Det krävs kamp mot EU-rättens dominans
Sedan EU-inträdet 1994 har allt fler av våra lagar anpassats efter EU:s fördrag, förordningar och direktiv. I bemanningsfrågan är Bemanningsdirektivet grundläggande. Den har även en direkt koppling till LO:s bemanningsavtal.
Inom EU-rätten finns det avgörande skillnader mellan unionens olika begrepp. Ett fördrag kan liknas vid en grundlag för EU, en förordning är ett beslut som gäller alla medlemsstaterna och ett direktiv innebär ett principbeslut som ska få en nationell tillämpning i varje medlemsland.
När Bemanningsdirektivet trädde i kraft 2008 blev Sverige skyldigt att hitta en väg för att fullfölja beslutet. Sverige har sedan 1930-talet haft en tradition av att staten ska låta fack och arbetsköpare förhandla fram lösningar. Trots lagstiftning från staten, framförallt under 1970-talet så löser parterna även i våra dagar motsättningar vid förhandlingsbordet. I Storbritannien har direktivet reglerats fullt ut via lagstiftning för att ge bemanningsanställda grundläggande rättigheter.
Det ska inte förnekas att direktivet ger ett grundläggande skydd men det erkänner även bemanningsföretagen som arbetsgivare inom EU. Vilket högljutt påpekats i media av bemanningsföretagens vd Henrik Bäckström. Direktivet ger företagen rätten att driv tvister till EU kommissionen, något som har förekommit.
Den nationella tillämpningen i Sverige blev Bemanningsavtalet mellan Svenskt Näringsliv och LO som förnyades 2012. Dock stiftades en lag samma år som ger ramarna i enighet med direktivet. I avtalets partsavsikt slås det fast att behovet av flexibla bemanningslösningar kommer att öka på den svenska arbetsmarknaden. LO anser därmed att bemanningsanställningar är här för att stanna, trots att facket kräver ett förbud av permanent bemanningsanlitande tillsammans med socialdemokraterna.
Bemanningsavtalet är inte en seger för fackföreningsrörelsen som det hävdas. Avtalet utgör EU-rättens dominans över svensk arbetsmarknad och lagstiftning. Inte för det sagt att det inte går att förhandla fram bättre avtal trots EU:s överstatlighet. Men om det ska till ett förbud som på allvar skapar trygghet för arbetarklassen, krävs en kamp mot EU:s rätt att stifta direktiv som står över det nationella självbestämmandet.
Genom motioner till Byggnads kongress med krav på lagstiftat förbud av bemanningsföretag så kommer frågan att behandlas av ett viktigt LO-förbund. Förhoppningsvis blir Byggnads kongressbeslut i frågan ett steg på vägen till en lösning av denna för arbetarklassen viktiga fråga.
Erik Pettersson
Kommunistiska Partiets facklige sekreterare