlingschef Peter Sjöstrand till Proletären.

Vad det handlar om är att Måleriföretagen kräver att statistikföretaget Målerifakta – som ägs gemensamt av parterna och används vid ackordslöneberäkningar – ska börja ta betalt enbart av de måleriföretag som använder sig av deras tjänster, det vill säga de företag som har ackordslönesystem.

– De vill ändra i hur man finansierar huvudlönesystemet, förklarar Peter Sjöstrand. Det vältrar över kostnaderna på de företag som har ackordslöner istället för att alla solidariskt ska betala.

• Vad skulle det innebära för målarna?

– De företag som betalar ut tidlön skulle få konkurrensfördelar gentemot de som har ackordslön och betalar till Målerifakta. På sikt skulle det innebära att vårt lönesystem eroderar sönder.

– Som det ser ut nu så går 30 procent av de arbetade målartimmarna på ackord och 70 procent på tidlön. Det är olika från projekt till projekt vilket innebär att en målare hoppar mellan de olika systemen.

Genom Måleriföretagens avtalskrav skulle alltså fler företag gå över till tidslönesystem vilket på sikt skulle pressa ner lönerna för alla målare.

I sitt svar på Målarnas avtalskrav som bland annat innehåller löneökningar på 3,2 procent, reseersättning och krav på att arbetsköparen ska förse målarna med tillräckliga arbetskläder, ägnar sig Måleriföretagen åt ren provokation.

– Det är svårt att ta det seriöst men de menade att våra krav skulle betyda 20-procentiga kostnadsökningar för företagen, säger Peter Sjöstrand. Nu har de dessutom ändrat sig till 27,3 procent. Det är verkligen kreativ matematik och saknar helt verklighetsförankring.

På morgonen fredagen den 8 april är cirka 260 målare uttagna i strejk och i en andra våg – om den första inte leder till att man kommer överens – tas ytterligare cirka 180 målare ut i strejk den 22 april.

• Den här konflikten har ju uppstått i förhandlingarna mellan Målarnas och Måleriföretagens förhandlingsdelegationer. Hur förankrat är det ute på arbetsplatserna?

– Vi är helt förvissade att medlemmarna står bakom oss till 110 procent, svarar Peter Sjöstrand.

Dagen efter att Målarna lade sitt varsel svarade Måleriföretagen med en så kallad spegellockout. Det innebär en lockout mot det arbete som utförs av Målarnas medlemmar på de företag och arbetsplatser som facket varslat om strejk mot.

Genom att lockouta samma medlemmar som tagits ut i strejk av facket tar arbetsköparna delvis tillbaka kontrollen över processen.

Mer konkret handlar det om att vid en strejk kan facket bevilja dispens från strejken på vissa arbeten som påverkar samhällsviktiga funktioner som skola, vård och omsorg, men även ”känslig produktion” inom exportindustrin”. Genom att lägga en lockout på samma arbeten som facken tar ut i strejk får Måleriföretagen mer inflytande över beviljandet av dispenser.

– Men vår konflikt ligger ju där ändå så jag förstår inte riktigt vad de skulle uppnå med det, säger Peter Sjöstrand. Det skulle i så fall vara att de kan förhindra att företag får dispens av oss och får konkurrensfördelar.

Som en följd av Målarnas varsel kopplas medlare från statliga Medlingsinstitutet in. Medlingsinstitutets huvudsakliga uppdrag från regeringen är att hålla löneökningarna låga, och aldrig över de som fack och arbetsköpare inom industrin kommer överens om, det så kallade märket.

I och med att Medlingsinstitutet kopplas in riskerar Målarna därför att deras lönekrav på 3,2 procent motarbetas av både arbetsköpare och staten. Samtliga fack inom 6F-samarbetet – som förutom Målarna består av Elektrikerna, Seko, Byggnads, Fastighets och Musikerna – har ställt 3,2 procent som krav, medan facken inom industrin kräver 2,8 procent.

I skrivande stund har industrins parter inte träffat någon överenskommelse, men arbetsköparna har lämnat ett bud som innebär 1,75 procent per år.

Redan i slutet av februari låg konflikten i luften. Dels på grund av att arbetsköparna var minst sagt ovilliga att ge sig in i förhandlingar trots att tiden började rinna iväg.

Men också då det visade sig att Måleriföretagen under tre år hade manipulerat med underlaget för löneberäkning.

Parterna kom 2013 överens om att ackordslönerna skulle beräknas utifrån siffror från det gemensamma statistikföretaget Målerifakta, men arbetsköparna hade på eget bevåg ändrat det till Måleriportalen – en annan databas dit måleriföretagen rapporterar in löneuppgifter.

Det ska ha kostat den genomsnittliga fackmedlemmen 1200 kronor i utebliven lön.

I samband med detta och att arbetsköparna inte visade något intresse av att förhandla med facket valde Målarna att säga upp avtalet med Måleriföretagen.

Till slut kom man dock överens i frågan om löneberäkningen, men vad man kommit överens om tänker varken Målarna eller Måleriföretagen kommentera vidare.

– Vi har kommit överens med motparten att vi inte går ut med mer än att rätt nu är rätt, säger Peter Sjöstrand.

• Men hur vet medlemmarna att det blivit rätt?

– Det vet de för att vi har sagt det till dem.