Cykelbud redo att organisera sig

”Antingen vaknar arbetarrörelsen till liv igen, eller så förlorar vi allt vi kämpat till oss"

Publicerad 30 mars 2017
– Ju fler vi blir desto mindre anonyma kan vi vara, säger cykelbuden på Foodora i Stockholm som Proletären har träffat. Nu vill de komma i kontakt med fler arbetskamrater som vill kämpa för bättre villkor på jobbet.
– Ju fler vi blir desto mindre anonyma kan vi vara, säger cykelbuden på Foodora i Stockholm som Proletären har träffat. Nu vill de komma i kontakt med fler arbetskamrater som vill kämpa för bättre villkor på jobbet.

Låga löner, osäkra villkor och en arbetskamrat som sparkades efter att ha pratat med facket. Arbetarna på Foodora tänker nu ta kamp.

Bilder

”Det viktigaste är att vi arbetare snackar ihop oss och gör någonting.”

THIS ARTICLE IS ALSO AVAILABLE IN ENGLISH

”Jag sparkades när jag bad facket om hjälp”. Cykelbudet Carlos Gomes berättar i Dagens Nyheter om hur matleverantören Foodora sparkade honom efter att han varit i kontakt med Transportarbetarförbundet. Han hade inte fått någon sjuklön när han var hemma med lunginflammation.

Uppsägningen fick han via sms, med avslutningen ”Cheers man, stay strong stay cool!”

Några dagar tidigare besöker Proletären Stockholm och pratar med Carlos Gomes före detta arbetskamrater. De vill vara anonyma för att inte få ett liknande sms som Carlos Gomes fick.

Vi möts runt hörnet från deras arbetsplats på Östermalm.

– Vi har alla jobbat olika länge och har olika erfarenheter, men jag upplever att missnöjet bland oss har blivit större på senare tid, säger Peter.

Arne är en av veteranerna på Foodora. Det kanske inte låter som någon bedrift då Foodora öppnade i stan så sent som sommaren 2014. Men det är få som orkat vara kvar särskilt länge. Det är stressigt, uselt betalt, och anställningsförhållandena är osäkra.

Peter och Arne, tillsammans med fyra andra arbetskamrater – Ahmed, Sebbe, Sakarias och Chen – visar upp cykelgaraget där de börjar sina arbetsdagar. Det är en helt vanlig cykelkällare utan några ytterligare bekvämligheter. Toalett finns inte. Det får de i värsta fall låna på Foodoras kontor en bit uppför Styrmansgatan. Städa får de göra själva, men inte på arbetstid. Det ser ut därefter.

Ett femtiotal cyklar står hopträngda i rader.

– Det har varit inbrott flera gånger och vi har fått våra cyklar stulna, berättar Ahmed.

Det hade kanske främst varit ett problem för företaget om det inte vore så att de anställda måste använda sina egna privata cyklar i jobbet.

– De som söker jobb får sina cyklar inspekterade. Duger inte cykeln får man inget jobb, berättar Chen.

Sedan en tid tillbaka finns en mekaniker på plats en och en halv timme per dag, men reservdelar och liknande får arbetarna betala själva. Får man punktering långt ifrån garaget får man antingen lämna in cykeln till närmaste cykelverkstad på egen bekostnad eller laga slangen själv.

– Men då måste man logga ut ur appen först så man inte gör det på arbetstid, upplyser Sakarias.

Det är via en app i mobilen som buden får ordrarna. En kund beställer mat från en restaurang i centrala stan, ett bud får ordern och cyklar till restaurangen för att hämta maten.

– Restaurangerna har inga skyldigheter gentemot oss, så vi kan ibland få vänta ganska länge, berättar Sebbe.

All väntetid kostar pengar för arbetarna eftersom en del av lönen är provisionsbaserad. På vardagar får de 70 kronor i timmen plus 20 kronor per leverans. På fredagar efter klockan 17.00 och hela helgen får de ingen timlön alls, men 75 kronor per leverans.

Få bud kommer upp i 40 timmars arbetsvecka.

– En arbetsdag kan skilja sig ganska mycket åt. Det kortaste passet jag fått var en och en halv timme, berättar Ahmed. Det är lika lång tid som restiden till och från jobbet.

– Men om man ber om mer jobb kan man få det. Särskilt om man är omtyckt av chefen.

När maten väl är klar ska den levereras till kunden. Ofta centralt i Stockholm, men ibland längre ut.

– Jag har fått cykla både till Aspudden och till Årsta, berättar Chen.

Sakarias berättar om när han hade en så stor beställning att den inte fick plats i den rosa Foodoraboxen, utan han fick köra två gånger.

– Jag påtalade det för chefen och tänkte att jag skulle få betalt för två leveranser. ”Bra jobbat”, svarade han bara.

Alla ordrar som kommer in före arbetstidens slut måste de ta. Även om de egentligen går av sitt pass om tio minuter och ordern kommer ta trekvart.

Vem som får en inkommen order beror på hur nära restaurangen mobiltelefonen befinner sig, och på statistik över hur snabb cyklist man är.

Vid anställningsintervjun, eller ”onboardingen” som det heter på Foodora-språk, blir en del beordrade att cykla till en viss plats, ta en selfie och cykla tillbaka igen medan intervjuaren tar tiden.

De som klarar testet och får jobb anställs på visstidskontrakt på en månad. Om man har tur kan man efter ett tag få kontrakt på hela tre månader.

Schemat läggs ut på internet några dagar i förväg.

– Idag är det onsdag och jag vet inte om jag ska jobba på måndag eller inte, säger Arne.

Av Foodoras drygt 400 anställda i Sverige finns ungefär 280 i Stockholm.

– Det är omöjligt för oss att veta exakt, men ungefär 70 procent är invandrare, säger Peter.

– Så Foodora kan framställa sig som samhällsnyttiga när de erbjuder jobb åt nyanlända. Men de gör inte oss en tjänst genom att ge oss jobb. Vi gör dem en tjänst när vi jobbar under de här villkoren!
Foodora i sin tur menar att de korta kontrakten är bra för de anställda som får flexibilitet att anpassa jobbet efter övrig sysselsättning, till exempel studier. Ahmed tycker det är skitsnack.

– Skulle inte studenter förtjäna riktiga villkor? Och alla föräldrar som måste försörja sin familj på det här jobbet, hur bra är ”flexibiliteten” för dem?

I Transports kontakt med Foodora har företaget vägrat kollektivavtal. Arbetets karaktär med mycket ensamarbete i kombination med att många inte talar svenska gör det svårt för de anställda att prata om problemen.

Men de sex buden som Proletären har träffat försöker, tillsammans med några andra arbetskamrater, organisera ett motstånd underifrån.

– Vi är några stycken men vi behöver bli fler, säger Peter som inte vill peka ut någon särskild väg framåt.

– Det viktigaste är att vi arbetare snackar ihop oss och gör någonting.

Men då behöver de bli fler.

– Ju fler vi blir desto mindre anonyma kan vi vara, säger Arne.

Vilka är det då som beställer mat via Foodora? Under 2016 hade företaget en kampanj med rabattkuponger som gjorde att många testade tjänsten, berättar Sakarias.

– Då var det ganska blandat folk vi levererade till, men nu är det mer av övre medelklass. Dagtid är det lunch på kontoret och på kvällar är det hemleveranser, mycket Östermalm.

– Visst kan man känna ibland att folk kunde fixa sin egen mat, men jag gillar att cykla och jobbar gärna som cykelbud säger Ahmed.

När arbetslösheten är hög och många står i kö för jobben, öppnar det möjligheter för företag att erbjuda otrygga jobb till låga löner. Särskilt bland invandrare som kanske inte kan den svenska arbetsmarknaden och pratar dålig svenska.

– Det är så den här marknadsekonomin fungerar, säger Peter. Arbetare spelas ut mot varandra medan företagen gör vinst.

– Och utvecklingen ser inte ut att stanna. Så antingen vaknar arbetarrörelsen till liv igen, eller så blir vi av med allt vi kämpat till oss.

Arbetar du på Foodora och vill vara med och kämpa för bättre villkor?
Maila Foodorasthlm[at]hushmail.com. Adressen är till cykelbuden som intervjuas ovan.