Anställda på Bostadsbolaget skramlar till hamnarbetarna: ”Rätt ska vara rätt”

Publicerad 12 april 2017
Frv: Hilda Wenander, Sofie Nyman, Zandra Jonasson, Agneta Samuelsson, Shivan Abdullah, Perparim ”Peppe” Galici. Liggande: Göran Holmgren.
Frv: Hilda Wenander, Sofie Nyman, Zandra Jonasson, Agneta Samuelsson, Shivan Abdullah, Perparim ”Peppe” Galici. Liggande: Göran Holmgren.

Tillsammans med arbetskamrater i Länsmansgården har anställda på Bostadsbolaget i Norra Biskopsgården i Göteborg samlat pengar till Hamnfyran.

Kanhända är det vårsolen som livar upp men det är ett glatt gäng från allmännyttiga Bostadsbolaget som Proletären får träffa.

– Får jag ligga ner som en fotbollsmålvakt på fotot, frågar Göran Holmgren utan att vänta på svar innan han lägger sig ner på marken framför sina arbetskamrater på Boservice i Norra Biskopsgården i Göteborg.

Tillsammans med kollegorna i Länsmansgården har de samlat ihop pengar till Hamnfyrans strejkkassa.

Arbetskamraterna visste inte mycket om konflikten i Göteborgs containerhamn.

– I Göteborgs-Posten får man ju en helt annan bild av konflikten än den som hamnarbetarna ger, säger Hilda Wenander.

– Där får man bara arbetsgivarens version, menar Agneta Samuelsson som tog initiativet till insamlingen på jobbet.

De har flera anledningar att ge sitt stöd till hamnarbetarna.

– Hamnen är Göteborg och en del av vår stads historia, nämner Zandra Jonasson och får medhåll av sina arbetskamrater.

– Och om vi ställer upp nu så hoppas jag att de ställer upp för oss om det skulle behövas, säger Shivan Abdullah.

– Det är viktigt att känna att man har stöd av andra arbetare när man är i en konflikt, tror Agneta Samuelsson.

– Och rätt ska vara rätt helt enkelt, konstaterar Zandra Jonasson.

Kvartersvärd, miljövärd, områdesvärd. Titlarna på Bostadsbolagets anställda är många.

– Det är som helt olika värdar, ordvitsar Zandra Jonasson.

Agneta Samuelsson berättar om arbetet i området och vikten av den sociala biten som tillhör deras arbetsuppgifter.

– Man pratar med barnen och lär känna dem, ordnar olika aktiviteter. Tanken är att Biskopsgården inte bara ska vara ett ställe där man bor, utan där man lever.

Göran Holmgren håller med.

– Att det är aktiviteter på gården gör att folk träffas och umgås. Det skapar trygghet.

– Tyvärr skrivs det nästan inget om allt roligt vi gör här ute, fast vi skickar ut pressmeddelanden, menar Agneta Samuelsson och tar exemplet med den trettio meter långa målningen på en mur som områdets barn gjort tillsammans med två graffittikonstnärer.

– Då var det bara Proletären som kom. Biskopsgården är tydligen bara intressant när det handlar om granater och skjutvapen.