”Arbetskraftsimport är ett gottebord för arbetsgivarna"

Tommy Nilsson, regionalt fackligt ombud (RFO) för Kommunal Skåne beskriver förhållandena för arbetarna på odlingsföretaget Åhus Grönt.

– Där jobbar cirka 150 personer varav 130 är utländska, och Kommunal har inte fler än fem medlemmar på arbetsplatsen.

Den invandrade arbetskraften på Åhus Grönt kommer från Polen och baltstaterna Estland, Lettland och Litauen. De flesta är säsongsanställda och packar lök men det finns även årsanställda som bor och är etablerade i Sverige.

Kommunal fick upp ögonen för företaget när en arbetare fick sparken för att hon inte kunde jobba på söndagar eftersom hon inte hade barnpassning. Det visade sig att skillnaden mellan arbetarnas anställningskontrakt och verkligheten var stor.

– I anställningskontraktet stod att de skulle jobba 40 timmar i veckan för 16800 kronor i månaden, berättar Tommy Nilsson. Men i verkligheten förväntades de jobba mellan 60 och 80 timmar och både lördagar och söndagar.

Utöver att arbetarna fick jobba nästan dubbel heltid så täckte inga försäkringar den ”svarta” arbetstiden. I anställningskontraktet stod till och med att arbetarna vistades på arbetsplatsen på egen risk utanför de ordinarie 40 timmarna.

När förhållandena kom ut i media började även de större koncernerna som Åhus Grönt levererar till dra öronen åt sig.

– McDonalds och Axfood vill inte få sina namn nersmutsade utan vill kunna visa upp svenska villkor och svenska löner i sina led, säger Tommy Nilsson.

– Det är lite märkligt när vi får använda oss av Antonia Ax:son Johnson för att få kollektivavtal, men det är där vi har hamnat.

Nu har Åhus Grönt tecknat kollektivavtal men Kommunal behöver fortfarande vara på sin vakt. När arbetsköparen har flera olika bolag eller anställer via bemanningsföretag kan det krångla till saker.

– Om företaget tar in ett bemanningsföretag från Polen eller Litauen så är det ju Lavaldomen med hemlandsprincipen som gäller där. Lavaldomen har varit klart negativ, och den gör att litauiska bemanningsföretag kan erbjuda arbetskraft för litauiska löner i Sverige.

Sverige har alltid haft arbetskraftsimport men sedan slutet av 1960-talet har den begränsats till branscher där det varit arbetskraftsbrist. Bedömningen har gjorts av Arbetsmarknadsstyrelsen tillsammans med arbetsmarknadens parter.

Efter en lagändring som alliansregeringen och Miljöpartiet drev igenom 2008 är det numera arbetsköparna själva som bestämmer om det råder brist på arbetskraft.

Utöver EU:s fria rörlighet är det alltså numera fritt fram att importera arbetskraft även från utomeuropeiska länder. Ofta till branscher som ligger under Tommy Nilssons fackliga ansvarsområde. Jordgubbsodlarna tar exempelvis in mycket arbetskraft från Thailand.

– 1970, när en liter jordgubbar kostade fem kronor fick plockarna mellan 1,25 och 1,50 för en liter, berättar Tommy Nilsson. Idag kostar en liter 35 spänn men plockarna får som mest tre kronor litern.

Arbetsköparna motiverar ofta arbetskraftsimporten med att svenska ungdomar är lata och bortskämda och inte orkar plocka jordgubbar. Det argumentet ger Tommy Nilsson inte mycket för.

– Jag har själv två söner, och jag skulle inte låta dem gå och jobba tolv timmar om dagen för 40 kronor i timmen. Aldrig i livet! I samhällsdebatten handlar arbetskraftsimporten ofta om att rekrytera arbetskraft till yrken med arbetskraftsbrist men i själva verket är det till de arbeten där det redan råder stort överskott på arbetskraft som företagen tar in utländsk arbetskraft. Så pressas lönerna ner.

– På Rosengård i Malmö är 75 procent arbetslösa men de är inte intressanta att anställa av den enkla anledningen att de ställer krav på svenska löner och villkor, säger Tommy Nilsson.

Tommy Nilsson lyfter gärna upp frågan om arbetskraftsimport till en större samhällelig diskussion.

– Sedan Berlinmuren föll 1989 har folk kommit hit för att jobba. Så länge det finns någon som har lägre lön och så länge vi har EU:s fria rörlighet av arbetskraft kommer företagen dumpa löner. Och inte minst trädgårdsodlarna har ju tagit för sig av gottebordet och fått nästan gratis arbetskraft.

Han vill också påminna om att frågan om arbetskraftsimport innehåller andra perspektiv än att lågbetald arbetskraft kommer till Sverige.

– Människor från Vitryssland och Moldavien åker till Polen för att jobba, och svenskar åker till Danmark och Norge. Sen måste man se på givarländerna också. Albanien är ju rensat på människor i arbetsför ålder!

Det är inte bara arbetskraftsimporten som sätter press nedåt på de svenska lönerna. Även arbetsmarknadsåtgärder som Fas 3 förser företagen med arbetskraft som de till och med får betalt för att ta emot.

– Jag känner en tjej som tvingades köra fem mil till sin Fas 3-plats och för det fick hon 191 kronor om dagen efter skatt, berättar Tommy Nilsson.

Sen har vi alla lönebidragare. Det här är en överföring av kapital ifrån arbetarna till företagen som ingen reagerar på. Och varför har regeringen inte tagit bort Fas 3? Det var ju ett vallöfte!

Tommy Nilsson är själv aktiv socialdemokrat men är minst sagt kritisk till den politik hans parti för och har fört. Göran Perssons politik under 1990- och 2000
talen får sig en rejäl känga.

– Vi kan inte bara skylla på borgarregeringen. Göran Persson lät ju de rika få fritt spelrum och en massa skattesänkningar.

Under de månader som gått sedan Socialdemokraterna bildade regering har Tommy Nilsson inte sett den arbetarpolitik han skulle vilja se.

Tiopunktsprogrammet för ordning och reda på arbetsmarknaden som S och LO presenterade 2013 tycker han det är hög tid att sjösätta.

– LO måste ju vara motorn i detta och sätta pressen på regeringen. Man kan inte hålla på och skylla på att man har en borgerlig budget. Och a-kassan har inte heller höjts än.

Vi måste ju börja leverera, och det säger jag som socialdemokrat. Annars åker vi ut 2018 så det smäller om det.