Kommunal rear ut vårdpersonal

För ett par veckor sedan var detaljerna klara i andra delen av Kommunals och SKL:s ungdomsavtal. Avtalet riktar sig mot arbetslösa ungdomar utan yrkesutbildning inom vården. De ska kunna anställas under ett introduktionsår, där de jobbar 75 procent och genomför obligatoriska studier 25 procent av tiden. Med andra ord är de sysselsatta 100 procent. För detta får de 75 procent av lägstalönen, vilket ger 12.540 kronor före skatt. När introduktionsåret är över finns det inga löften om tillsvidareanställning.

Redan i slutet av förra året var första delen av ungdomsavtalet klart. Det riktar sig till unga med undersköterskeutbildning. Introduktionsåret för dem innebär en ettårig provanställning som sedan ska övergå i tillsvidareanställning. Det finns dock inga garantier för att introduktionsåret verkligen övergår i en fast anställning, eftersom provanställningar kan avslutas i förtid utan att giltiga skäl måste anges.

Under provanställningen ska också de unga undersköterskorna jobba 75 procent och studera 25 procent för 75 procent av lägstalönen, vilket i deras fall ger 13.815 kronor i månaden före skatt.

Kommunal försöker framställa ungdomsavtalet som positivt, genom att peka på dagens usla situation för unga som är anställda inom vård och omsorg. Många undersköterskor nekas tillsvidareanställning och är timvikarier med osäker månadsinkomst.

– Det är runt 3.000 som går omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och blir undersköterskor. Ungefär 2.000 av dem söker jobb efter gymnasiet. Det är väldigt få. Vi vill få in dem på arbetsmarknaden och då ska de få fast anställning, säger Lenita
Granlund, Kommunals avtalssekreterare till Proletären.

• Men borde de inte få 100 procent av lönen då?
– Det kan man ju tycka. Men det här är anställningar som ungdomar kan söka, och de får 25 procents utbildning. De jobbar ju bara 75 procent. Och 75 procents lön är bättre än en visstidsanställning på 50 procent, som är genomsnittet får våra medlemmar i den här åldern, menar Lenita Granlund.

Med andra ord ska undersköterskorna vara tacksamma för att de nu får 75 procent av lönen istället för 50 procent. Högre än så siktar inte facket.

Men detta rimmar illa med att Kommunal hävdar att de kämpar för rätten till heltid. En undersköterska borde inte tvingas att ta en introduktionsanställning för att garanteras en säkrare inkomst. Särskilt inte när både Kommunal själva och arbetsgivarna SKL poängterar att det inom kort kommer att råda en stor brist på yrkesutbildad personal i vården, vilket ger facket ett fördelaktigt förhandlingsläge.

Brist på personal är också det skäl SKL anger till att de ingått överenskommelsen med Kommunal.

– Vi vet att vi kommer behöva rekrytera många. Då ger det här en bra introduktion till ett långt yrkesliv, säger Agneta Jöhnk, chef på avdelningen för arbetsmarknadspolitik på SKL.

Avtalet mellan Kommunal och SKL har mött stark kritik, också internt i facket. ”Kommer arbetsgivaren tjäna pengar på ungdomar genom att introduktionsanställa med 75 procent av lägsta lön på vakanta tjänster”, frågar exempelvis Lena Ezelius, ordförande Kommunals sektion 26, i ett debattinlägg i Kommunalarbetaren.

Men sådana resonemang avfärdar Lenita Granlund.

– Det här handlar om tjänster utöver ordinarie personal, säger hon.

Fast här råder det uppenbarligen delade åsikter. Agneta Jöhnk på SKL hävdar att det inte alls handlar om att introduktions-anställningar ska vara utöver ordinarie tjänster.

– Nej, det här handlar ju om personer som ska utföra riktiga arbetsuppgifter, säger hon.

När Proletären återkommer till Lenita Granlund hävdar hon att det har uppstått ett missförstånd. Det är bara ungdomar utan vårdutbildning som ska anställas utöver ordinarie personal, eftersom de ska utbildas och få en introduktion till yrket, förklarar hon.

Men inte heller detta håller SKL med om.

– Det är arbetsgivaren som avgör deras arbetsuppgifter, säger Alexandra Wåhlstedt, förhandlare på SKL. Hon avfärdar bestämt att det skulle finnas något i avtalet som säger att de introduktionsanställda ska gå utöver ordinarie personal.

Därmed finns det en uppenbar risk att ungdomar som saknar vårdutbildning utnyttjas som billig arbetskraft under ett år, för att därefter ersättas av nya. Eftersom Kommunal inte ens har ambitionen att de ska få tillsvidareanställning när introduktionsåret är över så finns det inga hinder för arbetsgivaren att göra så.

Lenita Granlund uppger att syftet med introduktionsanställningar för unga utan vård-utbildning är att de ska påbörja en sådan utbildning under introduktionsåret, som de sedan ska kunna slutföra själva efter introduktionsanställningen. Men hon har inget svar på varför anställningen inte skulle kunna fortgå så att ungdomen kan slutföra vårdutbildningen och samtidigt arbeta deltid, för att sedan tillsvidareanställas.

Orsaken till att Kommunal inte arbetar för att unga utan yrkesutbildning ska få tillsvidareanställning är att fackförbundet menar att detta i sin förlängning vore negativt för övriga vård- och omsorgsanställda.

De låga lönerna och dåliga arbetsvillkoren inom vård och omsorg antas nämligen till delar bero på att de anställda saknar rätt utbildning, vilket i sin tur leder till att yrkena får sämre status.

– Får man upp statusen är det lättare att få upp lönen, säger Lenita Granlund.

Det är ett bakvänt resonemang. Kommunal blundar för den strukturella analysen som visar att vård och omsorgsbranschen är lågavlönad för att den är kvinnodominerad, och kvinnor lönediskrimineras som grupp. Kommunal blundar också för att fler skulle utbilda sig och söka sig till vård- och omsorgsyrken, och fler skulle stanna kvar inom yrket, om de anställda med hjälp av facket tillkämpade sig bättre villkor och högre lön.

Det är också värt att notera att tonläget var annorlunda innan Kommunal skrev avtal med SKL om introduktionsåret för ungdomar. För ett drygt år sedan, i februari 2012, polemiserade Lenita Granlund i Avtalsbloggen mot Folkpartiets krav på ung-domsavtal med sänkta löner: ”Han [Björklund] vill att ungdomar under 25 år ska kunna anställas till 75 procent av lägstalönen, alltså för 12.000 kronor i månaden. Det är ju en ganska absurd tanke, var finns långsiktigheten för att lösa ungdomsarbetslösheten i denna idé?” ”Vi tror att man måste gå en annan väg än att dumpa lönerna. Vi anser att man måste förbättra löner och arbetsvillkor, och då är inte sänkta löner ett framgångsrecept.”

Uppenbarligen har Lenita Granlunds syn på vad som är ett ”framgångsrecept” ändrats sedan dess.