Hoppa till huvudinnehåll
Av

”Det är vi som står där när läraren gått hem”

Trots larmrapporter och utredningar som visar fritidshemmens kris görs ingenting. Fritidspedagogernas yrkesroll och röster har hamnat i bakvattnet av skolan och Pisaundersökningar. De senaste siffrorna visar hur allvarlig situationen är på våra fritidshem. Proletären har träffat en som vet hur det ser ut i verkligheten.


Lena (som egentligen heter något annat) har arbetat som fritidspedagog i mer än tjugo år. Hon har tröttnat på att fritids ständigt glöms bort i den infekterade skoldebatten.

– Jag har alltid trivts med mitt arbete, men de senaste åren har jag inte haft en chans att arbeta på det sätt jag vill, säger Lena. Man blir uppgiven när man upprepade gånger försöker ta upp arbetssituationen, men ständigt blir avfärdad med att det inte finns resurser.

– Man blir många gånger stämplad som gnällig och kritisk av ledningen, men det handlar om att bry sig om och ta ansvar för verksamheten. Tyvärr är det inget som uppskattas.

– De försöker i stället att lägga problemfokus på dig som person, att det är ditt eget fel om du inte lyckas med verksamheten. Jag skulle vilja se den människa som klarar av att upprätthålla en god pedagogisk verksamhet med 80 barn i åldrarna 6-9 år. Flera har speciella behov och kräver extra insatser som inte finns på fritids. Vi har ansvar för insulin, katetrar och alla barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism och ADHD. Det kräver mycket energi och ansvaret känns ibland tungt. Händer det något är man väldigt ensam.

Det är inte alltid lärarna utanför fritids vet hur fritidshemmets uppdrag egentligen ser ut. Några lever fortfarande i villfarelsen att fritids bara är fri lek och inte kräver så mycket av pedagogerna.

– Det är kränkande, tycker Lena, att vi hela tiden ska behöva förklara oss. Vi är utbildade och inga ”lektanter”. Vi är en del av skolan och följer läroplanen. Det tog väldigt lång tid innan vi ens kunde ansöka om lärarlegitimation, trots att vi är utbildade och arbetar i skolan. Tyvärr blir jag inte behörig i det jag är specialiserad på, det vill säga fritidspedagogik.

På förmiddagarna arbetar Lena i klass. Hon tycker att det är meningsfullt att följa barnen hela dagen och det är bra att veta vad de har arbetat med under skoldagen för att kunna fånga upp deras frågor och intressen när de dyker upp på fritids.

– Men det är ett är ett slöseri med vår kompetens att utnyttja oss som elevassistenter eller lärarvikarier. Jag får ofta springa och kopiera, dela ut papper och andra sysslor som läraren mycket väl kan göra själv. Det känns inte bra, jag hade kunnat göra så mycket mer, berättar Lena.

Det kallas skolsamverkan, när fritidspedagoger finns med i klassen under delar av dagen. Tanken är att det skall finnas en röd tråd mellan skola och fritids. Då finns möjlighet att exempelvis dela klassen för att arbeta mer kreativt.

– Det har pratats alldeles för lite om fritids, tycker Lena. Allt fokus har hamnat på skolan, men neddragningarna har drabbat fritids ännu mer. Vi har hamnat vid sidan av och många erfarna fritidspedagoger vill inte längre jobba under så här dåliga premisser.

Grupperna växer och ”storfritids” är en vanlig lösning där man slår ihop F-3 med alldeles för få vuxna.

– Pysselmaterial, utflykter och allt det där roliga vi tidigare kunde erbjuda barnen på fritids är nedskuret till ett minimum i dag, säger Lena.

Lokalerna är ett annat problem som många fritidshem brottas med.

– De är inte alls anpassade till verksamheten. Tidigare fanns det en tanke med att fritidslokalerna skulle vara funktionella för oss. Nu får vi ofta hålla till godo med delar av klassrum, där är det svårt att låta barnen vara kreativa. Nästa dag måste allt vara undanplockat inför de traditionella lektionerna.

Det finns inte heller tillräckligt med utrymme för att barnen skall kunna vara i fred trots att det är viktigt med utrymmen där barnen kan känna lugn och ro. Med stora barngrupper och begränsade utrymmen är det svårt.

– Vi försöker att vara ute mycket, men det är inte alla barn som vill vara ute hela eftermiddagarna. Det är deras fritidstid och då skall de också ha möjlighet att välja, tycker Lena. Vi gör vårt bästa och efter förutsättningarna tycker jag att vi tillsammans gör ett bra jobb. Vi erbjuder lek och rörelse, skapande verksamhet och utflykter minst en gång i veckan, men det är sårbart och blir någon av oss sjuk eller något annat oförutsägbart inträffar måste vi ställa in av säkerhetsskäl.

Det kräver en gedigen planering att skapa ett veckoschema där alla barns behov tas tillvara. Barnen måste själva få vara delaktiga i processen och det hade underlättat om grupperna inte var så stora. Nu går alltför mycket av tiden till att lösa konflikter och att helt enkelt se till att alla barn finns på plats och att uppdatera listor.

Föräldrakontakter tar också mycket tid. Fritidspedagogen får sköta mycket information och ta emot kritik som inte läraren hinner med under skoltid eller på utvecklingssamtal.

– Det är vi som står där varje morgon eller på eftermiddagen när lärarna för länge sedan gått hem. Vi fyller en viktig funktion, men vi förväntas också lösa problem helt utanför våra egentliga arbetsuppgifter, menar Lena.

– Vi måste ha järnkoll. Det händer ibland att barnen får blessyrer och har vi inte sett vad som hänt är det vi som får ta mycket skäll från oroliga föräldrar. De flesta inser att vi inte hinner med att se allt, men en del föräldrar tycker nog att vi inte sköter vårt jobb.

– Det händer också att föräldrar som hämtar tror att vi har möjlighet att ha långa pratstunder när vi är bara två vuxna på en stor barngrupp. Tar jag mig den tiden, vilket man måste göra ibland, blir min kollega helt ensam. Det känns inte bra och då blir man stressad och forcerad i möten med föräldrar, säger Lena.

Precis som inom skolan krävs det mycket pappersarbete. Det är listor, lov-lappar och all övrig elevdokumentation. Det tar mycket tid från eleverna. Innan personalen kan gå hem efter stängning vid sex är det mycket som skall förberedas. Alla stolar i lokalerna skall upp, papperskorgar tömmas, städning av det barnen missat, skor och kläder hängas upp, toaletter spolas, låsning och larmning av lokalerna. Inte sällan blir det också fritidspersonalens uppgift att plocka undan efter skoldagen.

– Det tar sin tid och även om inte allt ingår i vårt jobb så gör vi det ändå för att få en bättre miljö för barnen och oss själva, säger Lena.

– Trots de begränsade möjligheterna fungerar fritidsverksamheten på skolan. Det beror helt enkelt på enskilda fritidspedagoger som lägger ner själ och hjärta på fritids.

Konsekvenserna är att många blir sjukskrivna av stress på grund av den orimliga arbetsbelastningen. Andelen outbildade stiger och då är det svårt att upprätthålla en hög kvalité på verksamheten.

– Fritidshemmen är en stor del av skolan och jag skulle verkligen önska att fler såg hur viktiga de är för barns utveckling och lärande, säger Lena.

– Framförallt vill jag arbeta med det jag är utbildad för. Jag älskar mitt arbete och jag vill känna mig som en del av skolan. Att vi fritidspedagoger är en lika viktig del av lärandet som övriga lärare måste komma fram mer.

– Speciellt de barn som har svårt att hitta sin plats i den traditionella undervisningen behöver fritids för att hitta vägen till kunskap på andra sätt. Det kan en bra fritidshemsverksamhet bidra med. Det kompensatoriska uppdraget måste tas på allvar. Tidigare kunde vi fånga upp de barnen, men nu finns det små möjligheter att se dem. Vi är helt enkelt för få.

Lena heter egentligen något annat. Efter intervjun kontaktar hon Proletären och ber om att få vara anonym. Hon beklagar det och önskar att fler vågade vara öppet kritiska, men samtidigt är hon inte beredd att ta konsekvenserna av att ensam kritisera kommunens fritidsverksamhet.

– Jag vet att rektorerna på sina möten aktivt diskuterar oss som vågar vara kritiska. Det visar sig på lönesamtal och på möten där man blir uppmanad att inte prata om vissa saker för att det skapar en negativ stämning.

– En väldigt konstig inställning, tycker Lena, eftersom det handlar om att ta ansvar för skollagen och inte för budgeten.
Fakta

”Det är vi som står där när läraren gått hem”

Fritidshem
  • Fritidshem är en pedagogisk verksamhet för elever i åldrarna
  • 6-13 år.
  • Antal inskrivna elever på fritids är 425000, en ökning med 14700 elever på ett år.
  • I dag består en genomsnittlig elevgrupp av 40,4
  • elever.
  • Förra året gick det 12,9 elever per anställd på fritids att jämföra med 7,5 elever per
  • anställd 1990.