”De tar bort våra förmåner en efter en”

Publicerad 22 mars 2017
200 bussförare protesterade mot arbetsköparen Keolis i Stockholm förra veckan.
200 bussförare protesterade mot arbetsköparen Keolis i Stockholm förra veckan.

– Jag orkar helt enkelt inte köra på de här villkoren, säger Chafia Kheir, en av de många arga bussförare Proletären träffat under protesten mot Keolis.

"De tar bort våra förmåner en efter en"

Dragica Dizdarevic har jobbat som bussförare i sammanlagt 25 år. Hon berättar om hur arbetsförhållandena som tidigare var bra har blivit sämre och sämre, inte minst sedan Keolis tog över trafiken.

– De tar bort våra förmåner en efter en. Många av mina arbetskamrater mår dåligt.

– Jag tycker det blir sämre med tidssökning. Keolis säger att det är mer rättvist men det stämmer inte.

”Jag orkar inte köra på de här villkoren”

Chafia Kheir har jobbat som bussförare i nio år. Men på senare tid kör hon bara buss varannan vecka och jobbar som servicevärd varannan.

– Jag orkar helt enkelt inte köra på de här villkoren. Jag är inte sjuk men jag orkar inte.

– Keolis är inte värst av de olika arbetsgivarna vi haft men de har gjort många försämringar. Jag kan faktiskt inte rekommendera någon att jobba här. Om jag själv orkar tills jag fyller 61 är jag glad. Till 65? Inte en chans.

”Välfärden ska fungera fast den kostar pengar”

Peter Sellén har kört buss sedan 2010 men är mer eller mindre uppväxt på Stockholms bussar. Både hans morbror och mormor jobbade på Nybodagaraget.

– Jag brukade följa med mormor på 165:an till Högdalen och käka glass. Hade hon levt idag hade hon inte tyckt om vad det blivit av jobbet.

Peter Sellén pekar på att borttagna förmåner i praktiken är att betrakta som lönesänkningar.

– Ta tjänstekortet till exempel, det har de tagit bort. Ett årskort på SL kostar 7000 kronor. Sedan får vi inte längre något träningskort heller. Det blir mycket pengar.

– Med bättre villkor hade de fått nöjda förare och fler som sökte sig till jobbet. Kollektivtrafiken är välfärd och välfärd ska fungera fast den kostar pengar.

Peter Sellén berättar om kurser och fokusgrupper som Keolis ordnar, men som inte leder till någon egentlig förändring.

– De vill bara kunna dokumentera att de gör något för personalen men de skiter i att lyssna.