Fackligt nätverk på Lernia

– Det fanns ett missnöje och en oro. Folk visste inte om de skulle få stanna eller inte. I samband med det var vi några som började diskutera om att facket borde göra mer för oss, och vi kom in på att vi borde bilda en egen fackklubb eller på något sätt engagera oss i de fackliga frågorna.

Utan tidigare erfarenhet av fackligt arbete började Robert Sandh tillsammans med två arbetskamrater att lägga grunden för det fackliga nätverket. De träffades på fritiden för att diskutera fackliga frågor och sätta sig in i regler och avtal, och gav ut ett första flygblad för att presentera nätverkets existens.

– Vi kopierade bladet själva, och försökte dela ut det till så många Lerniaanställda som möjligt.

De fick också draghjälp av att det fackliga nätverket uppmärksammades av såväl lokalradion som fackförbundspressen. Efter några veckor gav arbetet resultat. Fler arbetare anslöt sig, och sedan dess samlar nätverket till regelbundna torsdagsmöten på lunchrasterna.

– Vi träffas i personalrestaurangen på Volvo. Där har vi diskuterat hur vi kan gå vidare, och folk kan komma förbi och ta upp eventuella problem de har i arbetet.

Idag består nätverket av ett femtontal arbetare som är i startgropen för att dela ut ett andra flygblad. De har också enats kring två konkreta frågor att driva.
– Vi kommer att driva kravet på ordentliga skor och skyddsutrustning, och att vi som inhyrda arbetare ska få grundläggande säkerhetsinformation när vi kommer till en ny arbetsplats, berättar Robert Sandh.

Frågorna är valda utifrån de inhyrda arbetarnas konkreta verklighet, och Robert Sandh ger exempel på varför de är viktiga.

– Det började brinna på Volvo och brandlarmet gick. Men vi visste inte vad det var för en signal. Det finns massor av varningssignaler vid banorna, om man drar en skruv fel eller så. Banorna fortsatte att rulla, så de flesta trodde att de var en sådan varningssignal och fortsatte att arbeta.

När det gick upp även för de inhyrda arbetarna att det var brandlarmet som lät och att fabriken måste evakueras visste de inhyrda arbetarna inte var de skulle ta vägen.

– När vi till slut hittade evakueringsplatsen så visade det sig att det saknades folk. Evakueringsledaren vet inte hur många vi är, inte vad vi heter och vad vi har för telefonnummer. Då blev det uppenbart att vår säkerhet inte är prioriterad.

Även kravet på nya skyddsskor är sprunget ur konkreta händelser på arbetsplatsen.

– Våra skor är begagnade och det är många som får fel storlekar. Vi hade en kille som förlorade bägge stortånaglarna för att han gick i för små skor. Men han vågade inte berätta om det förrän han lämnade Lernia och blev Volvoanställd.


Återigen möts vi av den rädsla som finns hos många bemanningsanställda.

– Det här är första arbetet för många ungdomar, som helst arbetar och håller käften. Jag tror att den här rädslan ofta är överdriven, men det visar att de är ett problem. Våra anställningar är väldigt godtyckliga. Du har ett kontrakt med en garanterad grundlön, men ingen garanti för förlängd anställning.

• Hur känner du och de andra som är aktiva i det här fackliga nätverket, är inte ni rädda?
– I början var vi det, vi hade en anonym e-postadress som enda kontaktuppgift. Nu har vi blivit lite modigare, jag tror inte man behöver vara så oroliga som vi var i början. Hittills har vi inte stött på några problem, men å andra sidan så har vi inte drivit några krav ännu utan bara upplyst våra jobbarkompisar om regler som redan finns.

Robert Sandh berättar att han upplevt bemötandet från IF Metalls sida som varierat. Ombudsmännen på lokalavdelningen har varit positiva och tillmötesgående, men från vissa representanter på Volvo har intresset varit mera svalt.

• Kontaktade Verkstadsklubben er inhyrda arbetare på något sätt innan ni själva engagerade er fackligt?
– För inhyrda lyser tyvärr facket ofta med sin frånvaro och det ska vi ändra på. Strax efter att vi delat ut det första flygbladet och uppmärksamheten det fick så anordnades en introduktionskurs för nya inhyrda av Volvo där facklig introduktion ingick. Tyvärr så har man slutat med den introduktionen och bara en fjärdedel har fått gå den.

De kommande veckorna väntar ett antal fackliga utbildningar i IF Metalls regi, och lokalavdelningens ombudsmän kommer att hjälpa Robert Sandh och de andra aktivisterna i nätverket.

– All facklig verksamhet har vi än så länge bedrivit på fritiden, vi har inte haft någon betald facklig tid. Det gör att allt går lite långsammare, avslutar Robet Sandh.