Ett första smakprov på lönearbetet

Publicerad 14 augusti 2017
Chester Elmroth är uppvuxen i området och har både far- och farfarsföräldrar på kyrkogården.
Chester Elmroth är uppvuxen i området och har både far- och farfarsföräldrar på kyrkogården.

Än är sommaren inte över och tusentals ungdomar runtom i landet är fortfarande mitt i sommarjobbet. Proletären träffar några av dem.

Bilder
Fakta och bakgrund
Ungdomar på arbetsmarknaden
  • Arbetsmarknaden är tuff, särskilt för de unga. Den öppna ungdomsarbetslösheten har sjunkit något de senaste åren, men är alltjämt hög med sina 17,3 procent.
  • Detta leder till hård konkurrens om jobben, vilket spelar arbetsköparna i händerna. Många ungdomar utnyttjas och behandlas illa. Oerfarna och måna om sin anställning törs de inte alltid säga emot.
  • En demografisk förändring har också ägt rum på arbetsmarknaden, med tiotusentals nyanlända, många unga, som inte hunnit bekanta sig med svenska regler och bestämmelser, eller befinner sig i en desperat sits. Även det en fördel för arbetsköparna.

”Jag har hört rykten från dem som varit här ett tag att kyrkogårdar var riktigt ruffiga arbetsplatser förr i tiden."

Det är nu början av augusti och trots skiftande väderlek är sommaren långt ifrån över. Tusentals unga gymnasieelever och studenter runtom i landet befinner sig fortfarande i arbete, andra har precis avslutat sina anställningar och plockat ut sina första lönekuvert.

Sommarjobbet är många ungdomars första erfarenhet av lönearbete och en inkörsport i vuxenlivet. Men trots missöden och skräckhistorier om ofredanden och solskensavtal blir det ”första jobbet” ofta en, om inte positiv, så åtminstone lärorik erfarenhet. Många återkommer också till sitt jobb sommar efter sommar.

Chester Elmroth möter upp Proletären utanför ingången till Västra kyrkogården i Göteborg, en stor och lummig begravningsplats mitt i Majorna. Han har precis avslutat sitt sommarjobb här som trädgårdsarbetare för fjärde året i rad.

– Man går ju inte runt i något orangeri och knipsar, här är det bara ut med lövblåsen eller gräsklipparen och skaka sönder händerna! Men även om det är bensin-ångor och bullriga maskiner så är det en ganska god miljö att vistas i.

En grön truck med en gammal kollega till honom puttrar förbi. De vinkar till varandra.

– Jag var väldigt ny på arbetsmarknaden när jag började här. Det var väl mitt första ”riktiga” jobb. Innan var det bara korta och lösa anställningar. Ganska kämpigt. Det är rätt skönt att kunna komma tillbaks hit varje sommar. De följer ju Las också, och då har man rätt att återkomma säsong efter säsong.

Det är många som jobbar här under högsäsongen, omkring åttio personer – många av dem ungdomar som just slutat gymnasiet.

– Jag har hört rykten från dem som varit här ett tag att kyrkogårdarna var riktigt ruffiga arbetsplatser förr i tiden. Gubbarna hade sprit i buskagen och höll på. Det var väl arbetsförmedlingen, på tiden då de faktiskt förmedlade jobb, som skickade hit sådana de inte kunde placera någon annanstans. Nu har de städat litegrann och försöker ta in folk som har trädgårdsutbildning och liknande.

Chester Elmroth tog själv ett år till att skaffa sig en sådan.

– Även om det inte betydde något i praktiken, det hade nog varit lika meriterande att bara känna rätt person.

Jobbet låg faktiskt inte på platsbanken, utan i Svenska kyrkans system, då det är de som förvaltar kyrkogården.

– Men man behöver inte vara medlem… eller troende heller för den delen, säger Chester Elmroth och skrattar.

– Det är lite ”skyddad verkstad” här också. Kyrkan jobbar inte som kommunerna. Många tjänster inom grönskötsel och liknande läggs ut på entreprenad. Men Svenska kyrkan, eller kyrkogårdsförvaltningen, verkar vilja hålla i det här själva. Och det fungerar ju bra.

• Intressant att Svenska kyrkan, av alla organisationer, värnar om trygghet och goda arbetsvillkor!
– Det är en sådan monolitisk organisation så jag tror inte ens de vet hur man styckar upp verksamheten och säljer ut. Det var lite sura miner en gång när de tog in ett utomstående företag för att såga ner några träd, så det förekommer väl, men inte på ”grundnivå”, om man säger så.