Hoppa till huvudinnehåll
Av
Gymnasielärare

Barnmorskornas julkrubba

Barnmorskorna fortsätter sin envetna kamp för en anständig förlossningsvård. Men när den offentliga vården tvingas ner på knä vädrar de privata alternativen morgonluft.


Barnmorskorna har under lång tid bedrivit en välorganiserad och målmedveten kamp för en anständig förlossningsvård och bättre arbetsvillkor. De har ordnat demonstrationer, skrivit debattartiklar och på ett skickligt sätt använt sig av sociala medier.

Barnmorskeupproret har spritt sig och pågår över hela landet. I Stockholm håller de en manifestation med julspel utanför Landstingshuset i samband med att fullmäktige har möte. Talespersonen Ia Jeppson förklarar vad det handlar om.

– Vi är underbetalda, det är stress och hög arbetsbelastning, säger hon. Vi har larmat om vår omöjliga arbetssituation i ett års tid. Vi tillåts inte ge den trygga och patientsäkra vård som vi egentligen kan och önskar.

Radioprogrammet Kaliber har i flera aktuella inslag gett bränsle åt barnmorskornas kamp mot underbemannade förlossningskliniker. En granskning av lex Maria-anmälningar visar att det finns fall där barn till och med dött på grund av personalens ohållbara arbetssituation.

– Vi kräver att politikerna satsar på mödra- och förlossningsvården, poängterar Ia Jeppsson. Det behövs en barnmorska per kvinna i aktiv förlossning. Därför måste vi få fler barnmorskor. Det måste tas ett långsiktigt ekonomiskt ansvar.

I Stockholmsområdet har det sedan länge stått klart att förlossningsvården inte håller jämna steg med befolkningsökningen. Lägg därtill förlamande åtstramningspaket och besparingar som regelmässigt slår mot de offentligt drivna akutsjukhusen.

Bristerna öppnar för privata vårdgivare. Till vintern planerar Praktikertjänst att starta Sophia BB med kapacitet för 4000 förlossningar om året. Om några år ska Capio S:t Görans sjukhus göra detsamma. Men fler BB innebär inte automatiskt fler barnmorskor.

– BB Sophia kan betala högre löner och erbjuda bättre arbetsvillkor, hävdar Ia Jeppsson. Under en övergångsperiod riskerare det att ge upphov till ett glapp på omkring 80 barnmorskor vilket kommer att märkas i ordinarie landstingsvården.

Barnmorskornas protester har gett eko hos allmänheten, i media och hos politiker. Den borgerliga landstingsmajoriteten har lovat att skjuta till pengar för högre löner. Men trots de fagra orden är det långt kvar till någon verklig förändring.

– På golvet ser vi ingen skillnad alls, avslutar Ia Jeppsson. Vi har vare sig fått fler förlossningsplatser eller fler barnmorskor. Mycket lite, eller inget alls, har hänt. De utlovade lönepengarna har vi ännu inte sett till.
Barnmorskeupproret rullar vidare och förtjänar allt stöd.