Hoppa till huvudinnehåll
Av

Arbetarna får betala SKF:s misstag

150 personer får sparken från SKF efter att de fackliga förhandlingarna har avslutats. Kommunisterna på SKF fördömer både uppsägningarna och fackets agerande.


Av de 160 uppsägningar som kullagerjätten SKF varslade om i slutet av oktober sparkas 135 medan 15 slutar med någon form av paketerbjudande eller avtalspension. De sparkade får med några undantag vara hemma med lön under uppsägningstiden fram till den 27 april.

– De som inte är arbetsbefriade ska stanna kvar och lära upp dem som ska ta över deras arbetsuppgifter, berättar Gabriel Olausson från Kommunistiska Partiets arbetsplatsförening på SKF.

Han och hans arbets- och partikamrater Gholam Kabirzadeh och Tomas Dahlén är alla överens om att ingen av de 150 borde ha sparkats.

– Som det är nu är vi redan underbemannade överallt. Vid normalläge i produktionen finns det varken möjlighet att få ut kompledighet eller ens föräldraledighet utan att vi kan ordna en ersättare själva, säger Gabriel Olausson.

– Vad det handlar om är att SKF har en överkapacitet, fortsätter Gholam Kabirzadeh. De investerade och byggde ut fabriken och satsade på maxvolym. Men sen gick det inte så bra som de planerat, och nu är det vi arbetare som får betala deras misstag.

Det är inte bara SKF som arbetarnas vrede riktas mot. IF Metalls verkstadsklubb har agerat minst sagt svekfullt under hela processen. När varslet lades gick Kommunisterna ut och krävde att facket skulle kalla till stormöte för att arbetarna skulle komma överens om hur man skulle ställa sig till varslet.

Verkstadsklubben hänvisade till ett ordinarie möte några veckor senare.

– På det mötet berättade klubbstyrelsen att de kommit överens med företaget två dagar tidigare men att de hade tystnadsplikt, berättar Tomas Dahlén.

– De har lyckats dribbla och förhala det hela tills de slutit avtal med ledningen utan att ens ha tillfrågat medlemmarna, säger Gabriel Olausson. Tyvärr lyckades inte vi kommunister samla opinion bland arbetskamraterna för att kräva ett stormöte.

Gholam Kabirzadeh skräder inte orden om verkstadsklubbens agerande.

– Fackets roll har varit att dämpa alla försök till kamp från arbetarnas sida. I 25 år har jag hört från facket att medlemmarna inte är intresserade av att engagera sig men när vi försöker motarbetar de oss.

Efter att varslen lades i oktober gick Kommunisterna ut med flera flygblad där man dels krävde ett stormöte och dels konstaterade att det inte fanns något fog för att sparka folk.

– Självklart kommer vi fortsätta agera och vi håller på att lägga upp en strategi, berättar Gabriel Olausson.

– SKF behandlar oss arbetare som skit och underbemannar konstant, säger Gholam Kabirzadeh. Nu förväntar de sig väl att vi ska jobba övertid för att täcka för dem som sparkats. Det tror jag inte att särskilt många är sugna på.

Gholam Kabirzadeh berättar hur det gick till när arbetarna fick veta vilka som skulle sparkas och vilka som fick vara kvar.

– Alla blev inkallade en och en, och efteråt fick man gå hem och inte visa sig bland arbetskamraterna och berätta hur det gått. Då skulle det kunna bli bråk.

– Men man kunde se att de som klarat sig kom ut tomhänta, de som omplacerats kom ut med ett kuvert i handen och de som fått sparken kom ut med ett kuvert och två sopsäckar för att tömma sina skåp, berättar Gabriel Olausson.

Verkstadsklubben och SKF har kommit överens om flera undantag från turordningsreglerna i Lagen om anställnings-skydd. Flera arbetare med lång anställningstid har alltså fått sparken medan en del med kortare har fått behålla jobben.

För de som jobbar kvar hotas också sammanhållningen arbetarna emellan. Flera har fått veta att de ska förflyttas till andra kanaler eller skift, och arbetslag som jobbat ihop länge splittras. Inte minst sådana som företaget ansett som ”bråkiga”.

– De använder oss som brickor som de kan flytta runt hur som helst, säger Gabriel Olausson.

Tomas Dahlén påminner om de läckta dokumenten som Proletären tidigare skrivit om. Det rör sig om papper från hemliga förhandlingar mellan verkstadsklubbens styrelse och SKF som pågått sedan 2010.

– Där framgår det att de tillsammans planerat hur bemanningen ska kunna minskas. De här uppsägningarna och flera andra av de senaste årens försämringar har varit helt enligt den planen.