Förhandlingarna om jobbpakten strandade

Förhandlingarna om jobbpakten initierades under förra årets Almedalsvecka i Visby, med den uttalade ambitionen att återupprätta den korporativistiska samförståndsandan mellan stat, fackföreningar och arbetsköpare som var socialdemokratins paradnummer under reformismens glansdagar.

Men när LO-ledningen i somras bjöds in att delta i förhandlingarna om jobbpakten var det den moderatledda regeringen och Anders Borg som stod för inbjudan. Men LO var inte svårflörtade, och från arbetsköparhåll hördes optimistiska tongångar när Svenskt Näringslivs Urban Bäckström hävdade att det var dags att ”återbygga det samförstånd som fanns under stora delar av efterkrigstiden”.

Konkret handlar jobbpakten om att med ungdomsarbetslösheten som språngbräda sänka lönerna och försämra arbetsvillkor. Borgarregeringen och Svenskt Näringsliv har i vanlig ordning hävdat att ungdomsarbetslösheten beror på att det är för dyrt att anställa ungdomar och LO-ledningen spelar med i spelet.

Jobbpakten innebär att unga under 25 år ska tvingas till jobb för 75 procent av lönen, mot att 25 procent av arbetstiden ägnas åt utbildning. Enligt regeringens prognoser skulle det innebära mellan 30.000 och 50.000 arbetstillfällen.

För att göra jobbpakten mera aptitlig för såväl fack som arbetsköpare har finansminister Anders Borg agnat kroken med förslag om att slopa systemet med differentierade a-kasseavgifter och ytterligare sänka arbetsgivaravgifterna.

Men i förra veckan strandade förhandlingarna sedan Svenskt Näringsliv drog sig ur. Arbetsköparna beskyller facket för att ha ställt för hårda krav i förhandlingarna.

– Jag anser att LO försöker göra politiska poänger på andra områden när vi måste koncentrera oss på att hjälpa ungdomar in i arbete. LO sviker landets unga genom att föra in ovidkommande krav som inte har med jobbpakten att göra, säger svenskt Näringslivs vice vd, Christer Ågren, i ett pressmeddelande.

LO-ledningen har uppenbart förväntat sig att den nyuppväckta samförståndsandan skulle innebära gemytliga förhandlingar, där parterna erbjuder varandra eftergifter i givandets och tagandets tecken. I förhandlingarna har facket villkorat jobbpaktens införande med att kräva att andra arbetarfientliga lagförslag, som föreslagna försämringar i Lagen om anställningsskydd, ska dras tillbaka.

Men något sådant vill arbetsköparna inte vara med om. De vill både driva igenom lönesänkningar och försämrat anställningsskydd. ”Svenskt Näringsliv var inte villigt att överge planerna på att skjuta all arbetsrätt i sank eller ens senarelägga en nedmontering av de anställdas trygghet”, som Martin Klepke uppgivet konstaterar i LO:s tidning Arbetet.

Sedan förhandlingarna strandat är finansminister Anders Borgs uttalade uppmaning att jobbpaktens innehåll ska stå som modell för branschvisa förhandlingar. Borgs lockbeten om ändrade a-kasseavgifter och sänkta arbetsgivaravgifter ska genomföras som incitament till arbetsmarknadens parter att driva igenom lönesänkningar för de unga.

LO-förbunden IF Metall, Handels och Kommunal har redan tecknat så kallade yrkesintroduktionsavtal, enligt samma modell som i jobbpakten. Mycket talar för att liknande avtal kommer att tecknas för flera branscher då majoriteten av LO-förbundens ledningar beklagar de avbrutna förhandlingarna.

Hotell- och restaurangfacket var ett av de förbund som i den senaste avtalsrörelsen stod emot arbetsköparnas krav på lönesänkningar för unga. Nu låter det annorlunda.

– Det är tråkigt att det inte blir av. Nu blir det fortsatt dyra a-kasseavgifter för lågavlönade, och ungdomar riskerar att missa chanser att komma in på arbetsmarknaden, säger HRF:s ordförande Ella Niia, om de strandade förhandlingarna.

Även IF Metalls förbundsordförande är besviken, trots att han om någon borde veta att sänkta löner inte skapar några jobb. Det avtal om sänkta ungdomslöner som IF Metall tog initiativ till 2010 hade för ett år sedan bara gett arbete åt 38 ungdomar.

– Jobbpakten behövs om vi ska komma åt den höga ungdomsarbetslösheten. Det är trist att arbetsgivarna på det här sättet slår sönder en möjlig uppgörelse, säger han till Dagens Arbete.

Nu handlar besvikelsen över de havererade förhandlingarna kanske inte så mycket om ungdomsarbetslösheten som att LO-ledningens förhoppningar på det nyupprättade klassamarbetet gått i kras. Däremot finns det all anledning att befara att LO åter lockas till förhandlingsbordet. Christer Ågren på Svenskt Näringsliv säger i det redan citerade pressmeddelandet att ”om LO är beredd att ändra sin hållning så förhandlar vi gärna vidare”. Frågan är om och i så fall vilka eftergifter LO-ledningen är beredda att göra för att gå arbetsköparna till mötes.