Kommunal svek bussförarna

Stora rubriker och mycket väsen. Bussarna stannar, dagarna går, många passagerare drabbas, men stödet för busschaufförernas krav kvarstår. Instinktivt står folket bakom busschaufförerna. Folk förstår att otrygghet i anställningen beroende på vilket företag som vinner en upphandlingen är orimliga arbetsvillkor, faktiskt orimliga livsvillkor. Det var denna fråga som Kommunal drev fram som den viktigaste frågan i busstrejken.

Kravet var att alla förare skulle få följa med om ett nytt företag vann en upphandling för den trafik de hade jobbat med. Strejken tog slut men inget i avtalet mellan Kommunal och de privata Bussarbetsgivarna, BUA, tvingar arbetsköparna att ta ansvar för bussarbetarna om upphandling av trafiken vinns av ett nytt bussföretag.

Kommunals ordförande Annelie Nordström säger till tidningen Kommunalarbetaren att reglerna om övertagande av personal vid entreprenadbyten är en seger. Nordström säger att ”vi har hängslen och livremmar när det gäller övertagande av personal”.

Men det är långt från verkligheten. Samma dag säger Bussarbetsgivarnas vd Peter Jeppsson att ”åtagandet inte är bindande men att man ska verka för att alla får följa med” och påpekar att paragrafen som gäller provanställning i det nya entreprenörsföretaget finns kvar.

Så är det, det går inte att förneka. Kommunals ordförande Annelie Nordström erkänner också att alla inte kan vara säkra på att behålla jobbet vid ett entreprenadbyte. Det ska avgöras av en nämnd bestående av Kommunal och Bussarbetsgivarna.

Suddiga formuleringar, som skrivna i vatten.

Vår erfarenhet är att sådana regler inte kommer att tolkas till bussarbetarnas förmån, utan i de allra flesta fall kommer de att gynna arbetsköparna. Där har vi Nordströms ”hängslen och livremmar i övertagande av personal”.

En annan viktig fråga i strejken var de långa arbetspassen, upp till 13 timmar, med flera onödiga raster enbart ämnade att ge arbetsköparna rätt att disponera personalen som de vill för att höja vinsterna.

Också i denna fråga är avtalet ett totalt magplask.

Det finns i det nya avtalet inga nya regler som sätter stopp för de långa passen. Allt ska istället avgöras i lokala förhandlingar, vilket i praktiken vanligtvis betyder att det blir som arbetsköparna vill. Problemet med delade turer och långa onödiga raster fortsätter som tidigare.

Även frågan om lönen är en besvikelse. Kommunals ordförande Annelie Nordström gör ett stort nummer av att man nu har fått in en regel om en lägsta lön på 18500 kronor för bussarbetarna på verkstäder och servicehallar. I praktiken är detta överspelat, eftersom nya verkstads- och servicehallsarbetare som anställs får minst 19000 kronor.

Men den viktigaste lönefrågan gäller hur mycket avtalet generellt ger i lönehöjning. Om detta talas det mycket tyst om i Kommunal. Faktiskt tas frågan upp i Kommunalarbetaren bara som en oviktig bisatts i avtalet och så behandlas den också av Kommunals ordförande Annelie Nordström.

Varför? För att avtalet är helt enligt arbetsköparnas vilja. Från början sas det att kravet var att avtalet skulle ge 1740 kronor på tre år, ca 6,8 procent på tre år eller ca 2,27 procent per år.
Hur blev det? Det nya avtalet ger 1732 kronor på ”drygt tre år” som det står i Kommunalarbetaren. Egentligen är avtalslängden från 1 juni 2013 till 30 september 2016, alltså tre år och fyra månader, alltså 40 månader.

Resultatet är att avtalet ger lönehöjningar på ca 2,0 procent om året, en minskning i jämförelse med övriga industrins märke. Det är under all kritik. Gå ut i strejk för att få mindre än andra arbetargrupper.

När det gäller lönerna finns ytterligare en viktig fråga som för första gången är med i BUA-avtalet. Det nya avtalet öppnar för individuella löner. Detta har aldrig funnits tidigare. BUA-avtalen har haft fasta tarifflöner enligt en skala efter antalet år med erfarenhet som bussförare. Det har varit en trygghet. Men nu har Kommunal öppnat för individuella löner i BUA-avtalet, ett gammalt krav från arbetsköparna. Det är ett riktigt svek att Kommunal har gått med på det.

Individuella löner har under nio år gällt i KFS-avtalen, för busschaufförer som arbetar i kommunalt eller landstingsägda företag. Erfarenheten visar att individuella löner leder till orättvisor där arbetsköparna ensidigt bestämmer lönerna enligt eget tycke.

I praktiken betyder individuella löner upprätthållandet av ett straffsystem som har godkänts av Kommunal. Avskaffandet av individuella löner i KFS-avtalet är ett av avtalskraven som en enig avtalsdelegation ställt sig bakom. Det kommer att diskuteras när förhandlingarna för KFS-avtalet startar nästa vecka.

Annelie Nordström känner väl till detta problem men går ändå på arbetsköparnas krav om individuella löner, nu också i BUA-avtalet.

Kommunals busschaufförer i de privatägda företagen i BUA har strejkat i nio dagar för bättre lön och arbetsvillkor. Slutsatsen efter en analys av det nya avtalet är att strejken inte ledde framåt, tvärtom tog arbetsköparna i BUA i stort hem spelet. Men det slutar inte här, avtalet kommer att leda till en ny kamp för busschaufförerna.