Avtal efter hot om konflikt

Den 18 september tvingades arbetsgivarorganisationen Almega gå med på Sekos krav på kronavtal för bransch Kommunikation. I den ingår Postbolag, PostNord och Citymail samt anställda vid flygplatser som sköter incheckning och säkerhet.

Då avtalet gick ut sista maj får man säga att det varit väldigt segdraget för något som borde vara en självklarhet. Krontal för alla grupper med lön under 25000 istället för procent var en grund i LO:s samordning. Det är en viktig princip då krontal ger mer till låglönegrupperna än procent.

6,8 procent i löneökning blir ju betydligt mer för den som tjänar 30000 kronor än för den som tjänar 22000, som de flesta av Sekos medlemmar i branschen. Dessutom ökar ju procentpåslag löneklyftorna istället för att minska dem.

Seko Post, som jag själv tillhör, organiserar anställda inom Posten Meddelande, brevbärare och terminalarbetare samt i PostNord Logistics, chaufförer och terminalarbetare. Som i övriga samhället har arbetarlönerna i Posten i förhållande till tjänstemän och chefer ständigt sjunkit.

Snittlönerna för heltidsanställda ligger mellan 22500-23000, för terminalarbetare ännu lägre.

Till det kommer en kraftig ökning av olika former av dåliga anställningar som timanställningar, tidsbegränsade anställning, deltid med mera. Även andelen bemanningsanställda har ökat kraftigt och är numera ett naturligt inslag på de flesta av Postens arbetsplatser.

Detta är ett resultat av flera års urholkning av arbetsrätten och Las som olika regeringar, inte minst den nuvarande, drivit igenom. Med det mer eller mindre outtalade syftet att splittra de anställda, öka den så kallade “flexibiliteten” (otryggheten) och sänka lönekostnaderna. Onekligen har det lyckats, mycket tack vare den höga arbetslösheten och den havererade a-kassan. 

Almega, med PostNord som dominerande kraft, har under förhandlingsperioden visat ointresse för förhandlingarna och först inför hot om varsel satt sig i reella förhandlingar. Arbetsgivaren har fört ett allmänt resonemang om att personalen är för dyr, har för bra villkor och för oflexibla anställningsformer!

Procentlönepåslag var också det enda tänkbara av ideologiska skäl. Rätt märkligt, då i stort sett alla andra avtal haft krontal för grupper som tjänar under 25000.

Samtidigt med förhandlingarna centralt pågick också lokala förhandlingar med respektive bolag. Inom Posten har samma resonemang förts fram av arbetsgivarna. Branschavtalet sätter löneram och avtalstid medan företagsavtalen, kollektivavtalet, reglerar allt annat (anställningsformer, tid, övertid, ledigheter med mera).

Seko har i avtalsrörelsen agerat enligt LO samordningen, det vill säga med krav på 700 kronor mer i månaden och ettårsavtal. I kraven mot Posten har Seko prioriterat anställningsformerna.

Fokus har lagts på att samma villkor ska gälla för alla anställningsformer utan undantag, att korttidsanställningar ska minimeras och att allt arbete utöver schemalagd tid ska ge övertid. Idag får en paketsorterare, varav många arbetar deltid, ofta jobba över men då får de bara enkel timlön (mertid) tills de jobbat upp till 100 procent av heltid!

Hur blev då resultatet av förhandlingarna med Almega? Lite si och så kan man konstatera. Att få igenom krontalsprincipen var mycket viktigt. Vi som är fackligt aktiva i Seko Post har märkt ett kraftigt stöd från de flesta medlemmar, fler oorganiserade har anslutit sig och det har varit ett bra engagemang.

Trots de låga lönerna i Posten har det tyvärr inte funnits något tryck på att lönerna ska höjas rejält. Det så kallade “märket” som industrin sätter verkar inte bara vara ett mentalt märke för parterna utan också för arbetargrupperna.

Striden har helt enkelt handlat om att vi inte ska få mindre än andra och att det med krontalspåslag ska ha låglöneprofil.

Det nuvarande kollektivavtalet ligger fast i tre år. Positivt är att de kraftiga försämringar som Posten ville ha, framför allt i omställningsavtalet, stoppas. Vi har ett ganska bra avtal vid övertalighet och uppsägning som Posten tycker är för dyrt. Med vikande framtida brevvolymer kommer inte bara brevbärarna få jobba hårdare, de kommer också bli allt färre. Redan nu försvinner hundratals jobb varje år.

Än snabbare har utvecklingen gått i Danmark med nästan halverade brevvolymer och anställda. Ett resultat av digitalisering och beslut i Folketinget om att all kommunikation från grannlandets myndigheter (skatteverk, försäkringskassa med mera) nu sker digitalt.

Det ser likadant ut i resten av Europa. Så har man i Holland lagt ut hela brevbäringen på ett franchisesystem likt McDonalds där lokala ”entreprenörer” använder studenter och hemmafruar till att på deltid dela ut post.

Negativt är självklart att möjligheterna att få bort skevheterna och orättvisorna i anställningsformerna blir små då fredsplikt råder.

Det vi kan hoppas på är att det engagemang som synliggjorts i årets avtalsrörelse tar formen av ett starkare medlemstryck, fler organiserade och kraftigare fackligt arbete ute på arbetsplatserna. Det är ju i vardagen där som också möjligheten till förändring finns. Och omvänt, om trenden med vikande medlemstal fortsätter står vi allt svagare.

Det finns stora arbetsplatser inom Posten där bara 30-40 procent är med i facket. Om det vore så överallt skulle det vara omöjligt att hävda kollektivavtalet och se till att det följs. Resultatet behöver man inte åka till USA för att se, det räcker med att kolla hur det fungerar på många av hamburgerkedjornas restauranger i vårt land.

En mer aktiv och stridbar fackförening hänger ihop med en ökande organisationsgrad vilket är nödvändigt för att försvara de arbetande klassernas rättigheter. Avtalsrörelsen 2013 med Sekos kampvilja och medlemmars engagemang är enligt min mening ett litet men viktigt steg framåt.

I övrigt är det beklämmande att gamla tjänstemannaförbund, som ST Post, när deras egna medlemsgrupper minskat med sin billigare a-kassa som lockmedel försöker överleva genom att värva medlemmar i produktionen. Det inte bara fungerar splittrande, det visar sig också att ST Post är arbetsgivarvänligt genom sin förkärlek för procentpåslag, lönesamtal och individuell lön.

Tomas Dahl

Medlem i Kommunistiska Partiet och fackligt förtroendevald i Seko Post