Hoppa till huvudinnehåll
Av

Bussföretagen i attack mot förarnas villkor

Sveriges Bussföretag som organiserar de privata trafikföretagen kräver i årets avtalsrörelse dramatiska försämringar för en yrkeskår som redan fått se sina villkor sänkas. Sammanfattningsvis vill de att vi ska arbeta betydligt mer än idag, och till sämre ersättning.


För det första vill bussarbetsköparna avskaffa uppräkningen för tid för dem som kör delade turer. Alltså att den som börjar vid 5-tiden på morgonen och slutar vid 17-tiden på kvällen med längre uppehåll däremellan ska få mindre kompensation för dessa extremt långa arbetsdagar.

För det andra vill de införa årsarbetstid, vilket de kallar en timbank. Det innebär att företagen ska kunna lägga scheman med stora skillnader i arbetstiden över året. Ibland extremt mycket, och ibland ytterst lite.

För det tredje vill de försämra pausreglerna ytterligare. I slutet av 90-talet lyckades bussförarna strejka sig till pisspauser som sedan dess varit en nagel i ögat för arbetsköparna.

För det fjärde vill de återinföra karensdagen vid sjukskrivning som beror på hot och våld.

Företagen erkänner själva att det handlar om
betydande försämringar men försvarar sig med att de måste pressa kostnaderna för att vinna anbuden. Givetvis ett ickeargument eftersom det är de själva som lägger dessa tydligen alltför låga anbud i konkurrens med varandra.

På många sätt handlar konflikterna i bussbranschen om arbetstiden. Vad som ska räknas som jobb och inte. Sedan Kommunals ledning utropade den lilla busstrejken vid senaste avtalsrörelsen till en stor seger har vi i Malmö fått en dramatisk reallönesänkning i och med att vi sedan sommaren 2014 kan tvingas börja och sluta på helt olika platser i staden. Det leder till stora svårigheter för de som tvingas köra bil eller cykla till jobbet.

Reglerna om kör- och vilotider har i praktiken urholkats. Våra lokala fackrepresentanter har inte mobiliserat till kamp utan litat till Arbetsdomstolens falska rättvisa där de givetvis fick avslag.

Förtroendet för Kommunal är med rätta kört i botten.

Men trots de ständiga sveken från Kommunal visar kollegorna sin ilska över arbetsköparnas kravlista. Jag har hört många vältaliga argument från busschaufförer om de ständiga försämringarna, om hur det alltmer liknar USA, om hur Sverige kastar bort miljarder i EU-avgifter samtidigt som politikerna inte anser sig ha råd att ta rimliga anbud.

Slutligen är det vi själva som kan ge arbetsköparna svar på tal, för som en kollega uttryckte det:

”Vi får väl strejka. Då stannar Sverige. Då kanske det händer något.”
Richard Ströberg

Busschaufför