Arbetare avskedas i brittisk strejk

Arbetsköparen har gång på gång tagit in bemanningsanställda som strejkbrytare. Den gångna helgen skärptes konflikten sedan SCA:s vd Magnus Svensson rest till Tilbury och på plats sagt upp samtliga 18 ordinarie hamnarbetare.

– Fruktansvärt cyniskt att SCA inte kan lösa en så liten konflikt i en så liten hamn, särskilt som facket står berett att göra kompromisser. Det är tragiskt, säger Eskil Rönér ordförande i Svenska Hamnarbetarförbundet.

• Ser du någon parallell till striden i Liverpools hamn på 1990-talet där stuveribolagen trots hårt fackligt motstånd lyckades krossa facket?
– Ja, här ser vi samma typ av agerande som där. Man pratar om att skapa ”non union terminals”, hamnar utan fackligt inflytande. Det kan vi aldrig acceptera.

• SCA uppsägningar i Tilbury står i skarp kontrast till agerandet i Sverige.
– Fruktansvärt att man gör så här. Fackföreningar i andra hamnar är alla lika frågande som vi till SCA:s agerande i Tilbury.

Eskil Rönér berättar om reaktioner han mött från fackliga företrädare i svenska Holmsund, Finland och Italien. Det finns ett starkt pyrande missnöje med SCA:s agerande. Efter denna tidnings pressläggning tar Hamnarbetarförbundets VU beslut om hur förbundet ska tackla den uppkomna situationen.

Svenska Hamnarbetarförbundet fick redan i början av juni en hemställan om sympatiåtgärder från de organiserade hamnarbetarnas fackförbund Unite. Hamnarbetarna i Tilbury hade då varslat om total arbetsnedläggelse i elva dagar. Unite som är medlem i den socialdemokratiskt dominerade internationalen ITC begärde stöd från dess medlemsförbund bland annat svenska Transport. Unite såg redan då allvaret i terminalägaren SCA:s agerande och begärde också stöd från den fristående hamnarbetarinternalen IDC där Svenska Hamnarbetarbetarförbundet är medlem.

SCA hade svarat på hamnarbetarnas krav genom att dels ta in svartfötter i form av bemanningsanställda men också genom att omdirigera sitt gods till en mindre hamn Sheerness och där använda bemanningsanställda för lastning och lossning. Det blev alltmer uppenbart att strategin hos ledningen för SCA:s terminal i Tilbury var att slå sönder det gällande lokala kollektivavtalet och att urholka anställningstryggheten.

Sedan Margaret Thatchers dagar är konflikter ovanliga på brittisk arbetsmarknad. Den nyliberala rent reaktionära lagstiftning som då infördes gör det riskfyllt att strejka. Vid utdragna konflikter har arbetsköparen lagflig rätt att säga upp fackligt organiserade arbetare, precis såsom SCA nu gjort i Tillbury.

Hamnarbetarförbundet hörsammade sina klassbröders begäran och varslade redan 5 juni om 12 timmars sympatiblockader riktade mot SCA:s båtar MV Obbola, MV Östrand, MV Ortviken, eller andra fartyg som transporterar SCA-gods till och från Tilbury. Blockaderna genomfördes som planerat från 18 juni till 1 juli då de båtar som transporterade blockerat gods fick ligga vid kaj i 12 timmar innan de lossades. Vidare blockerades allt övertidsarbete. Syftet med sympatiåtgärderna är att SCA ska åsamkas ekonomiska förluster så att företagets ledning inser beslutsamheten hos IDC och Hamnarbetarförbundet i att driva på för att stoppa användandet av bemanningsanställda och svartfötter i Tilbury.

För 18 månader sedan fanns inga bemanningsanställda i Tilburys hamn medan de i början av sommaren utgjorde hela 30-40 procent av arbetsstyrkan. De bemanningsanställda har betydligt lägre löner än den ordinarie av SCA anställda personalen och de bemanningsanställda förväntas vara fullständigt flexibla, redo att ställa upp måndag till fredag mellan klockan 06.00 till 22.00 utan några som helst garantier om arbete.

Den genomsnittliga veckoarbetstiden för de ordinarie hamnarbetarna är 35 timmar per vecka och årslönen exklusive övertidsarbetet är knappt 280 000 kronor. Det ger en timlön på cirka 155 kronor att jämföra med de 80-90 kronor i timmen som Unite beräknar att de bemanningsanställda tjänar då de lyckas få ett arbetspass.