Dålig arbetsmiljö ger dålig pension – sämst får kvinnor
En ny rapport från Arbetsmiljöverket visar att både den fysiska och den psykiska arbetsmiljön påverkar människors beslut att gå i pension före 65 års ålder. Ju sämre arbetsmiljö, desto tidigare pension och därmed sämre ekonomi efter arbetslivet.
För ungefär ett år sedan fick den national-ekonomiska institutionen vid Linnéuniversitetet i uppdrag av Arbetsmiljöverket att kartlägga forskning som behandlar det direkta sambandet mellan arbetsmiljö och tidpunkten för utträde ur arbetsmarknaden.
Den nya rapporten har utarbetats av professor Dominique Anxo, docent Jonas Månsson och civilekonom Ellinor Ivarsson. Rapporten har benämnts som en ”kunskapssammanställning om sambandet mellan arbetsmiljö och beslutet att lämna arbetskraften”.
Forskarna konstaterar att både tungt fysiskt arbete och dålig psykosocial arbetsmiljö påverkar beslutet att gå i pension i förtid, det vill säga före 65 års ålder.
Arbetsplatser med höga ljud, upprepade och monotona uppgifter, tunga lyft, obekväm arbetsposition och hukande är exempel på fysiska faktorer som visat sig ha en avgörande inverkan på tidpunkten för pension, enligt forskarna.
Sammanställningen pekar på att kvinnor har högre sjukfrånvaro, större hälsoproblem och lämnar arbetslivet tidigare än män. Även olikheter i hur män och kvinnor påverkas av faktorer i arbetsmiljön har upptäckts. Sedan tidigare är det känt att pensionssystemet missgynnar kvinnor på flera sätt.
De som arbetar i servicenäringen och fabriksarbetare toppar listan över yrkesgrupper som lämnar arbetslivet i förtid. Även livsmedelsarbetare, godshanterare, köks- och restaurangbiträden, vaktmästare och maskinoperatörer är utsatta för påfrestningar som leder till pensionering i förtid.
De män som är minst drabbade och stannar längst i arbetslivet är bland annat högre ämbetsmän, politiker, piloter, driftchefer och dataspecialister. Bland kvinnor är det till exempel verkställande direktörer, verkschefer och politiker som stannar längst.
Rapporten stämmer väl med tidigare forskning. Arbetare är mest utsatta för dålig arbetsmiljö och därmed ofta tvingade till pensionering i förtid. Den faktiska pensionsåldern i flera LO-yrken är i dag 61-62 år.
Pensionen styrs också av stress och psykosocial press. Tjänstemän har i regel kunnat stanna längre i arbetslivet. Men enligt forskarna ökar risken att lämna arbetslivet före 65 års ålder även för tjänstemän i arbeten som kräver mycket social kontakt.
Det gäller till exempel högutbildade personer som psykologer, kuratorer, präster och socialarbetare. Generellt sett är det dock alltjämt så att personer med högre utbildning stannar längre i arbetslivet än lågutbildade.
Enligt forskarna har dagens usla pensionssystem och det absurda kravet på att alla ska arbeta längre påverkat tiden för pension. De som i dag slutar i förtid gör det betydligt senare än förut.
Så sent som år 2007 lämnade flera yrkesgrupper arbetslivet upp till fyra gånger tidigare, till exempel ”handpaketerare och andra fabriksarbetare” har gått från pension 10,1 år före 65-årsdagen till 2,42 år före.
Pressade av ett pensionssystem som inte ger mer än hälften av lönen i pension är många i dag tvingade att arbeta vidare i en dålig arbetsmiljö som sliter på hälsan. Och när väl 65-årsdagen infinner sig finns det ändå inte mer än brödsmulor kvar att leva på.
Hur människor behandlas efter 45 års slit i arbetslivet, trots att Sverige aldrig har varit rikare, är ett miserabelt facit för ”välfärdssamhället”.