Fyra arbetarröster om facket och låglönebranscherna

”Det finns ett patriarkalt synsätt på lönerna”

– Med den individuella lönesättningen får cheferna sätta de löner de själva vill. Så länge den är kvar kan jag inte ha några positiva förväntningar på avtalsrörelsen.

Anita Salvén vet vad hon talar om med cirka 25 års erfarenhet som undersköterska i Stockholm. För ett år sedan lämnade hon Rosengårdens äldreboende och jobbar nu heltid inom hemtjänsten, vilket gav ett lönelyft till 25.000 kronor i månaden.

– Det Kommunal verkligen borde driva är 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön som skulle ge alla med deltid en verkligt lönelyft. Heltid är döden, det vet alla som jobbat inom vården en längre tid.

– Men i dagens högerklimat är folk rädda och klagar inte på något vilket gör det lätt för arbetsgivarna att hålla nere lönerna.

De låga lönerna för undersköterskor och andra grupper inom Kommunal menar hon i grunden beror på ett medeltida patriarkalt synsätt att kvinnor ska ha lägre lön än män.

– Det är ett förhållande som kapitalisterna älskar. Det är bara vi arbetare själva som kan ändra på detta. Det finns inga ombud som ställer saken tillrätta.

– Visst anser jag att facket är viktigt, men det nuvarande facket är inte mycket att hålla i handen. Folk vet ju inte ens var det finns.

Anita Salvén berättar om en förening som nästan bara ger sig tillkänna en gång om året genom kallelsen till årsmöte. På senare tid också med reklam om kreditkort.

– Det är värre än någonsin när facket vill att vi medlemmar ska teckna oss för kredit. Är det verkligen facket uppgift att verka för att vi ska skuldsätta oss?

– Jag anser att rätta namnet på detta är individuell ärekränkning. Jag är med i en fackförening av ett skäl, för att tillsammans med mina arbetskamrater kollektivt kunna ta kamp.

Vad gäller avtalsrörelsen nästa år menar Anita Salvén att möjligheterna för Kommunal ökat när LO:s samordning brutit samman. Det är dags att en gång för alla säga god natt till industrins märke. Nu borde Kommunals ledning visa handlingskraft.

– Annelie Nordlund pratar om att höja lönerna för de lägsta. Nu finns chansen när samordningen är borta. Min förhoppning är att alla ute på arbetsplatserna som vill förändring går samman och ställer sina egna krav.

– Rejäla lönelyft och bort med individuella löner anser jag är det viktigaste.

”Facket måste ta initiativ”

Clair Barcellos jobbar som undersköterska i Malmö. Hon menar att facket gör för lite för de så kallade låglönebranscherna.

– De måste ta mer initiativ, de kräver för lite.

Hennes förväntningar inför avtalsrörelsen är därför låga. Hon påpekar att hon inte tror på fackets möjligheter, så som det ser ut idag.

– Jag har inga förväntningar. Facket gör ingenting, men det handlar om hela systemet.

Hon beskriver ett stressigt och tungt jobb med mycket ansvar. Men med låg lön.

– Kanske är det för att vi inte har högre utbildning, funderar hon. Men inte heller sjuksköterskor tjänar så mycket.

Ett problem är att många jämför sjuksköterskor med undersköterskor, menar Clair Barcellos.

– Man borde jämföra med läkare istället, säger hon och beskriver en ganska splittrad stämning på arbetsplatsen.

– Det brukar vara diskussioner, men tyvärr vill ingen göra något konkret. Det är facket som måste ta initiativ.

• Vilka frågor borde Kommunal ta upp i avtalsrörelsen?
– Högre lön och bättre arbetsmiljö, det skulle ge större säkerhet för patienterna.

– Vi måste också få bättre bemanning. Idag måste vi jobba extra hela tiden, säger hon och fortsätter att beskriva det allvarliga läget i vården i sin helhet. Överbelagda sjukhus och överfulla väntrum. Det behövs mer resurser.

Trots att hon är kritisk till hur facket arbetar idag, eller kanske snarare hur de inte arbetar idag, är hon tydlig med att facket ändå behövs. Vad saknas då?

– Ett mer aktivt fack som faktiskt kämpar för våra rättigheter och inte bara sitter och pratar.

Som exempel tar hon sin erfarenhet av den fackliga kampen i Uruguay på 1970-talet.

– Där var facket annorlunda och inte lika odemokratiskt som här. Om vi ville ha högre lön, så pratade vi med facket. De gick direkt till arbetsgivaren. Och om inte arbetsgivaren gick med på kraven, då blev det strejk!

Trots låga förväntningar avslutar Clair Barcellos med att facket behövs men att det som framförallt behövs är att arbetare samlas och blir mer aktiva.

– Annars bestämmer arbetsgivaren allt.

”Medvetenheten i restaurangbranschen måste höjas”

Alexandra Nylund jobbar som kock på ett litet lokalt företag och har lång erfarenhet av restaurangbranschen, både i Sverige och i andra länder. Hon beskriver en oseriös bransch där många ungdomar utnyttjas och ofta själva inte vet om sina rättigheter.

– Man jobbar de timmar man får tilldelat sig och bryr sig sedan inte om villkoren. Det är nästan lite prestige i det.

Hon har tidigare varit med i Hotell och restaurang tidigare men är för tillfälligt inte organiserad. En av anledningarna är att de inte har kollektivavtal på det företag hon jobbar på nu.

– Det hade inte gjort någon större skillnad om jag var med i facket. Det är ett litet företag och de vill gärna ha kvar mig, så jag har fått löneförhöjning ändå.

Problemen med restaurangbranschen är betydligt större än bara dåliga löner och avtal.

– Det finns en negativ syn på branschen. Många ser jobben som något man bara gör tillfälligt, inte som seriösa jobb. Om man inte är krögare förstås.

– Jag hade velat se en attitydförändring. Så att vi tar oss själva på större allvar. Är du sjuk? Gå då inte till jobbet! Idag biter många av oss ihop istället.

Det går inte att belasta individen för det, menar hon.

– Vi måste bli medvetna. Men då måste vi ha ett starkt fack. Ingen 19-åring kommer att ställa sig upp och säga ifrån mot sin arbetsgivare utan uppbackning.

Alexandra Nylund har själv varit med om arbetsplatser där hon inte fått ut någon lön alls vissa månader, för att företaget gått dåligt. Arbetsgivare förväntar sig övertid och tycker att de gör den anställde en tjänst, som överhuvudtaget erbjuder denne ett jobb.

– Medvetenheten måste höjas. Men tyvärr kommer det väl se ut så så länge arbetsmarknaden ser ut som den gör, så länge vi är utbytbara.

Hon menar att många inom branschen har en, sett ur ett klassperspektiv, osund relation med sin arbetsgivare som gör det svårare att ställa krav.

– Det råder en sorts ”polare-mentalitet” där man efter jobbet kan ta en öl med sin arbetsgivare.

Samtidigt är det stor skillnad på olika företag i branschen.

– Man blir inte miljonär om man öppnar en restaurang och många restaurangägare sliter hårt, men framförallt i storstäderna finns enorma pengar, menar Alexandra Nylund.

• Vad skulle facket kunna göra för att höja medvetenheten för unga i branschen?
– De borde ha fler riktade kampanjer mot yngre, se till att folk vet om sina rättigheter. Och visa lite ryggrad.

– Vet man inte vad man borde ha i lön och vet man inte sina rättigheter, då ställer man heller inga krav. Arbetsgivarna kommer inte direkt kasta pengar på oss. Vi värderas inte så högt av samhället och då värdesätter vi inte oss själva så högt heller. Så vi måste känna stolthet och medvetenhet och värdera oss själva högre.

Rent konkret finns det en sak hon tror skulle göra det lättare för anställda, inte minst inom mindre företag.

– Jag skulle vilja ha påtvingade kollektivavtal på arbetsplatserna, då hade det varit lättare att hävda sin rätt.

”Låga löner är inskrivet i systemet”

– Jag förväntar mig inte mycket av avtalsrörelsen nästa år. Det känns tråkigt att säga, men för mig har facket visat var det står.

Moa Hamark från Göteborg är hotellanställd med fast tjänst på 50 procent. Men 20 timmar i veckan blir ofta mer. Timlönen enligt avtal ligger på 120 kronor. Det är ingen topplön direkt vilket hon förklara med att pengarna hamnar någon annan stans.

– För jakten på vinst präglar hela verksamheten. Ständigt ska det dras in på kostnader.

Men var ansvaret ligger för de låga lönerna är inte självklart.

– Det är så det måste fungera för den som driver ett bolag. Jag kan inte peka ut någon enskild, utan det är inskrivet i systemet. Det gäller företaget men också för fackets sätt att hantera lågavlönade.

– Att jag har den lön jag har är väl ingen slump. På något sätt måste lönen vara låg för att ägarna ska få så mycket som möjligt av vinsterna.

Förutom lönen finns det andra viktiga frågor som Moa Hamark anser bör med i avtalsrörelsen.

– För mig skulle 6 timmars arbetsdag var helt rätt, men att facket skulle driva det känns verklighetsfrämmande. Annars borde Hotell och restaurang driva rätten till fasta jobb och heltid vilket är sällsynt i vår bransch.

Att vara med i facket anser hon är viktigt trots känslan av att förbundets verksamhet inte riktigt funkar.

– För mig handlar det om solidaritet, facket är viktigt av principiella skäl. Det säger jag i medvetenhet om att dagens svenska fack är byggt på klassamarbete. Men genom historien har ju många strider lösts genom facklig kamp. Därför lever drömmen om en fackförening som drivs för arbetarnas skull.

Den kommande avtalsrörelsen lär bli som de senaste, funderar Moa Hamark. Att lönen i kronor höjs lite grann samtidigt som de lågavlönade fortfarande släpar efter.

– För det krävs kamp för att höja oss och att man gör politik av låglönefrågan. Men då gäller det att skapa en grund som hela arbetarklassen kan samlas kring.

Lars Rothelius

August Eliasson