APMT trappar upp konflikten – men hamnarbetarna kommer få skulden

Publicerad 11 maj 2017
Man ska komma ihåg att hamnarbetarna faktiskt inte strejkat mer än några få tillfällen under den två år långa konflikten. Sammanlagt har Hamnfyran lagt ner arbetet i lite drygt fem och ett halvt dygn.
Man ska komma ihåg att hamnarbetarna faktiskt inte strejkat mer än några få tillfällen under den två år långa konflikten. Sammanlagt har Hamnfyran lagt ner arbetet i lite drygt fem och ett halvt dygn.

APM Terminals trappar upp konflikten i Göteborgs hamn, och lägger skulden på Hamnfyran. Trots att det är bolagets personalpolitik sedan två år som är roten till konflikten.

Det har varit långa köer in till hamnen sedan i höstas när APMT införde ett nytt operativsystem som fortfarande inte funkar.

Så var det dags för nästa upptrappning av konflikten i containerhamnen i Göteborg. Maerskägda APM Terminals varslar om lockout för Hamnarbetarförbundets medlemmar. Från den 19 maj till den 30 juni stängs containerterminalen mellan klockan 16:00 och 07:00, och allt arbete ska utföras på dagtid.

Lockouten är ett svar på Hamnfyrans blockad mot övertid, nyanställning och inhyrning, som legat under våren. Under en kort period har det varit uppehåll, men från den 15 maj går blockaden igång igen.

I media upprepar APMT:s representanter gång på gång att hamnen under det senaste halvåret har tappat 20 procent av sin normala kapacitet, motsvarande 2000 containrar i veckan. Men vad har detta med konflikten med Hamnfyran att göra? Ingenting, förutom att bolaget använder det som slagträ mot Hamnfyran.

I själva verket har det varit långa köer in till hamnen sedan i höstas, i samband med att APMT införde ett nytt operativsystem som de enligt uppgifter fortfarande inte fått att funka ordentligt.

Sedan april i år har antalet anställda per grensletruck också minskats från fyra till tre, och krangängen har minskats från nio till åtta personer.

Proletären ringer upp APMT:s personalchef Sophia Tuvesson för att få lite klarhet, men när hon förstår vilken tidning vi ringer från vill hon inte prata, och hänvisar till kommunikationsansvarig. Vi får tag på Annika Hilmersson som vill ringa tillbaka om hon får frågorna i förväg. Efter ett tag skickar hon ett sms och ber att få ta intervjun per mail istället.

I hennes svar framkommer inget nytt. För hamnarbetarna kan det dock vara intressant att veta att lastbilsköerna utanför portarna är deras fel. ”För att stärka terminalens konkurrenskraft behöver vi arbeta på ett delvis annat sätt. Det som mest påverkar kösituationen och produktiviteten är ett motstånd till dessa arbetssätt och missnöjet med konfliktsituationen”, skriver hon.

Man ska också komma ihåg att hamnarbetarna faktiskt inte strejkat mer än vid några få tillfällen sedan APMT lade om sin personalpolitik till en mer antifacklig linje, vilket är orsaken till konflikten. Sammanlagt har Hamnfyran lagt ner arbetet i lite drygt fem och ett halvt dygn.

Enligt Hamnfyran innebär bara det första av APMT:s 28 varslade lockoutdygn ett produktionsstopp dubbelt så omfattande som Hamnfyrans samtliga stridsåtgärder det senaste halvåret.

Det råder också en del oklarheter kring hur bolagets lockout ska genomföras. Kommer hamnarbetarna som jobbar tvåskift få sina scheman ändrade till att jobba dagtid alla lockoutveckor, eller kommer deras nattskift bara strykas med följden att de blir utan arbete och lön varannan vecka? APMT och vd:n Henrik Kristensen ger olika besked.

Klart är i alla fall att APMT:s varslade lockout i första hand drabbar dem själva och hamnens kunder. Men de kommer givetvis försöka lägga skulden på hamnarbetarna.