Både jobb och brev försvinner i Postnords kaos

Publicerad 5 augusti 2016
Sammanslagningen mellan Posten AB och Post Danmark A/S har lett till stora försämringar för både Postnords anställda och svenskar och danskar som har behov av en fungerande postgång. Men grunden till dagens problem lades redan 1993-1994 då brevutdelningen konkurrensutsattes och Postverket bolagiserades.
Sammanslagningen mellan Posten AB och Post Danmark A/S har lett till stora försämringar för både Postnords anställda och svenskar och danskar som har behov av en fungerande postgång. Men grunden till dagens problem lades redan 1993-1994 då brevutdelningen konkurrensutsattes och Postverket bolagiserades.

Sammanslagningen av danska och svenska posten till Postnord blev inte den vinstaffär som det var tänkt. Och allt fler brev försenas, hamnar fel eller försvinner, samtidigt som de anställda blir färre.

Bilder
  • Fler än vart tionde brev kommer inte fram till rätt mottagare i tid.

Posten är ett utmärkt exempel på hur kapitalets profitintresse krockar med samhällets behov.

”Som ett dåligt aprilskämt”. Så kommenterade en brevbärare i Proletären fusionen mellan Post Danmark och svenska Posten. Det var just 1 april 2008 som den planerade sammanslagningen offentliggjordes.

På dagen ett år tidigare träffades styrelseordförandena för de båda statliga aktiebolagen Post Danmark A/S och Posten AB för att diskutera om man kunde ge ut ett gemensamt frimärke med ländernas regenter på.

Uppenbarligen eskalerade diskussionerna något, och det blev ett gemensamt postbolag istället.

Posthöjdarna pratade om att sammanslagningen skulle leda till synergivinster på 7,5 miljarder kronor. Sju år efter att nya Postnord bildades i juni 2009 har ingen sett röken av den vinsten, utan vinsterna har istället gått ner.

Sämst har det gått för Post Danmark, som 2015 gjorde en förlust på 370 miljoner kronor. Och det är den fallande brevmängden som är orsak till förlusten. I Danmark har postmängden sjunkit med 60 procent sedan 2008, medan Sverige klarat sig undan med en 20-procentig minskning, skriver Svenska Dagbladet i sin granskning av krisen i Postnord.

En viktig orsak till att Danmark drabbats hårdare av fallande postmängd är att det i Danmark är lag på att ha en digital brevlåda – en E-Boks – och både nationella och lokala myndigheter, som stått för en betydande del av posten, skickar all post digitalt. Det gör även många företag.

Sedan millennieskiftet har mer än hälften av A-breven försvunnit i Sverige, och i Danmark har de helt avskaffats genom den nya postlagen som trädde i kraft den 1 juli i år. Mer om det i artikeln på sidan 5.

Hårdast drabbade av krisen inom postverksamheten är som vanligt arbetarna i Postnord. Sedan 2009 har en femtedel av de anställda i Posten försvunnit, och nästan två femtedelar i Post Danmark. Resultatet är, utöver stressade och sjukskrivna arbetare, en kraftigt försämrad kvalitet på postutdelningen.

Enligt en ny rapport från Post- och telestyrelsen (PTS) är det färre än nio av tio A-brev som delas ut i tid till rätt mottagare. Det är det sämsta resultatet sedan mätningarna började 1999, och troligen det sämsta på flera årtionden. Fler än vart tionde brev får du alltså inte i tid. Eller så får grannen det!

Antalet klagomål och synpunkter från Postens kunder nådde så högt som 100 000 förra året, och det tycks fortsätta öka. På bara de tre första månaderna i år hade antalet redan nått hälften av hela förra årets kvot. Det handlar om försenade och fellevererade försändelser, och även sådant som aldrig kommer fram.

Det finns också problem med eftersändning av post efter flytt, vilket till exempel kan få allvarliga konsekvenser för kvinnor som har hemlig adress på grund av hot och våld.

Som första land i världen avskaffade Sverige brevmonopolet 1993, vilket lämnade fältet öppet för privata aktörer som Citymail – numera Bring Citymail – att dela ut post i tätbefolkade och lönsamma områden. Men Posten har fortfarande samhällsuppdraget att dela ut post även i glesbygden där postutdelningen är en ren förlustaffär.

1994 bolagiserades statliga Postverket och blev det nya Posten AB, vilket drastiskt ändrade anställningsvillkoren för postarbetarna och satte vinsten främst.

Ur ett samhälleligt perspektiv är Posten ett utmärkt exempel på hur kapitalistiskt profitintresse krockar med samhällets behov av en fungerande infrastruktur, och gör en egentligen väldigt enkel uppgift till något extremt krångligt. Det motbevisar också marknadsfundamentalisternas tro på att konkurrens leder till effektivitet. Resultatet är ju tvärtom ineffektivitet.

Också i det nuvarande samhället ställer det förstås till med problem för kapitalisterna om deras leveranser inte kommer fram i tid, även om det än så länge är privatkunderna som fått utstå den största kvalitetssänkningen.

Liksom i frågan om den förfallande järnvägen finns det därför potential till splittring inom borgarklassen även i frågan om posten.