De krävde kollektivavtal – nu sägs hälften upp

I två år har David Jonsson jobbat som telefonförsäljare på Makalös Callcenter. Tillsammans med sina arbetskamrater fick de nyligen igenom kollektivavtal på arbetsplatsen. Men i maj kom varslet, de fick de veta att hälften av de anställda ska sägas upp.

Som fast anställd hoppades David Jonsson få vara kvar. Men såväl provanställda som flera av de fast anställda skulle få gå.

– Man känner sig sviken, förklarar David Jonsson för Proletären och vittnar samtidigt om den dåliga stämningen på arbetsplatsen.

– Det är inte många glada miner, det känns svårt att jobba vidare sista tiden. Det är svårt att hitta motivationen.

Jobbet som telefonförsäljare på ett callcenter förknippas av många med osäkra anställningar, låga löner och dåliga arbetsvillkor. Inte blir det bättre av att en del inte kan se skillnad på säljaren, som bara gör sitt jobb, och arbetsgivaren, som är den som faktiskt säljer den där produktionen eller tjänsten som kunden kanske känner sig påtvingad.

Yrket anses ibland vara ett typiskt ”ungdomsjobb”. David Jonsson känner igen sig i bilden och just därför bestämde sig han och arbetskamraterna för att försöka förbättra arbetsvillkoren på jobbet.

– Innan kunde chefen komma och be oss skriva på anställningsavtal medan vi satt i telefon med kunder, utan att vi ens hann läsa igenom!

David Jonsson berättar att flera reagerade på det och pratade ihop sig om vad de kunde göra.

– Vi tog kontakt med facket och fick hjälp med att fixa kollektivavtal. Chefen försökte sätta stopp för det och sa att vi inte behövde kollektivavtal och att vi hade bra villkor ändå, men vi stod på oss.

Tack vare kollektivavtalen har flera nu fast anställning med månadslön och provision ovanpå det.

– Vi är nästan unika inom branschen med att ha det, berättar David Jonsson som menar att stämningen blev bättre på arbetsplatsen också.

– Allt kändes väldigt bra innan varslet.

I maj månad meddelade Makalös AB att 30 av de totalt 60 anställda på deras callcenter i Karlstad skulle bort. Anledningen var en ”arbetsbristsituation” där ”volymen på kunderna har minskat”, enligt företagets vd Björn Jacobsen.

Om varslet har något att göra med att de anställda krävt kollektivavtal är svårt att veta. Företaget förnekar förstås det men David Jonsson tycker att det hela kom lite väl plötsligt för att vara en slump. Samtidigt ångrar han inte att de ställt krav.

– Vår historia kanske inte slutade jättebra, men jag vill ändå uppmana alla som jobbar på callcenter att gå med i facket och kräva kollektivavtal. Allt blev bättre när vi kunde gå via facket och diskutera de problem vi hade, berättar han.

– Innan var man osäker och ville inte gå till chefen och klaga. Sen fick vi en fackklubb som vi kunde gå till om man har synpunkter om tider, löner eller annat. Det känns helt enkelt tryggare!

– Det känns också bra att ha gjort något för de andra, de som är kvar, lägger han till.

David Jonsson jobbar kvar under sommaren. Sen måste han söka sig vidare. Han funderar på Oslo, dit många ungdomar från Karlstad åker för att få jobb, eller Göteborg.

– Kanske blir det någon utbildning, lägger han till.

Under våren har situationen för callcenter-arbetare uppmärksammats tack vare strejken på Focus CRS i Fränsta, Ånge kommun. Där krävde arbetarna kollektivavtal, men företaget vägrade. Det ledde till att callcentret till slut lades ned. David Jonsson känner igen sig i deras kamp.

– Ja, man känner med dem. Vi fick ju igenom vad vi krävde men för dem var det svårare.

• Ibland sägs det att ungdomar vill ha flexibilitet och inte fasta anställningar. Vad säger du om det?
– Det är inte grundat i verkligheten. På min arbetsplats var vi nästan bara unga, men alla längtade efter fast anställning och månadslön.

• Centerpartiet har föreslagit ungdomslöner, med 75 procent av ordinarie lön…
– Jag kan inte se någon logik i det, det är ju inte så att arbetsgivarna inte har råd att ge unga människor lön!

David Jonsson och hans arbetskamraters kamp för kollektivavtal är egentligen inte märkvärdig. De behövde inte strejka, och det var enkla och grundläggande krav de ställde. Ändå är hans historia tyvärr ett undantag. På många ungdomsdominerade arbetsplatser jobbar unga med osäkra anställningar och dåliga villkor.

Själv tror David Jonsson att det beror på att det är det allra första jobbet för många, och det är ofta stor omsättning på arbetarna.

– Arbetsgivarna har märkt att de kan utnyttja ungdomar och komma undan med det!

För ungdomar kan det vara ett stort steg att ta kamp för sina arbetsvillkor. På en ar-betsmarknad där många unga är glada över att överhuvudtaget ha ett jobb behövs mod för att våga rikta krav mot arbetsgivaren. Vi frågar vad David Jonsson har lärt sig av sin tid på callcentret.

– Att se mina arbetskollegor, att de har med min anställning att göra. Många tänker bara på sig själva men på en arbetsplats måste man gå ihop för att få trygghet. Man kan starta en fackklubb och det finns lagar, skydd och rättigheter.

Kollektivets styrka och att hjälpa varandra är något David Jonsson återkommer till.

– Man måste få med sig sina jobbarkompisar, då får man en helt annan grund att stå på!